När jag blev lärd av far min hur man ska köra så fick man aldrig växla till ettan utan att stå HELT still innan ettan fick gå i. Det är 100% korrekt när man går från backen och framåt men jag kan inte få reda på varför växellådan inte ska kunna hantera att gå från tvåan till ettan rullandes?
Jag vet själv hur växellådor på äldre bilar (1990-2000 ish) går väldigt tungt att rulla och lägga i ettan, även om det inte låter något så känner man i växelspaken att det är motstånd och "vibrerar" eller vad man nu ska säja. När jag säjer rullar menar jag då att man kör 10-30km/h som mest, där ettan logiskt ska vara rätt växel för jobbet. Men man blev lärd att köra på tvåan eller stanna ju? Och alla försök att bryta regeln har varit att växellådan inte verkar vara nöjd. Och då menar jag när man lägger i växeln att man måste tvinga in växeln och inte mjukt och lätt. (som hur ibland backen kan vara lite trög fast värre och vibrationer från spaken)
Har kört en Volvo 850 mycket och det gick sådär ibland att undvika ettan men nu kör jag en Caddy Mk2 1.9 TDI och tvåan på den är så hjävla hög så man har 3 vall när det går långsamt.
1. För lite gas och motor går nästan på tomgång och försöker så gått man kan att korrigera gas, koppling.
2. För mycket gas och slirar för mycket så man försöker korrigera så gåt det går och slutar med att bilen beter sig som 1.
3. Stanna och blir nästan påkörd av de bakom en som går på tomgång i ettan.
Jag har en helt annan rytm till det andra i trafiken då jag måste balansera kopplingen för att kunna krypa där resten verkar vara i första växeln (många automat bilar numera också) Vad är rätt egentligen? Hur ska man köra för att inte skada bilarna? Har inte testat att dubble trampa in ettan men det börjar vara det enda jag kan testa för att undvika att ha bilen låta som att det är en 3 cylindrig KIA eller mopedbil i korsningarna. (DET ÄR EN TDI :C) Är less också på att nästan fara i en olycka på grund av att jag måste stanna helt där resten av bilarna kryper fram.
Jag vet själv hur växellådor på äldre bilar (1990-2000 ish) går väldigt tungt att rulla och lägga i ettan, även om det inte låter något så känner man i växelspaken att det är motstånd och "vibrerar" eller vad man nu ska säja. När jag säjer rullar menar jag då att man kör 10-30km/h som mest, där ettan logiskt ska vara rätt växel för jobbet. Men man blev lärd att köra på tvåan eller stanna ju? Och alla försök att bryta regeln har varit att växellådan inte verkar vara nöjd. Och då menar jag när man lägger i växeln att man måste tvinga in växeln och inte mjukt och lätt. (som hur ibland backen kan vara lite trög fast värre och vibrationer från spaken)
Har kört en Volvo 850 mycket och det gick sådär ibland att undvika ettan men nu kör jag en Caddy Mk2 1.9 TDI och tvåan på den är så hjävla hög så man har 3 vall när det går långsamt.
1. För lite gas och motor går nästan på tomgång och försöker så gått man kan att korrigera gas, koppling.
2. För mycket gas och slirar för mycket så man försöker korrigera så gåt det går och slutar med att bilen beter sig som 1.
3. Stanna och blir nästan påkörd av de bakom en som går på tomgång i ettan.
Jag har en helt annan rytm till det andra i trafiken då jag måste balansera kopplingen för att kunna krypa där resten verkar vara i första växeln (många automat bilar numera också) Vad är rätt egentligen? Hur ska man köra för att inte skada bilarna? Har inte testat att dubble trampa in ettan men det börjar vara det enda jag kan testa för att undvika att ha bilen låta som att det är en 3 cylindrig KIA eller mopedbil i korsningarna. (DET ÄR EN TDI :C) Är less också på att nästan fara i en olycka på grund av att jag måste stanna helt där resten av bilarna kryper fram.
__________________
Senast redigerad av Turbor50 2017-09-10 kl. 17:33.
Senast redigerad av Turbor50 2017-09-10 kl. 17:33.
Fantastisk bil då man får lyssna på en trimmad TDI motor, fungerar fantastiskt när den är varm och got! 
