Vad är era erfarenheter med polis och andra myndigheter? [I relation till K&P]/Mod

Ett par år bakåt i tiden...

Under ett par år var jag i det närmaste storproducent, konsument, eller vad man väljer att kalla det, av TATP. Jag förbrukade Väteperoxid i volym som utan vidare räknades i 5 liters dunkar om året. Vid mer än ett tillfälle har jag "långtidsförvarat" över litern torrt pulver, i en lackad träskål, med ett icke tätslutande keramiskt lock.
Produktionen var enkel, jag utgick från ett enkelt recept, och producerade i en stor glasbehållare, i en vanlig rostfri köksvask, med rinnande kallt vatten som kylning. Satserna "begränsade" sig till som störst ca 1 dl reagenter, totalt. ner reaktionen avstannat på egen hand, fyldes glaskärlet med vatten, och hälldes genom ett nylon kaffe filter. Sen spolades pulvret genom med kallt vatten, under en längre tid. Därefter fick det torka.
Eftersom jag är dömd för att en polisman lyckats spränga sig själv i luften med mitt pulver, så har produktionstekniken diskuterats i detalj, och sprängtekniska polismyndigheter var överens om att produkten i sig, och produktionen inte hade medfört allmän fara. Det slutgiltiga omdömet om produkten var att så länge skålen lämnats i fred, hade det aldrig hänt något negativt.
Polismannen som sprängde sig i luften var för övrigt en mycket trevlig bomb/sprängtekniker, som vittnade vid rättegången. Tack vara deras säkerhetsföreskrifter, och utrustningen, så var de enda effekterna av att ha blåst sig i luften en söndertrasad bombdräkt, blåmärken, chock, och pip i öronen under ett par dagar.

"Rätt" metod för destruktion är att lösa TATP i etanol, varefter det kan eldas upp riskfritt. Nå, relativt riskfritt. Vad som hände när sprängteknikern ställde till det för sig var att han tände på innan han verifierat att allt pulver löst sig. I stället för att släcka branden, och blanda ut resterna av TATP't med mer alkohol, hällde han på mer sprit, och började röra om, medan det brann. Klumpar som innehåller torrt TATP innanför ett alkoholfuktat lager är mer än nog kapabelt till att explodera, och därmed är det tillvägagångssättet inte att rekommendera. Utan att ha varit där, och kunna studera förloppet, misstänker jag att reaktionen varit tillräckligt kraftig för att dra med sig åtminstone resten av det TATP som inte varit löst i alkohol, huruvida det varit energirikt nog att dra med sig det som varit löst i alkoholen med i ett detonations förlopp, eller om den lösa delen endast bidrog till ett mycket spektakulärt eldklot vet jag inte. Och jag har inte för avsikt att reproducera händelsen för att försöka komma till klarhet. Men då det ursprungligen var klart över litern pulver i träskålen, så tackar jag min, och teknikerns lyckliga stjärna för att det åtminstone han brinna ned ordentligt innan han hällde på mer sprit och fick det att detonera, då utgången annars antagligen blivit olycklig(are).
För min medverkan i det hela fick jag en klapp på axeln, och ett "ajja bajja." Åklagaren ville dock ha mig inlåst på 8-12 år för allmänfara, och i princip var det bara teknikern, och högsta sprängtekniska i Stockholm som ordnade så att jag slapp undan med 1 års övervakning (och per automatik då även 2 års villkorligt)

Med det här vill jag alltså säga, att korrekt hanterat behöver inte TATP vara särdeles skrämmande. Inte ens enligt de som har för avsikt att sy in en för produktion / förvaring.
Men jag är inte färdig än.

När jag producerade den omgången pulver som ovanstående händelse utspelar sig runt, gick jag tillväga precis som alltid annars. Varför ändra på något som fungerat utmärkt i många år. Även den här gången gick det utmärkt. När jag var färdig, allt TATP'pulvret var tvättat, och lagt på torkning sköljde jag ned det TATP pulver som satt på sidorna av nylonfiltret, och hängde filtret i hållaren jag använde för tvättningsprocessen, så den kunde torka. Några timar senare var jag på väg ut ur utrymmet, när den lilla mängden TATP som befann sig i filtret detonerade.
Så här i efterhand har jag resonerat runt mängden det kan ha rört sig om. 1-1,5 tesked. Det har inte på villkorsvis varit ordentligt torrt. Smällen spred plastsplitter och nylonväv i hela rummet, än i dag har jag bitar som sitter bland annat i mina händer, min buk, insidan av vänster lår, och en ensam plastbit har på något sätt hittat in i vänster pung. Jag befann mig lite drygt 2 meter bort.
Kraften var nog för att vrida ihop diskbänken tvättställningen stod på, i ett område stort som ett A4 ark, göra sopor av skåpsinredningen under, och över diskbänken, samt flytta överkant på underskåp, och diskbänk flera cm från väggen. Tvärs över rummet satt plastbitar intryckta med sådan kraft, att de gått helt, eller delvis genom gipsskivorna innerväggen bestod av. Där plasten mött betongväggar istället för gipsväggar hade kraften varit nog för att trycka fast plasten i betongen, så att baksidan var jäms med tapeten.

Om jag inte framställt det tydligt nog vid det här laget. Även om du är 100% säker på vad du gör, och även om du faktiskt har rätt för dig, du och din produkt är säker, så innebär inte det att en olycka inte kan inträffa. Och en olycka med TATP, är inte kul. Ren tur gjorde att jag var på väg ut för att cykla, vilket gjorde att jag hade dubbla byxor, dubbla tröjor, och en vadderad jeansjacka på mig. Jag klarade mig mycket lindrigt. Ändå mer tur gjorde att i princip allt splitter höll sig mellan min navel, och mitten på låren. Ansikte, hals, fick endast mycket små skador av vilka jag inte har några men i dag. Glasögonen jag alltid bär, kan ha räddat min syn. Av de mer bestående men jag fick, är det i princip bara händerna som fortfarande besvärar mig regelbundet. Alla fingrar är kvar, rörligheten är i stort sett intakt, men på utsidan av vänster pekfinger har jag mot första leden en inbakad plastbit, som kommer i kläm när jag bär, med smärta och obehag som följd. I långfingrets första led på samma hand sitter en plastbit fast i benet, mot vilken senan på ovansidan av fingret skaver mot. Den gör ont, och begränsar styrkan i fingret. Följer man samma sena något in över handryggen är det ytterligare en plastbit som gungar runt när jag rör på fingret, och den orsakar mig viss smärta när det är kallt ute. Hela vänsterhanden är fläckig av ärrvävnad, och det i sig orsakar smärta när det är kallt ute. Högerhand har jag 2 bitar nylonväv i de köttigare delarna av handflatan, och ett ärr efter en plastbit som avlägsnats kirurgiskt på långfingrets yttersta led har berövat mig 75% av känseln i höger långfingerspets.

Detta till trots vill jag inte avråda från att göra smällare, och / eller fyrverkerier. Det kan jag helt enkelt inte göra, eftersom jag fortfarande gör det själv. Däremot kan jag säga att TATP, är inte helt lämpligt i sammanhanget, och ber entusiaster dela med sig av säkrare recept, likväl som jag ber nybörjare avhålla sig från att handskas med TATP.

Jag hade otur, och av okänd anledning small en vad jag räknade som liten, icke signifikant mängd. Jag hade tur, som överlevde, och räknar mig som relativt oskadd.
B!