Existensen är ett slutet system

Existensen är vad jag förstår, våra medvetanden som begränsar.
Men pratar du om existens för det som inte existerar.. då är det varken slutet eller annat.

Vilket slutet system befinner sig slumpen i? (våra medvetanden är det som... )
Enligt mig finns inga direkta sanningar i ett rum som är relativt.. (jag tror inte ens på C i hastighet)

Nu kommer det bli flummigt.

Vi har två upplevelse-skärmar.

En skärm är världen framför oss.
Skogen, planeten, solen och stjärnorna.

En skärm är världen inom oss.
Tankar, idéer och känslor.

Båda skärmar delar samma grund att växa ifrån.

Skogen växer från samma plats som tankarna.

Jag pekar bara på grunden.

Jag tycker det var rätt fint skrivet.

Våra tankar, ideér och känslor simulerar och stimuleras av skogen, planeten, stjärnorna och stolen du sitter på i livet. De är förenade med samma urform som styr allt från blommor och galaxers spiralmönster till tidrummets krökning.

När naturlagarna ändras vagt över extrema astronomiska avstånd och skalor så ändras även tankar, ideér och känslor hos de väsen som upplever dessa verkligheter.

Det måste de, eftersom annars fungerar de inte tillsammans.