På Lidingö. På Östermalm. I Gamla stan. Öar, stadsdelar och prepositioner.

En intressant betraktelse. Nu är denna mark bebyggd så att kalla den för grustag vore ju lite fel.

Just detta med Limhamn har du fattat fel, man säger 'i Limhamn' inte 'på'. Detta vet jag säkert då jag fått underrättelser därifrån senast igår, och det var från en infödd pålitlig Malmöbo.

En nyskånsk journalists synpunkter:
https://www.sydsvenskan.se/2015-11-0...ler-pa-limhamn

"I Malmö" är ironiskt, för man är ju "på" både en malm och en ö.
Jag tror att just i Skåne vill somliga utmärka sig och ta avstånd från Stockholm. Det lär finnas de i Osbys snapphanebygder som vägrade ta emot gamla femhundringen med Karl XIs porträtt. Och Stockholm är ju inte populärt idag heller eftersom alla regeringar totalt ignorerar hela landet utanför Södermalm.

Det påstås ibland att man bor "på" finare ställen, men "i" mera normala orter. Jag skulle dock hävda att det inte stämmer (man bor t.ex på Hisingen, men i Askim, såvitt jag vet). Däremot ligger väl många posha ställen på öar.

Egentligen är det extremt enkelt: prepositionen styrs helt enkelt av vad det är man pratar om. Man bor t.ex på en ö, holme, hed, malm (grusmark) och tydligen även på skånska fiskelägen. Man bor i ett land, stadsdel, förort etc. Alla exempel i den här tråden är rätt självklara, IMHO (utom möjligen Limhamn och dylikt som påverkas av lokala språkligheter; men en stockholmare skulle ju säga "i" Limhamn vilket inte heller låter fel).

Dock verkar det finnas en del exempel på att namnet, snarare än företeelsen, styr prepositionen. I Saltsjöbaden bor man väl "på" Solsidan? Trots att det egentligen är ett bostadsområde, som man bor "i".

Något som väcker tanken är en "strand", t.ex Alviks Strand i Stockholm. Är man "på" Alviks Strand? Förmodligen inte, eftersom platsen egentligen är ett tätbebyggt område, och dylika är man "i".

Det finns som sagt en tråd om detta. Jag tror en utgångspunkt är "på landet" och "i stan".

-"På" används vid en mer öppen yta: på fältet, på åkern, på gatan, på ön, (och man ser ön då mer flat, öppen), på sjön, på havet, på stolen (ytan).

- "I" som mer inbäddat eller omgivet av något: i skogen, i gränden, i bergen (men på berget- "ytan", den öppna delen av berget) i fåtöljen.

Vi kan använda både på och i men med olika betydelser: i sängen (i, nerbäddad), på sängen (ytan), på marken, i marken på havet/ sjön, i havet/ sjön. I åkern (fann man guldmynt), i gatan (har det bildats ett hål).

Utifrån detta stämmer användningen ganska bra när det gäller platsnamn. Men absolut inte till 100%.