Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2017-10-12, 23:11
  #37
Medlem
Ryggradsluss avatar
Det gör jag då absolut inte. Inte bra att tänka för mycket och isolera sig.
Man får väl tänka högt och inse att ha "fel" Ingen är som du. Du är unik. Kanske vart lite sluten?
Vad är smart? Alla är smartast.
Citera
2017-10-13, 02:31
  #38
Medlem
buff0uts avatar
Slappna av

se igenom dig själv istället
Det är inte alla som vill vandra för långt ifrån det de känner till, det blir allt svårare att följa efter
Du kommer råka på de som dig längs vägen, fortsätt du så långt du vill/måste
Citera
2017-10-16, 12:47
  #39
Medlem
goran744s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lydiafarde
Hej!
Jag skriver ett seriöst inlägg. Jag vill ha seriösa svar endast och få råd och tips hur jag ska göra.

Jag kan börja med att säga att jag är 18 år och läser naturprogrammet i gymnasiet. Är dotter till vetenskapsföräldrar och framgångsrika syskon.

Hela mitt liv har jag anpassat mig och försökt vara någon jag inte riktigt är för ren och skär osäkerhet. Det har inte direkt gett mig utveckling och jag har definitivt inte hittat mig själv genom det.

Men nu senaste åren har jag experimenterat. Jag insåg att jag inte klarade av att leva i ett liv för någon annan och att jag behövde gör något för min skull och göra det som jag mår bra av. Idag har jag ett väldigt högt självförtroende och har lärt mig att älska mig själv.

Nu till problemet.
De flesta människor som jag möter anser jag mig -se igenom-. Se igenom på det sättet att jag anser mig själv ha kommit ett steg längre i... social kompetens, vad som är viktigt i livet, intelligens, filosofi, psykologi, med mera.. Det jag känner är att jag ser igenom deras mönster så lätt och kan tycka så synd om dem då jag ser hur de gör problem av "ingenting" osv. Men det som främst är jobbigt är att jag känner mig "smartare" än de flesta, det är inte alltid något roligt. Många säger till mig att jag ska vara glad att jag är så smart och förstår så mycket men det är riktigt tungt att vara det. Det är många fall en börda. Jag känner att jag långsamt men säkert glider ifrån umgängena för jag inte finner någon stimulering av det. Jag känner inte att jag får ut någonting av relationerna då jag inte får ut något av det. Jag letar konstant efter människor som är svåra och komplicerade så jag får något att bita i. En slags utmaning för då törstar det min nyfikenhet på att veta mer om beteende och förståelse hos människor. Jag söker efter folk som också är utanför det största facket i samhället. Det största facket är det där vanliga normala människor lever. Vilket självklart är ett fack jag respekterar 100% då alla får välja hur de vill leva. Men jag vill möta fler människor som är utanför det och som har egna åsikter, perspektiv och tankar etc. Jag tycker även det är jobbigt att sitta och prata med folk i min omgivning för känner att deras prioritering, tankar, problem och intressen är uttråkande för mig och inte stimulerande. Detta leder till at jag väljer att vara ensam men då stannar jag upp och resan i mitt liv med ständigt törst efter kunskap stannar. Jag försöker lägga min tid på filosofi, kunskap och andra saker jag tyder intressant men saknar att ha någon i min närvaro jag kan byta tankar med. Jag kanske är på fel ställe eller hur ska jag göra för att hitta fler människor som mig? Jag kanske har helt fel tankesätt? Snälla hjälp mig och försök förklara för mig hur jag ska tänka när jag känner såhär.

Jag drar mig ofta för att berätta saker jag tänker, har varit med om eller kommer på då jag tror att de inte kommer förstå vad jag menar, och om de säger det så känner jag direkt att de faktiskt inte gör det. Av många försök har jag nu därför kommit på att det är lättare många gånger att hålla tankarna för mig själva. Jag är väldigt analytisk, djup, väldigt sensitiv. Att hålla tankarna för mig själv gör att ju mer jag tänker/ lär mig så känner jag att jag glider långsamt längre och längre bort från majoriteten av människor.

Att känna sig "smartare" än andra är jobbigt för jag känner mig ensam i det. Det finns några människor som jag känner förstår mig och som jag klickar perfekt med, men de är så sällsynta och ofta träffar jag dem bara en kortare stund eller så flyttar vi ifrån varandra. Det är oftast bara bekanta och inga nära vänner. Jag trivs med mina vänner förutom den här punkten.
Du har väl rätt att tänka att du är smartare än vad andra människor är.
Viktigast av allt är väl att det inte förvandlas till högmod.
Om du är smartare än många andra så bör du vara smart nog att se till att använda det på ett bra sätt.
Mitt tips.
Citera
2017-10-16, 13:09
  #40
Medlem
Det lustiga är att de som ser sig som smartare än alla andra väldigt ofta är livrädda för rivaler och skyr dem som pesten. För tro mig, det finns många därute som inte bara är lika smarta utan smartare än dig. Men om du umgås med dem riskerar du förstås att vara den mest korkade. Därför så är majoriteten av över-medel begåvade väldigt nöjda (innerst inne) med att umgås med folk som har lägre iq än de själva, för att skydda sitt ego.

Gå till mensa vetja och utmana andra medlemmar på olika saker, iq-test, schackspel eller vad det nu kan vara så får vi se om du är lika kaxig efteråt.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback