Stöd och matchning (fas 3) - erfarenheter?

För ca 4 år sedan var jag arbetslös ett tag och skickades på något vuxendagis där jag fick göra precis det jag gör hemma - söka jobb framför en dator. Jag minns inte om det hette "Stöd och matchning" då eller om det bara kallades Fas 3 eller något liknande.

Nu har jag varit arbetslös ett tag igen och skickas av AF till någon leverantör för "Stöd och matchning".

Vad är era erfarenheter av detta? Är det bara att man får sitta framför en dator och söka jobb i stort sett? Har ni positiva eller negativa erfarenheter?

Det är samma sak som alla arbetsförmedlingsaktiviteter, meningslösa saker man utför bara för att man måste och för att få behålla sin ersättning.

Kunde vara trevligt att gå på för egen del eftersom man fick lite folk omkring sig medan man satt där. Var något positivt för min del då jag aldrig träffade folk annars. Fast ren praktisk meningsfullhet? Ingen alls.

Totalt värdelöst, blev skickad till miroi för ett antal år sen. Tänkte att jag ger det en chans.
Väl där möts jag av en 15 minuter sen batinhäxa, vi skakar hand och vi påbörjar en två minuters promenad till hennes kontor. Under vandringen möts jag initialt av kraftig sjukhuslukt för att sedan passera "djungeln". Skymtar in igenom en öppen dörr ett seminarium med nordöstra Afrikas pensionsräddare. Även den slående "lukten", ni vet den man känner då man står bakom dem i kön på Ica, den var totalt.
Gåshud reser sig överallt på mig och jag har extremt dålig känsla över allt detta. Batinhäxan bemöter mig väldigt nedvärderande och hennes jargong är att jag är en riktigt loser. Mötet slutar iallafall med att jag klargör att jag inte är intresserad av detta dagis och batinhäxan blir grinig. Jag smäller upp mellersta fingret och går, väl utanför byggnaden står den svenska eliten och röker cigaretter och väntar att seminariumet ska fortgå.

Sitter och har denna skit just nu. Ska vara här 3 gånger i veckan enligt schemat jag fått.

Första dagen: söka jobb framför dator (det jag annars gör hemma)
Andra dagen: sitta på någon tråkig föreläsning
Tredje dagen: söka jobb framför dator igen

Det är så otroligt värdelöst. Slösar förbannat mycket tid på att ta över en timmes lokaltrafik för att ta mig hit, sedan vänta en timme på att skiten ska börja. Sedan över en timmes lokaltrafik hem igen efter att ha suttit här och stirrat ett antal timmar...

Detta är ett hinder i mitt arbetssökande om något, men jag får ingen ersättning om jag inte lyder och tar mig hit...

Försök att använda det som motivation för att ordna ett jobb! Inte så lätt kanske, men du måste ju ändå dit så det är väl det bästa du kan göra.

Jo, jag vet. Jag vill ju ännu hellre ordna ett jobb nu. Men man blir i princip deprimerad av att gå där och det kan inte vara positivt...

Jag vet några som faktiskt är riktigt bra och inte fullt av batikhäxor och djungel.
Iris hadar. Finns på de flesta orter men Göteborg och Borås har jag 1 bekant som gått.

Jag har kollat upp hur göra på bästa sätt. Jag är själv med i kommunal A-kassa och har 216 dagar kvar. Fick "erbjudande" av Arbetsförmedlingen att gå med stöd och matchning. Ett sätt att försöka sparka ut oss som njuter av livet. Nja det lyckas dom inte riktigt med. Inte mig i alla fall. Säg bara nej tack till arbetsförmedlingen. Sedan dom rapporterar till a-kassan och du får ett litet straff på 5 karensdagar. Några tusen mindre på nästa "lönen" överlever man. Sedan man kan njuta av livet minst 100 akasse-dagar till😅, det blir ca ett halvår. Om arbetsförmedlingen frågar en gång till sedan om stöd och matchning du får hårdare bestraffning nästa gång, fler avstängda dagar. Har ej kommit dit ännu.
PS. Om du tackar ja till stöd och matchning du får dubbel bestraffning i den meningen att dina dagar hos a-kassan ryker i takt med antalet dagar du är på stöd och matchning programmet. Således tacka nej till stöd och matchning om du inte älskar att jobba

Jag var inne i detta för många år sen då hette Slaverienhet 59 eller nåt. Det var meningslöst givetvis men konstigt nog så satte AF två stackars handläggare att hålla låda i två timmar varje dag med oss arbetslösa. Det var inte roligt för dom. Alla som var med i detta programmet var lika förbannade på af som jag och det var mycket hårda ord under den månaden som skiten fortgick.

Till slut slapp man vara där iallafall och som av en slump fick jag jobb efteråt.

Var med i det ett tag då jag hade stämplat bort alla mina akassadagar. Rätt sjukt att man fick nästan samma ersättning i upp till ytterligare ett år. Man kan verkligen göra bidragskarriär i Sverige
Coachtjänsten som sådan ger jag väl inte mycket för. Totalt värdelös för det mesta. Coacherna på firman jag anslöt mig till verkade bara jobba kvar några veckor, sen försvann dem och man fick nån ny stolle som knappt ens kunde svenska. Var väl skitsamma, ljög lite för coacherna och hade rent allmänt ingen brådska alls med att få jobb då jag vid tiden hade jobbat i 7 år och med rejält sparkapital, så var med glädje arbetslös 1,5 år.

Hade ju turen att vara långtidsarbetslös mitt i pandemin 2020, så slapp alla fysiska möten och dylikt.