Citat:
Ursprungligen postat av
anbo1987
Monarkin kan inte avskaffas av en förrädare som saknar legitimitet hos folket och det är ju precis det som är fallet med Quisling. Den folkvalda regeringen kunde styra landet ungefär som vanligt även i exil och kung Håkon I var fortfarande landets kung i det norska folkets ögon. Således så var monarkin intakt även under krigsåren.
Njae. Vare sig exilregeringen eller kungen hade territoriell kontroll över Norge, och därmed kan man knappast påstå att de styrde landet.
Citat:
Det nazistiska styret präglades ju också av sin brutalitet. Det är en rätt stor skillnad jämfört med t.ex. shahen av Iran som gick i exil till följd av massiva folkliga demonstrationer, utbredda strejker och ett starkt stöd för den islamistiske revolutionen. Norska kungahuset tvingades på tillfällig flykt under hot om våld från en militärt överlägsen främmande makt.
Visst, men världen är full av exilkungar (och exilpresidenter, exilpremiärministrar etc) som flytt sina länder under varierande omständigheter. Den moraliska aspekten spelar mindre roll än internationellt erkännande och territoriell kontroll.
Citat:
Ursprungligen postat av
mickes418
Det var inte en republik. Vad tyskarna anser och godkänner är irrelevant. Det som räknas är vad invånarna anser och det internationella samfundet anser.
Å andra sidan kan man säga ungefär samma sak om franska revolutionen, där den nya regimen inte heller gillades av omvärlden. Det förändrade inte det faktum att bourbonerna saknade kontroll över och de facto inte styrde Frankrike.
Med ovanstående sagt spelar det givetvis roll att monarkin formellt inte avskaffades och att Norge styrdes som tyskt protektorat snarare än lydstat. Det finns helt enkelt stora gråzoner och någon helt konsekvent definition går knappast att uppbåda. Själv tycker jag fransmännens system med numrerade republiker är rätt vettigt (den nuvarande är den femte). Det markerar både kontinuitet och avbrott.