Hur Nationalsocialism ser på naturen och djurens ställning till skillnad mot den antropocentriska världsbilden:
Citat:
Man kan nog lugnt påstå att det nationalsocialistiska Tyskland var det land där djurrätt och miljöfrågor först fick ett ordentligt genomslag i politiken och i lagstiftningen. Som jämförelse kan man konstatera att många stater i världen fortfarande, nästan 80 år senare, inte har några som helst lagar som skyddar djur mot övergrepp och att det fortfarande endast är i norra Europa som djurrättslagstiftning har kommit en bra bit på vägen.
Nationalsocialismen utvecklade redan tidigt en organisk syn på världen, till skillnad från den förhärskande människocentrerade (antropocentriska) och geocentriska världsåskådningen som vi till stora delar ärvt från judendomen och kristendomen.
Med denna antropocentriska världsbild följde synen på djuren som skapade endast att tjäna människorna. Djuren saknade ”själ” och var bara ett slags maskiner (kyrkan, påven Pius IX, Descartes m.fl.). Nationalsocialismen opponerade sig givetvis mot detta antropocentriska synsätt. Enligt nationalsocialismen är människan också ett djur – om än högre stående – och därmed en del av den naturliga ordningen och måste följa naturens lagar. Människan var därmed heller inte automatiskt mer värd än de övriga djuren. Det nationalsocialistiska Tyskland var banbrytande när man där införde djurskyddslagar som skyddade djuren mot att utsättas för plågsamma experiment, som skyddade dem från smärtsam slakt. Man införde även ordentliga viltvårdslagar. Den grundläggande idén bakom var inte att djuren skulle skyddas för att vi människor skulle tjäna på det, utan att djuren skulle skyddas för sin egen skull.
Vi svenskar ska vara stolta över att vår store vetenskapsman Carl von Linné var en av de första som vågade gå emot de förhärskande dogmerna när han påstod att människan tillhörde primaterna och därför också var ett djur. Trots kritiken från dåtidens kristna auktoriteter hävdade han att djuren också kunde anses ha en själ och att de borde behandlas väl.
I de nordiska länderna har djurrättsfrågorna rönt en del framgång. Men i andra delar av världen finns inget som helst rättsligt eller moraliskt skydd för djuren. Det är mycket svårt för oss att ens förstå hur illa djur kan behandlas i andra kulturer och många människor vill nog inte ens låtsas om vad som försiggår och sätter på sina skygglappar. Jag läste nyligen en artikel som handlade om hur någon djurrättsgrupp i Kina lyckats dokumentera hur tvättbjörnar skinnflås levande för deras pälsars skull. Dagen innan råkade jag på en artikel om en björnhona, också i Kina, som först hade dödat sin egen unge och sedan sig själv för att undkomma livet i fångenskap där man regelbundet tömde hennes och hennes unges gallblåsa för att tillverka någon slags medicin. Jag ville inte läsa artikeln tills dess slut. Dessa två nyheter gjorde mig illamående i flera dagar. Och detta från en kärnvapenbeväpnad kommunistdiktatur som kapitalet nu hävdar ska rädda vår ekonomi… Hur lågt har vi inte sjunkit?
https://www.nordfront.se/nationalsoc...h-djurratt.smr
Nationalsocialismen utvecklade redan tidigt en organisk syn på världen, till skillnad från den förhärskande människocentrerade (antropocentriska) och geocentriska världsåskådningen som vi till stora delar ärvt från judendomen och kristendomen.
Med denna antropocentriska världsbild följde synen på djuren som skapade endast att tjäna människorna. Djuren saknade ”själ” och var bara ett slags maskiner (kyrkan, påven Pius IX, Descartes m.fl.). Nationalsocialismen opponerade sig givetvis mot detta antropocentriska synsätt. Enligt nationalsocialismen är människan också ett djur – om än högre stående – och därmed en del av den naturliga ordningen och måste följa naturens lagar. Människan var därmed heller inte automatiskt mer värd än de övriga djuren. Det nationalsocialistiska Tyskland var banbrytande när man där införde djurskyddslagar som skyddade djuren mot att utsättas för plågsamma experiment, som skyddade dem från smärtsam slakt. Man införde även ordentliga viltvårdslagar. Den grundläggande idén bakom var inte att djuren skulle skyddas för att vi människor skulle tjäna på det, utan att djuren skulle skyddas för sin egen skull.
Vi svenskar ska vara stolta över att vår store vetenskapsman Carl von Linné var en av de första som vågade gå emot de förhärskande dogmerna när han påstod att människan tillhörde primaterna och därför också var ett djur. Trots kritiken från dåtidens kristna auktoriteter hävdade han att djuren också kunde anses ha en själ och att de borde behandlas väl.
I de nordiska länderna har djurrättsfrågorna rönt en del framgång. Men i andra delar av världen finns inget som helst rättsligt eller moraliskt skydd för djuren. Det är mycket svårt för oss att ens förstå hur illa djur kan behandlas i andra kulturer och många människor vill nog inte ens låtsas om vad som försiggår och sätter på sina skygglappar. Jag läste nyligen en artikel som handlade om hur någon djurrättsgrupp i Kina lyckats dokumentera hur tvättbjörnar skinnflås levande för deras pälsars skull. Dagen innan råkade jag på en artikel om en björnhona, också i Kina, som först hade dödat sin egen unge och sedan sig själv för att undkomma livet i fångenskap där man regelbundet tömde hennes och hennes unges gallblåsa för att tillverka någon slags medicin. Jag ville inte läsa artikeln tills dess slut. Dessa två nyheter gjorde mig illamående i flera dagar. Och detta från en kärnvapenbeväpnad kommunistdiktatur som kapitalet nu hävdar ska rädda vår ekonomi… Hur lågt har vi inte sjunkit?
https://www.nordfront.se/nationalsoc...h-djurratt.smr
__________________
Senast redigerad av 3Vig 2015-06-30 kl. 02:38.
Senast redigerad av 3Vig 2015-06-30 kl. 02:38.