Hur känner ni er när ni bara omges av svenskar?

När man är i fjällen eller på motionslopp eller på Astrid Lundgrens värld?

Själv är jag kluven. Givetvis jätteskönt att slippa blattarna men samtidigt är de allra flesta av mina välmående svenska kamrater för importen av dessa svarta avskum. Jag stör mig på att de kommer undan.
Förstår ni hur jag menar?

Suicidalitet, panikångest och en längtan efter äkta människor. Efter ett tag fallerar ens verklighetsuppfattning och man tror att de faktiskt på riktigt är gjorda av plast och allt är en dålig amerikansk såpa och måste påminna mig själv om att "de är på det här viset bara för att de inte har normala relationer och är uppvuxna på Beverly Hills 90210 och generation efter generation med mindervärdeskoplex och prutthurtighet".

Ungefär så.

Känner mig ganska bekväm faktiskt. Men sen beror det nog på vilka människor man omger sig med. Mina släktträffar tenderar att bli ganska helvita.

Känns lite skrämmande, mångfald är bäst.

Det känns jättebra. Jag har bott en massa år i Stockholms (stökiga) förorter. Bråk och bilbränder och stökiga gäng. När jag någon gang hamnar i lite mer välbeställda områden mår jag bra. jag kanske ekonomiskt inte alltid passer in, men jag gillar miljön. Gotland, Stockholms skärgård eller Norge och Finland ger samma härliga känsla. Det fanns en tid jag trivdes med att åka runt i Sverige och besöka småorter och brukssamhällen. Men det mesta är inget annat än gigantiska invandrarläger.

Man känner att det är en perfekt dag.

Jag mår skitbra. T ex på Karlaplan, vid fontänen i lunchtid. Jättetrevligt med lintottar och deras mammor och kontorsfolken, eller paranta pensionärer. Men så kommer förstås alltid en vandrande miljöfarlig bakteriehärd och grumlar min blick.

Brukar gå på spelmansstämmor.
Där är det uteslutande svenskar, och det känns ungefär som det gjorde på 90-talets landsbygd vid större tillställningar

Var på jaktmässa i Sunne, inte en blatte så långt man kunde se. Lugnt och skönt med andra ord, som det Sverige man minns från sin barndom...

Stelt och tråkigt..

Är det mycket mångfald på dina släktträffar? Eller får du helt enkelt panikångest när du sitter där på kräftskivan?

Tryggt!