Psykoterapeut eller psykolog

Hej!

Jag befinner mig i ett litet existentiellt dilemma som jag hoppas att jag ska kunna få lite nya perspektiv på. Det jag funderar på är om jag ska utbilda mig till psykolog eller psykoterapeut. Min bakgrund är att jag alltid velat bli psykolog men har inte haft betygen så därför har jag nu utbildat mig till socionom och jag jobbar nu som kurator. Jag fick något av en flipp i våras och sökte till psykologprogrammet och till min stora förvåning blev jag antagen. Jag vill jobba med att hjälpa människor med psykisk ohälsa men samtidigt få en bra och ekonomiskt lyckad karriär. Det jag funderar på är nu vad som är smartast, att läsa psykologprogrammet och ta examen vid 29 eller att fortsätta på det spåret jag är på och bygga på min socionomexamen till en psykoterapeutexamen. Jag är ute efter lite allmänna tankar samt lite fakta om någon vet om hur det är att vara psykoterapeut med socionomgrund, är man för evigt begränsad i arbetslivet med en socionomexamen eller hur skulle ni som gjort något liknande se det? Jag hoppas på någolunda seriösa svar från någon som faktiskt har koll på vad dom pratar om

Kan du, som redan gått en treårig utbildning, finansiera att läsa fem år till? CSN får man normalt sett max till 6 år. En dag ska lånen även betalas tillbaka.

Psykologlöner ligger runt 30-40 000, så ingen jättelön. Jag pluggar till psykolog och är inne på sista året. Min uppfattning är att socionomprogrammet skiljer sig enormt från psykologprogrammet. Jag tycker att du ska fundera på på vilket sätt du vill arbeta med människor med psykisk ohälsa? Som socionom har man möjlighet att arbeta "närmare" människor om man vill det, till exempel på stödboenden av olika slag med daglig kontakt. Som psykolog handlar det oftast om att ses i 45 minuter en gång i veckan i ca 9 veckor, göra beteendeanalyser och få patienterna att arbete utifrån dessa (om du väljer KBT-inriktning och inte psykodynamisk inriktning som blir allt mindre populär). Om du inte vill arbeta som chef, på arbetsförmedling, med utredningar eller på habilitering då... Om du mest vill hjälpa genom samtal så borde du kunna fortsätta som kurator, men ni träffar väl mest subkliniska personer? Vill du arbeta mer strukturerat med patienter med GAD, tvångssyndrom, depression, fobier osv?

Att finansiera utbildningen kommer bli klurigt ja, men det borde gå om man jobbar hårt på somrar och jullov. Jag vill jobba terapeutiskt, sitta i min stol och få se hur folk sakta men säkert mår bättre av de verktyg jag kan ge dem. Som kurator jobbar jag uteslutande med stödsamtal, det finns ingen riktig teori bakom det jag gör, med det sagt menar jag inte att jag inte kan hjälpa människor. Dock får jag ofta kommentaren att man inte vill träffa "bara en kurator" och inte en psykolog, speciellt när jag inte kommer någon vart med en patient. Min lön är inte heller något att hänga i julgran, drar in 27 brutto och löneutvecklingen är riktigt dålig. Jag skulle gärna jobba mer strukturerat och evidensbaserat tex med gad, ocd osv... Detta kan ju även en socionom med kbt utbildning göra, är dock rädd att arbetsgivare och patienter stirrar sig blinda på det faktum att man inte är psykolog. Det har ju alltid varit en dröm att bli psykolog, men som jag förstår det är psykoterapeut basically samma sak, är mest orolig att jag kommer känna mig begränsad i arbetslivet utan en psykologexamen.

Nä, en psykolog är inte basically samma sak. Psykoterapeutprogrammet är en vidareutbildning på två år som du lägger till din befintliga kandidatexamen oavsett om du är diakon, socionom, sjuksköterska, psykolog eller något annat människovårdande. En psykolog har ett helhetsperspektiv på utveckling, beteende, gruppsykologi, kognition, samtalsterapi, utredningar, diagnoser, samverkan i team med läkare osv, osv, osv. Psykologens enskilda samtalsutbildning består dock av "steg 1" kunskaper, vilket innebär att även de behöver vidareutbilda sig för att bli psykoterapeuter. Jag har själv gått i privat behandling och skulle aldrig vända mig till en psykoterapeut som inte var psykolog i grunden. Jag kan inte riktigt se vilken målgrupp de egentligen riktar sig till. Kan du?

Jag tycker gränsen mellan psykolog och psykoterapeut känns väldigt luddig faktiskt. Har hört från socionom/psykoterapeut-kollegor att de känner sig ha en större behandlande kraft än en leg. psykolog. Nu är risken att tråden spinner iväg till vilken profession som man helst själv skulle gå till och det är inte det jag är ute efter. Det jag klurar på är ju som sagt om vad som är smartast, att läsa steg ett och steg två på en redan inskaffad socionomexamen eller om det är värt att kriga psykologprogrammet som jag nu kommit in på på nåt jävla vänster.

Först och främst vill jag säga att ekonomi antagligen inte kommer ställa till med problem, du har 3 år kvar av fullt csn. Ca. 4 år kvar av 75% csn så om du kan tänka dig att jobba somrar + typ varannan helg så är det lugnt. Csn brukar dessutom vara schyssta med att låna ut lite mer om det bara är lite kvar av utbildningen.

Sedan så vill jag att du noga tänker efter vad du menar med "smartast".

Handlar det om lön så kan du ju räkna ut skillnad hyffsat enkelt själv genom att räkna ut hur din snittlön kommer se ut fram till pension som socionom och sedan summera den. Gör samma för psykolog, statistiken är inte så svår att få tag på. Inte 100% men en hyfsad estimering.

Vill du jobba med samtalsterapi så funkar socionom + psykoterapeut. Vill du kunna arbeta med psykologiska utredningar och diagnostisering så är det psykolog som gäller.

Vill du få en djupare kunskap inom psykologi så välj psykolog, tycker du däremot att din kunskap om socialt arbete är nog bra grund och att du är sugen på att lära dig mer applicerbar psykologi direkt så välj psykoterapeut.

Är du ute efter status så är psykolog häftigare men som psykoterapeut fokuserar nog folk mer på den titeln ändå vilket gör frågan rätt så irrelevant.

Som du märker, finns inget per definition smartaste val. Så tänk efter hur du verkligen vill arbeta, sedan kan du komma tillbaka med en mer specifik fråga som faktiskt går att svara på.

/psykologstudent

Gränsen är inte hårfin. Jämför kurserna så ser du. Jag blir provocerad när du skriver att psykoterapeuter "känner sig ha en större behandlande kraft än en leg. psykolog". Vad säger att en psykolog inte "känner" samma sak? Hur ska någon av dem kunna "känna" detta utan att ha varit på båda sidor? Oavsett vad personen i fråga känner så är det inte den som kan avgöra sin behandlande kraft utan patienterna.

Men det låter som att det för dig lutar åt psykoterapeut så kör på det så besparar du dig ytterligare tre års utbildning, när det ändå "känns" som att man har mer läkande kraft som hobbypsykolog.

Du måste lära dig löneförhandling. Kvittar om du blir psykolog eller inte.

Socionomer är glödheta på marknaden.

Byt jobb och begär 35.

Löst.

Bli PSYKOTERAPEUT om du känner för det.

Ekonomiskt så tjänar du nog på att stanna kvar och vidareutbilda dig till terapeut. Du måste dock våga byta jobb för att få upp lönen. Jag hade i ditt läge nog valt psykolog istället trots allt. Just för att det finns fler karriärmöjligheter och annat som går att inrikta sig på om du vill slippa sitta o lyssna på folks tankar om livet och höra hur synd det är om dem.

En psykolog kan ju t ex vara med och utforma psykologiska tester till arbetslivet och arbeta mer inom hr.

Terapeut är ju också något av något som går i mode. Psykolog kommer vara kvar på den grund den är idag. Skönt o kunna variera sina arbetsuppgifter lite mer.

Hoppa på psykolog fär sjutton. Du kommer aldrig bli riktigt nöjd med att jobba "liknande" som du tänker att en psykolog gör. Sjyssta arbetsvilkor kan de få också. Gedigen utbildning jmf med socionom. Bättre status, lön, osv. Intressant utbildning lär det verkligen vara.

Vad sökte du med för betyg?

Psykolog: om du vill pyssla med psykoterapi + utredningar

Psykoterapeut: om du vill endast pyssla med psykoterapi. Här får du som redan diagnostiserade patienter och har psykoterapi med de endast

Lite hur jag tänker.

Jag arbetar förnärvarande inom primärvården och när jag pratar med psykoterapeuterna och psykologerna på jobbet så har det framkommit att de i princip har samma arbetsuppgifter undantaget att psykologerna gör neuropsykologiska basutredningar för ADHD.

Så önskar du arbeta med psykoterapi exempelvis på en vårdcentral så är psykoterapeutprogrammet att föredra, enligt mig.