På IDG finns en artikel som tar upp läckta uppgifter om kommande lagförslag för datalagring. I artikeln fastnar jag på polisens yttrande:
Citat:
"Operatörens val av teknik bör rimligen inte möjliggöra för dess kunder att i skydd av anonymitet begå brott på internet"
, skriver Polisen i sitt särskilda yttrande.
https://www.idg.se/2.1085/1.687797/svensk-datalagring-utredning
Polisen yttrar sig emot det
rimliga i att tillåta tekniska lösningar som ger medborgare anonymitet i det övervakningssamhälle som rullats ut, med motiveringen att detta
möjliggör brott.
Polisenens uppfattning är i sammanhanget knappast en privat åsikt, utan själva organisationens uppfattning, förankrad i en hierarkisk tjänstemannakedja där högste chef tillsatts utifrån politisk partibok istället för ämneskompetens.
Polisens uppfattning här går tvärt emot rätten till privatliv, en grundläggande mänsklig rättighet som staten en gång skrev under på men vars våldsmonopol nu vill frångå. Polisens bokstavliga vilja att förneka medborgarna ett digitalt privatliv öppnar upp för godtyckliga ingripanden för att brott annars
kan begås.
Samma polisapparat som inte förmår klara upp vardagsbrott mot enskilda, rutinmässigt avskriver medborgarnas brottsanmälningar och lägger resurserna på pinnjakt istället, tjänar inte längre medborgarna. Dess högste chef är politiskt tillsatt, framstår som inkompetent, dras med rykten om oegentligheter då mejl massraderas under tiden på FK och vars avgörande merit för jobbet utgörs av partiboken.
Kärnfrågan har fler på dimensioner än allmän brist på tekniska kunskaper hos beslutsfattare. Samhällets människor betraktas här av polisen som undersåtar att kontrolleras, istället för jämställda medborgare att skyddas.