Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
TS problem är att han saknar social kompetens och framstår som creepy. Inte att han saknar sexuellt magnetism och charm. Tjejerna ser inte honom som en vän, de ser honom som en potentiell stalker.
Det har inget med fikan att göra. Fikan är en första koll, den som förväntar sig att bli tokkär över en dejt är naiv och har sett för mycket Hollywood.
Det är sällan två vilt främmande människor kan bli bekvämma med varandra över en enstaka träff. Man kan fuska genom att använda alkohol det är sant med det är falsk intimitet i så fall. Sann kärlek och intimitet byggs successivt där fikan är bara ett första steg.
Betala en tjej för att dejta dig för att senare kunna lämna ett ärligt omdöme på vad du behöver förbättra. Eller nämn ditt problem redan från början så kanske nån vill recensera dig frivilligt, som en intressant lek eller dylikt. Kanske en beteendevetarstudent eller dylikt.
Du har väl kollat så att du inte har dålig andedräkt eller nån sån enkel grej? Använd tandtråd och tungskrapa.
Dejt nr 1 tyckte nog bara du var trevlig men inget mer.
Dejt nr 2 verkade vara en golddigger (alltså ska du vara glad över att det sket sig med henne)
Dejt nr 3 föll inte för ditt utseende, helt enkelt.
Så här är det. Ämnen såsom jobb, plugg, intressen osv är primärt ingångar till diskussioner och blir sällan själva huvudfokusen på vart det sedan tar vägen. T ex, om någon frågar mig "Vad har du för intressen?" och jag svarar "fotboll", då är det inte som att man nöjer sig där och går på nästa eller ens frågar tillbaka, utan då kanske man berättar om något gammalt sjukt fotbollsminne man har när man själv spelade. T ex när man var på Gothia cup och hela laget tävlade om vem som kunde ta flest tjejer på röven på Liseberg. Samtidigt som man själv berättar sina egna historier, eller när hon gör det, så måste man vara extremt lyhörd på vad hon säger/reagerar och ta tillvara på det. Sedan kan man ta ämnet vidare till något annat, fråga om vad hennes erfarenheter av sådant är, hur vanligt är det att killar tafsat på henne, leda in det på metoo eller vad som helst. Men undvik direkta tillbakafrågor och du kan även ignorera om hon ställer dem. Finns inget värre än.
"Vad pluggar du då?"
"Sjuksköterska, du?"
"Ekonomi. Vad gör du på din fritid?"
Jag tror inte att du är på den nivån, eftersom du ändå har haft tretimmarsdejter(!), varför då kan man ju fråga sig. Men när du nämner att ni plöjt igenom alla ämnen, då tror jag ändå att du kan ha de där tendenserna. En stor del av mina dejter ställs det max 3 frågor av den typen. För man är redan inne i flowet och det är onödigt och ointressant att bryta av för något annat.
Sedan är det bra om du har en plan med själva dejten. Att ni bara sitter i flera timmar och snackar och du blir låg på energi känns ju som att du inte vet vad du håller på med. Ett ganska praktiskt tips är att gå till ett ställe som du vet stänger inom 2 timmar, då blir det naturligt att ni lämnar tillsammans. Om ni då t ex varit ute och druckit så kan du säga att "jag har lite mat jag hade tänkt gå hem och laga till, du kan ju hänga på om du är sugen". Självklart är detta kalkylerat, men samtidigt väl dolt. "Oj, här var det visst nystädat!" "Äsch, det ser alltid ut såhär." Jaaaa, eller hur. Eller så bjuder du bara hem direkt, huvuddelen av mina dejter har skett på hemmaplan.
Angående dina dejter, även om du har blivit förkastad 70 gånger - skit i det! Avsluta inte kontakten bara för att du tror att hon inte är intresserad, eller vänta inte för länge med att svara så att hon hinner ta bort sig. Ge det en chans istället, vad förlorar du på det egentligen? Visst, det blir lite jobbigare att få en bokstavlig refusering av henne, men tänk om hon inte skulle ge dig det? Gå istället in för att skapa dig själv bästa möjliga utgångsläge för att du ska kunna få ut något av er kontakt. Ge henne avskedskramen, testa att skriva till henne dagen där på, skriv "Kul att träffas igår! Hur ser det ut för dig i veckan?" Utgå från att hon vill träffa dig igen, vissa lite självförtroende, även om du inte skulle ha det.
Dejt1, du borde ha gjort dejten mer tidsbestämd sedan tagit den vidare.
Dejt2, ingen jag skulle bry mig om. Men har du en plånbok och inte bryr dig så hade du ju kunnat bjuda henne. Men kan väl tycka att det blir lite skevt om man tipsar en person om ett ställe som denne inte känner till sedan ska hen betala själv. För att ta ett extremexempel, tänk om jag föreslagit för en tjej att hänga med mig på DreamHack open för att titta på en Counter Strike-turnering, och väl där, så tvingar jag henne betala för sig själv, för något som hon egentligen bara hänger med på pga mig. Då tycker jag det kan vara ganska schysst att bjuda. I din situation blir det ju lite "Ät dethär! ..men jag tänker inte betala!"
Dejt3, hon skulle iaf inte sitta där med dig i 3 timmar om hon inte hade något intresse för dig. Så det har ju funnits något där, annars investerar man inte den tiden, då hittar man på vad som helst för att komma där ifrån. Att hon ville gå hem för att hon skulle jobba dagen där på är tecken på att du inte tagit tag i det. Hon ska inte behöva tröttas ut och tänka på morgondagen, utan du bör ha tagit beslut om att ta det vidare innan det. Om ni nu inte har det så intressant att tiden bara försvinner.
Noterade för övrigt att jag missat svara ditt svar till mig tidigare i tråden. Var precis när jag åkte utomlands så måste missat. Ledsen för det.
Cred till din ihärdighet!
Men: det känns så ensidigt allting. Som att tjejen i fråga egentligen inte spelar roll, utan att allt går ut på att hon ska bli intresserad av dig. Att du ska sälja in dig, liksom. Oavsett vem personen på just den dejten är.
Tror du måste skifta mindset helt. Inte se det som 'den här gången ska jag lyckas bättre!', utan mer 'ok, låt oss se vad det här är för människa'.
Ni träffas ju för att känna av varann. Se om det händer nåt. Vad ni tycker om varandra, om det känns bra att umgås. Fokusera mer på det. Är du nyfiken på personen - ställ frågor du vill veta svaret på. Är du inte nyfiken - what's the point med att fortsätta dejten?
Skit i alla spel osv. I ditt fall skulle jag faktiskt vara totalt och avslappnande ärlig. Inleda konversationen med 'alltså...jag vet ärligt talat inte varför jag utsätter mig - eller dig - för det här...jag är förmodligen världens sämsta dejtare.' Typ. Och naturligtvis le lite avväpnande, inte sitta och trul-stirra ner i bordet.
Pröva det! Du sänker iaf förväntningarna, inleder på ett lite dramatiskt sätt, och: du får se hur hon tar det. För let's face it: du kommer att behöva en lite speciell kvinna för att komma vidare. Någon som kanske är lite likadan, eller som tycker att din akwardness är charmig. Den sociala tinder-pinglan som dejtar mer än du kommer sannolikt skriva av dig rätt fort.
Sen: kolla hur du väljer vilka du ska dejta! Du kanske gör helt fel där. Bestämmer med fel typer. Snacka lite mer, se om det verkar vara någon som passar dig. Och, hell: när det närmar sig dejt kan du vara ärlig redan på förhand. Säga att du tvekar, eftersom det bara brukar bli så stelt. Har du tur kan ni då redan innan bestämma hur ni ska lägga upp dejten för att få den mer avslappnad och skön.
Lycka till!
Stöd Flashback
Jag måste bara säga att du är på rätt väg, kämpa på! 
Citat:
Ja för de har ju gått så bra för ts med fikadejter. Istället bättre att kanske börja lyssna på han som blivit dissad 2ggr på 5 år efter första dejten. Jag har 1 gång på 50 dejter under 2 år som inte ville ses igen. Jag träffar aldrig tjejer på ett fik.
Vad exakt ska man få ut? Precis som föregående nämnde. Sjukt stel och osexig miljö. Finns 10000 saker som är bättre att göra isåfall.
Ta en öl ute i en bar där man sitter jämte varandra. Klättra, bowla, ja vafan som.
Att sitta mittemot en helt ny människa på ett fik är som gjort för de ska bli stelt och skapa oattraktion.
Har läst flertal studier som också visar att om du som kille tex står/sitter ner i en bar och pratar med tjejen och bara tiltar huvudet mot henne. För att 10-15 min senare vrida kroppen mot henne kan skapa ökad attraktion för tjejen omedvetet.
Samma sak som om du tex tittar henne i ögonen när hon pratar sedan 1 sekund ner på hennes mun. Kunna läsa av signaler hur hon för sig. Man märker ganska fort om en tjej är intresserad av en.
Ts. Du borde också tänka på om du har integritet på din dejter. Tjejer gillar inte ja-sägare. De har dom vänner till.
Har du värderingar? Politiskt intresse? Prata om saker du sjölv också brinner för och dra upp en del anekdoter kring dessa. Va vältalig och visa att du är verbalt bättre än henne. Visa att du har självrespekt. Men samtidigt driva lite med sig själv. Och även henne med lite glimten i ögat och ett hånflin.
Och lyssna inte på dessa som säger du ska nöja dig med ett fläskberg. Jag tror helt klart de är något du utsänder som gör att tjejer friendzonar dig ganska fort.
Tänk på att en tjej avgör ganska fort om du är intressant också så första halvtimman är viktig.
Tex när ni ses. Tveka inte på va den som tar initiativ till art öppna upp armarna och ge henne en go kram. Fråga hur läget är. Kanske håll henne kort i svanken kort efter kramen om ni ska till baren, bowlingbanan eller liknande.
Massa sådana småsaker, subtila som omedvetet sänder signaler till tjejens hjärna som får en positiv inverkan och som ökar dina chanser!
(Skriver på mobilen så sry om de är slarvigt inlägg)
Vad exakt ska man få ut? Precis som föregående nämnde. Sjukt stel och osexig miljö. Finns 10000 saker som är bättre att göra isåfall.
Ta en öl ute i en bar där man sitter jämte varandra. Klättra, bowla, ja vafan som.
Att sitta mittemot en helt ny människa på ett fik är som gjort för de ska bli stelt och skapa oattraktion.
Har läst flertal studier som också visar att om du som kille tex står/sitter ner i en bar och pratar med tjejen och bara tiltar huvudet mot henne. För att 10-15 min senare vrida kroppen mot henne kan skapa ökad attraktion för tjejen omedvetet.
Samma sak som om du tex tittar henne i ögonen när hon pratar sedan 1 sekund ner på hennes mun. Kunna läsa av signaler hur hon för sig. Man märker ganska fort om en tjej är intresserad av en.
Ts. Du borde också tänka på om du har integritet på din dejter. Tjejer gillar inte ja-sägare. De har dom vänner till.
Har du värderingar? Politiskt intresse? Prata om saker du sjölv också brinner för och dra upp en del anekdoter kring dessa. Va vältalig och visa att du är verbalt bättre än henne. Visa att du har självrespekt. Men samtidigt driva lite med sig själv. Och även henne med lite glimten i ögat och ett hånflin.
Och lyssna inte på dessa som säger du ska nöja dig med ett fläskberg. Jag tror helt klart de är något du utsänder som gör att tjejer friendzonar dig ganska fort.
Tänk på att en tjej avgör ganska fort om du är intressant också så första halvtimman är viktig.
Tex när ni ses. Tveka inte på va den som tar initiativ till art öppna upp armarna och ge henne en go kram. Fråga hur läget är. Kanske håll henne kort i svanken kort efter kramen om ni ska till baren, bowlingbanan eller liknande.
Massa sådana småsaker, subtila som omedvetet sänder signaler till tjejens hjärna som får en positiv inverkan och som ökar dina chanser!
(Skriver på mobilen så sry om de är slarvigt inlägg)
TS problem är att han saknar social kompetens och framstår som creepy. Inte att han saknar sexuellt magnetism och charm. Tjejerna ser inte honom som en vän, de ser honom som en potentiell stalker.
Det har inget med fikan att göra. Fikan är en första koll, den som förväntar sig att bli tokkär över en dejt är naiv och har sett för mycket Hollywood.
Det är sällan två vilt främmande människor kan bli bekvämma med varandra över en enstaka träff. Man kan fuska genom att använda alkohol det är sant med det är falsk intimitet i så fall. Sann kärlek och intimitet byggs successivt där fikan är bara ett första steg.
Citat:
Nu skulle jag inte gå så långt som att påstå att tjejerna ser honom som en potentiell stalker. Men något blir ju alltid fel för honom på dejterna, det är tydligt. Troligen är det en blandning av det du kallar för "social kompetens" och att han väljer fel tjejer. Annars håller jag faktiskt med dig om resten av det du skriver.
TS problem är att han saknar social kompetens och framstår som creepy. Inte att han saknar sexuellt magnetism och charm. Tjejerna ser inte honom som en vän, de ser honom som en potentiell stalker.
Det har inget med fikat att göra. Fikat är en första koll, den som förväntar sig att bli tokkär över en dejt är naiv och har sett för mycket Hollywood.
Det är sällan två vilt främmande människor kan bli bekväma med varandra över en enstaka träff. Man kan fuska genom att använda alkohol det är sant med det är falsk intimitet i så fall. Sann kärlek och intimitet byggs successivt där fikat är bara ett första steg.
Det har inget med fikat att göra. Fikat är en första koll, den som förväntar sig att bli tokkär över en dejt är naiv och har sett för mycket Hollywood.
Det är sällan två vilt främmande människor kan bli bekväma med varandra över en enstaka träff. Man kan fuska genom att använda alkohol det är sant med det är falsk intimitet i så fall. Sann kärlek och intimitet byggs successivt där fikat är bara ett första steg.
Citat:
Ok, jag är 30 år, ser ganska bra ut och har aldrig haft flickvän. Jag lägger ganska mycket tid varje vecka på att få till träffar med tjejer från nätet och dejtingappar. Går även ut och går fram till tjejer IRL när jag har tid. Jag får till dejter med tjejer då och då, nästan bara från nätet, men det går alltid åt helvete när jag väl träffar dem. Efter 30-60 min nästan springer de till tunnelbanan för att slippa mig. En kram och "vi hörs". Nästan komiskt hur lika det ser ut varje gång.
I början trodde jag att de blev besvikna på mitt utseende när de såg mig IRL, att de tyckte jag såg annorlunda ut på bilderna. Men grejen är att när jag möter upp tjejerna så är det oftast dem som ser mig först och så går de fram med ett leende. En sa till och med "jag såg direkt att det var du". Så jag tror inte att det är utseendet som är problemet. De första minuterna verkar de exalterade över att träffa mig men sen sjunker attraktionen otroligt snabbt och som sagt efter en timme är den lika med noll och de vill bara därifrån asap och aldrig mer se mig.
Jag tycker själv att jag är social, ställer frågor, följdfrågor, håller ögonkontakt, försöker skämta lite, svara någorlunda utförligt på deras frågor osv. Något jag har extremt svårt för dock är att röra vid dem, jag kan aldrig göra det så att det känns naturligt. Men jag tror inte att det kan vara hela anledningen till att varje tjej som möter mig går hem snustorr mellan benen. Det är det som är så frustrerande, att jag verkligen inte vet vad jag gör för fel, och vad jag skulle kunna göra annorlunda.
Jag vet inte om det är någon liten detalj som gör hela skillnaden eller om jag behöver en major overhaul. Jag har hela livet haft svårt för det sociala och har förmodligen något liknande asperger (aldrig gjort utredning) men jag skulle vilja påstå att det främst gäller i grupper. Möten en och en är något som jag egentligen inte har problem med.
Nu har jag inga idéer för hur jag skulle kunna gå tillväga nästa gång. Nu har jag en träff inbokad i morgon måndag, samt två stycken på onsdag, en vid lunch och en på kvällen. Det är inte ofta jag har tre dejter på en vecka men nu har jag haft lite flyt på apparna på sistone. Men för att dessa dejter inte också ska gå åt helvete och vara en waste of time som tär ännu mer på mitt självförtroende så tänkte jag höra här ifall någon har några idéer. Som det är nu så möts vi upp, kramas, frågar varandra vad vi gjort under dagen och sen går vi till ett café och dricker kaffe eller till en pub för en drink. Väl där så försöker jag sitta bredvid dem istället för mittemot och så snackar vi om varför vi är med på tinder, vad vi gör på fritiden osv. Pratar på ett tag. Sen ursäktar de sig och skyndar sig till tunnelbanan som sagt. Exakt samma varje gång. När jag skriver och frågar om de vill ses igen får jag alltid svaret "du var nog inte min typ" eller "jag kände inte att den rätta kemin fanns".
Jag förstår att det kan bli så ibland att två människor inte klickar men vi snackar 50 av 50 gånger nu. Det börjar bli uppenbart att det är något med mitt beteende som skrämmer bort alla tjejer.
Jag skulle som sagt bara vilja testa något annorlunda imorgon, men jag vet inte vad det skulle kunna vara. Det kanske inte räcker med att bara göra något annorlunda utan det kanske är något fundamentalt fel på mig, det är mycket möjligt, men kan iaf testa så ge mig gärna förslag om ni har lust så rapporterar jag sen imorgon kväll hur det gick.
Tack.
I början trodde jag att de blev besvikna på mitt utseende när de såg mig IRL, att de tyckte jag såg annorlunda ut på bilderna. Men grejen är att när jag möter upp tjejerna så är det oftast dem som ser mig först och så går de fram med ett leende. En sa till och med "jag såg direkt att det var du". Så jag tror inte att det är utseendet som är problemet. De första minuterna verkar de exalterade över att träffa mig men sen sjunker attraktionen otroligt snabbt och som sagt efter en timme är den lika med noll och de vill bara därifrån asap och aldrig mer se mig.
Jag tycker själv att jag är social, ställer frågor, följdfrågor, håller ögonkontakt, försöker skämta lite, svara någorlunda utförligt på deras frågor osv. Något jag har extremt svårt för dock är att röra vid dem, jag kan aldrig göra det så att det känns naturligt. Men jag tror inte att det kan vara hela anledningen till att varje tjej som möter mig går hem snustorr mellan benen. Det är det som är så frustrerande, att jag verkligen inte vet vad jag gör för fel, och vad jag skulle kunna göra annorlunda.
Jag vet inte om det är någon liten detalj som gör hela skillnaden eller om jag behöver en major overhaul. Jag har hela livet haft svårt för det sociala och har förmodligen något liknande asperger (aldrig gjort utredning) men jag skulle vilja påstå att det främst gäller i grupper. Möten en och en är något som jag egentligen inte har problem med.
Nu har jag inga idéer för hur jag skulle kunna gå tillväga nästa gång. Nu har jag en träff inbokad i morgon måndag, samt två stycken på onsdag, en vid lunch och en på kvällen. Det är inte ofta jag har tre dejter på en vecka men nu har jag haft lite flyt på apparna på sistone. Men för att dessa dejter inte också ska gå åt helvete och vara en waste of time som tär ännu mer på mitt självförtroende så tänkte jag höra här ifall någon har några idéer. Som det är nu så möts vi upp, kramas, frågar varandra vad vi gjort under dagen och sen går vi till ett café och dricker kaffe eller till en pub för en drink. Väl där så försöker jag sitta bredvid dem istället för mittemot och så snackar vi om varför vi är med på tinder, vad vi gör på fritiden osv. Pratar på ett tag. Sen ursäktar de sig och skyndar sig till tunnelbanan som sagt. Exakt samma varje gång. När jag skriver och frågar om de vill ses igen får jag alltid svaret "du var nog inte min typ" eller "jag kände inte att den rätta kemin fanns".
Jag förstår att det kan bli så ibland att två människor inte klickar men vi snackar 50 av 50 gånger nu. Det börjar bli uppenbart att det är något med mitt beteende som skrämmer bort alla tjejer.
Jag skulle som sagt bara vilja testa något annorlunda imorgon, men jag vet inte vad det skulle kunna vara. Det kanske inte räcker med att bara göra något annorlunda utan det kanske är något fundamentalt fel på mig, det är mycket möjligt, men kan iaf testa så ge mig gärna förslag om ni har lust så rapporterar jag sen imorgon kväll hur det gick.
Tack.
Betala en tjej för att dejta dig för att senare kunna lämna ett ärligt omdöme på vad du behöver förbättra. Eller nämn ditt problem redan från början så kanske nån vill recensera dig frivilligt, som en intressant lek eller dylikt. Kanske en beteendevetarstudent eller dylikt.
Du har väl kollat så att du inte har dålig andedräkt eller nån sån enkel grej? Använd tandtråd och tungskrapa.
Ett halvår har gått och hur har det gått sen dess?
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Citat:
Ett halvår har gått och hur har det gått sen dess?
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Dejt nr 1 tyckte nog bara du var trevlig men inget mer.
Dejt nr 2 verkade vara en golddigger (alltså ska du vara glad över att det sket sig med henne)
Dejt nr 3 föll inte för ditt utseende, helt enkelt.
Ingen sitter och pratar i tre timmar på ett café. Se till att flytta till nytt ställe efter ett tag, dra och ät, spela biljard, gå en promenad.
Låter som du inte rör din dejt heller.
Hitta på några egna frågor istället. Som berättar lite om dig också.
Kan man få fråga hur resten av ditt liv ser ut?
Låter som du inte rör din dejt heller.
Hitta på några egna frågor istället. Som berättar lite om dig också.
Kan man få fråga hur resten av ditt liv ser ut?
Citat:
Ett halvår har gått och hur har det gått sen dess?
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Så här är det. Ämnen såsom jobb, plugg, intressen osv är primärt ingångar till diskussioner och blir sällan själva huvudfokusen på vart det sedan tar vägen. T ex, om någon frågar mig "Vad har du för intressen?" och jag svarar "fotboll", då är det inte som att man nöjer sig där och går på nästa eller ens frågar tillbaka, utan då kanske man berättar om något gammalt sjukt fotbollsminne man har när man själv spelade. T ex när man var på Gothia cup och hela laget tävlade om vem som kunde ta flest tjejer på röven på Liseberg. Samtidigt som man själv berättar sina egna historier, eller när hon gör det, så måste man vara extremt lyhörd på vad hon säger/reagerar och ta tillvara på det. Sedan kan man ta ämnet vidare till något annat, fråga om vad hennes erfarenheter av sådant är, hur vanligt är det att killar tafsat på henne, leda in det på metoo eller vad som helst. Men undvik direkta tillbakafrågor och du kan även ignorera om hon ställer dem. Finns inget värre än.
"Vad pluggar du då?"
"Sjuksköterska, du?"
"Ekonomi. Vad gör du på din fritid?"
Jag tror inte att du är på den nivån, eftersom du ändå har haft tretimmarsdejter(!), varför då kan man ju fråga sig. Men när du nämner att ni plöjt igenom alla ämnen, då tror jag ändå att du kan ha de där tendenserna. En stor del av mina dejter ställs det max 3 frågor av den typen. För man är redan inne i flowet och det är onödigt och ointressant att bryta av för något annat.
Sedan är det bra om du har en plan med själva dejten. Att ni bara sitter i flera timmar och snackar och du blir låg på energi känns ju som att du inte vet vad du håller på med. Ett ganska praktiskt tips är att gå till ett ställe som du vet stänger inom 2 timmar, då blir det naturligt att ni lämnar tillsammans. Om ni då t ex varit ute och druckit så kan du säga att "jag har lite mat jag hade tänkt gå hem och laga till, du kan ju hänga på om du är sugen". Självklart är detta kalkylerat, men samtidigt väl dolt. "Oj, här var det visst nystädat!" "Äsch, det ser alltid ut såhär." Jaaaa, eller hur. Eller så bjuder du bara hem direkt, huvuddelen av mina dejter har skett på hemmaplan.
Angående dina dejter, även om du har blivit förkastad 70 gånger - skit i det! Avsluta inte kontakten bara för att du tror att hon inte är intresserad, eller vänta inte för länge med att svara så att hon hinner ta bort sig. Ge det en chans istället, vad förlorar du på det egentligen? Visst, det blir lite jobbigare att få en bokstavlig refusering av henne, men tänk om hon inte skulle ge dig det? Gå istället in för att skapa dig själv bästa möjliga utgångsläge för att du ska kunna få ut något av er kontakt. Ge henne avskedskramen, testa att skriva till henne dagen där på, skriv "Kul att träffas igår! Hur ser det ut för dig i veckan?" Utgå från att hon vill träffa dig igen, vissa lite självförtroende, även om du inte skulle ha det.
Dejt1, du borde ha gjort dejten mer tidsbestämd sedan tagit den vidare.
Dejt2, ingen jag skulle bry mig om. Men har du en plånbok och inte bryr dig så hade du ju kunnat bjuda henne. Men kan väl tycka att det blir lite skevt om man tipsar en person om ett ställe som denne inte känner till sedan ska hen betala själv. För att ta ett extremexempel, tänk om jag föreslagit för en tjej att hänga med mig på DreamHack open för att titta på en Counter Strike-turnering, och väl där, så tvingar jag henne betala för sig själv, för något som hon egentligen bara hänger med på pga mig. Då tycker jag det kan vara ganska schysst att bjuda. I din situation blir det ju lite "Ät dethär! ..men jag tänker inte betala!"
Dejt3, hon skulle iaf inte sitta där med dig i 3 timmar om hon inte hade något intresse för dig. Så det har ju funnits något där, annars investerar man inte den tiden, då hittar man på vad som helst för att komma där ifrån. Att hon ville gå hem för att hon skulle jobba dagen där på är tecken på att du inte tagit tag i det. Hon ska inte behöva tröttas ut och tänka på morgondagen, utan du bör ha tagit beslut om att ta det vidare innan det. Om ni nu inte har det så intressant att tiden bara försvinner.
Noterade för övrigt att jag missat svara ditt svar till mig tidigare i tråden. Var precis när jag åkte utomlands så måste missat. Ledsen för det.
För det första är det starkt av dig att fortsätta försöka, det är många som ger upp tyvärr.
Och sen verkar det ju som om tjejerna faktiskt gillar dig, om de dyker upp på dejten och sitter kvar i tre timmar, men att dejten helt enkelt är jävligt tråkig. Och det verkar du ju äntligen förstå själv, att det beror på att du beter dig jävligt passivt.
Jag blir likadan på första dejten, man är nervös och det blir stelt helt enkelt. Men jag vet hur jag kommer ur det. Så det behöver inte alls bero på autism och oavsett är det ett beteende som går att träna bort.
Men att lära sig ett beteende genom text är antagligen mycket svårare än via film, så youtube:a "RSD Infield" och inspireras. Det var så jag lärde mig. Är du på dejt kan du vara lite mer sansad än på nattklubben men det är samma principer som gäller.
https://www.youtube.com/results?sear...ry=rsd+infield
Och sen verkar det ju som om tjejerna faktiskt gillar dig, om de dyker upp på dejten och sitter kvar i tre timmar, men att dejten helt enkelt är jävligt tråkig. Och det verkar du ju äntligen förstå själv, att det beror på att du beter dig jävligt passivt.
Jag blir likadan på första dejten, man är nervös och det blir stelt helt enkelt. Men jag vet hur jag kommer ur det. Så det behöver inte alls bero på autism och oavsett är det ett beteende som går att träna bort.
Men att lära sig ett beteende genom text är antagligen mycket svårare än via film, så youtube:a "RSD Infield" och inspireras. Det var så jag lärde mig. Är du på dejt kan du vara lite mer sansad än på nattklubben men det är samma principer som gäller.
https://www.youtube.com/results?sear...ry=rsd+infield
Citat:
Ett halvår har gått och hur har det gått sen dess?
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Dejt 1:
Träffade tjej från Tinder på ett café i somras. Vi satt där och pratade i tre timmar innan hon sa att hon måste gå hem. Platoniskt snack hela tiden. Innan hade jag tänkt att jag skulle prata med lite mer energi, högre volym och lite mer "color" dvs inte så monoton röst, för att se om det gjorde någon skillnad. Och i början tyckte jag att det kändes något bättre än det brukar göra och hon verkade attraherad, men efter ett tag började min energi sina och jag återgick nog sakta till mitt mer vanliga sätt att prata. Det flöt ändå på helt ok men till sist fanns det helt enkelt inga samtalsämnen kvar då vi hade gått igenom alla (jobb, plugg, intressen, film, musik, syskon, familj, resor) och det var då hon sa att det var dags att gå hem. Obligatorisk kram och "vi hörs". Jag vet inte vad hon tyckte om mig, och jag orkade inte höra av mig senare för jag ville slippa bli avvisad igen och höra de bevingade orden "Det klickade inte".
Dejt 2:
Träffade en sydamerikansk tjej som bott i Sverige bara några månader. Hon mötte upp mig direkt efter sitt jobb en lördag kväll och vi gick till en bar för att ta en drink. Väl där säger hon att hon är hungrig så jag föreslår att vi går till Max som ligger bredvid. Hon hade aldrig ätit där så jag hjälper henne att beställa och sen när det är dags att betala visar jag vart hon ska stoppa in kortet. Hon blir jätteförvånad och säger "nevermind, lets go". Utanför säger hon att hon ska gå hem. Hon trodde att jag skulle bjuda och när det visade sig att jag inte tänkte göra det var hon inte intresserad längre. Hon tog första taxin och drog hem utan att säga hejdå.
Dejt 3:
Efter dejt 1 som återigen blev tråkigt platoniskt snack bestämde jag mig för att jag nu verkligen måste hitta ett sätt att bryta mönstret. Det kan inte fortsätta bli så här varje gång. Så jag började googla (som jag gjort tusen gånger förr iofs) och hittade den här gången ett antal repliker och liknande som kan användas just för att komma ur det platoniska pratet och göra samtalet mer intressant utan att man måste prata om ett visst ämne hela tiden. Och det kändes såpass konkret att jag faktiskt kunde lägga upp en någorlunda plan för hur nästa dejt skulle gå till med hjälp av dessa repliker.
Replikerna var i stil med "jag var inte så säker på dig i början, men nu när jag träffat dig en stund så börjar jag gilla dig.....lite grann". Mycket sånt push-pull och liknande. Jag hade aldrig sagt sånt förut till tjejer så det var värt ett försök.
Så får jag till en dejt via Tinder, riktigt snygg tjej, och känner mig för en gångs skull förberedd och med någon form av plan. Men, så dyker hon upp och tittar direkt konstigt på mig, och jag misstänker att hon blev besviken eller nåt och jag kommer av mig rejält. Första 10 min när vi går till stället och första stunden där är det extremt stelt och jag känner ångesten komma och tänker på hur dåligt jag kommer må ikväll.. Vi dricker iaf vin och efter ett tag börjar det gå lite bättre, och samtalet börjar flyta på. Jag sitter mitt emot henne men efter en stund säger jag att det känns som en arbetsintervju och att jag vill sätta mig bredvid henne istället. Hon verkar inte superentusiastisk men går med på det. Min plan var att som vanligt prata om alla dessa vardagliga saker som vanligt men att krydda med push pull-replikerna då och då.
Och ja, samtalet blev iaf enligt min mening klart intressantare. Hon ifrågasatte mig hela tiden när jag sa replikerna och det blev lite mer "back and forth banter", istället för det här snälla och trevliga "agreeable"-samtalet som det brukar bli. Dock känner jag inte att hon är attraherad. I bland är det svårt att avgöra men ibland kommer ändå den där tomma blicken där hon bara stirrar rätt ut i lokalen och ser ut som att hon hoppas att hon snart ska vakna ur denna mardröm. Och ibland ler och skrattar hon och pratar entusiastiskt. Svårt. Eller så är det lätt att avgöra om man väl har det, och jag har aldrig haft det.
Anyway, vi dricker några glas vin, det går tre timmar och det har börjat gå sämre igen, hon tittar på klockan och säger att hon måste upp tidigt (det var lördag kväll) och så drar vi. Jag orkar inte med någon förnedrande tröstkram så jag undviker det och tackar för kvällen och går.
Jag planerar ändå att höra av mig igen men det går några dagar och sen när jag ska skriva ser jag att hon tagit bort mig.
Det var dejterna som blev av det senaste halvåret. Gjorde mig även redo för ytterligare 3-4 dejter under den här tiden som alla ställde in en liten stund innan vi skulle träffats och som sen aldrig blev av. Är väl uppe i över 70 dejter nu i livet utan att någon velat träffas en andra gång. Jag ser par på stan och tänker alltid hur i helvete har han gått tillväga för att få henne att vilja spendera tid med honom, inte bara en andra träff utan typ hela sin fritid.
Funderar på om jag ska göra en utredning för autism snart. Om inte ska jag i alla fall göra lite research om hur andra med autism som lyckats med sina dejtingliv gått tillväga. Är ändå rätt säker på att jag har någon form av det. Kanske finns det några grundläggande saker jag saknar som jag aldrig tänkt på och som går att träna upp.
Cred till din ihärdighet!
Men: det känns så ensidigt allting. Som att tjejen i fråga egentligen inte spelar roll, utan att allt går ut på att hon ska bli intresserad av dig. Att du ska sälja in dig, liksom. Oavsett vem personen på just den dejten är.
Tror du måste skifta mindset helt. Inte se det som 'den här gången ska jag lyckas bättre!', utan mer 'ok, låt oss se vad det här är för människa'.
Ni träffas ju för att känna av varann. Se om det händer nåt. Vad ni tycker om varandra, om det känns bra att umgås. Fokusera mer på det. Är du nyfiken på personen - ställ frågor du vill veta svaret på. Är du inte nyfiken - what's the point med att fortsätta dejten?
Skit i alla spel osv. I ditt fall skulle jag faktiskt vara totalt och avslappnande ärlig. Inleda konversationen med 'alltså...jag vet ärligt talat inte varför jag utsätter mig - eller dig - för det här...jag är förmodligen världens sämsta dejtare.' Typ. Och naturligtvis le lite avväpnande, inte sitta och trul-stirra ner i bordet.
Pröva det! Du sänker iaf förväntningarna, inleder på ett lite dramatiskt sätt, och: du får se hur hon tar det. För let's face it: du kommer att behöva en lite speciell kvinna för att komma vidare. Någon som kanske är lite likadan, eller som tycker att din akwardness är charmig. Den sociala tinder-pinglan som dejtar mer än du kommer sannolikt skriva av dig rätt fort.
Sen: kolla hur du väljer vilka du ska dejta! Du kanske gör helt fel där. Bestämmer med fel typer. Snacka lite mer, se om det verkar vara någon som passar dig. Och, hell: när det närmar sig dejt kan du vara ärlig redan på förhand. Säga att du tvekar, eftersom det bara brukar bli så stelt. Har du tur kan ni då redan innan bestämma hur ni ska lägga upp dejten för att få den mer avslappnad och skön.
Lycka till!
Något säger mig att den där tinderdejten satt i 3 timmar och väntade på att du skulle ta nästa steg, när det steget aldrig kom började hon tvivla själv på om du verkligen gillade henne öht, eller bara fortsatte prata för att vara snäll liksom. Därför valde hon att avsluta det hela.
Har väldigt svårt att se en någorlunda vacker kvinna sitta i 3 timmar med en okänd människa på ett fik som hon inte har någon form av sexuellt intresse av.
Så mitt tips är väl att försöka eskalera tidigare i mötet, snarare än att sitta i flera timmar och vänta på att "rätt läge" bara dyker upp.
Har väldigt svårt att se en någorlunda vacker kvinna sitta i 3 timmar med en okänd människa på ett fik som hon inte har någon form av sexuellt intresse av.
Så mitt tips är väl att försöka eskalera tidigare i mötet, snarare än att sitta i flera timmar och vänta på att "rätt läge" bara dyker upp.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
