Har folk konstiga matlådor på ditt jobb?

Sedär - någon med lite känsla! 😊

Årets kommentar

Haha, exakt det där har jag också sett! Vi kanske jobbade på samma ställe?

Det skummaste jag någonsin sett var en isländsk kille som kom till jobbet och öppnade en skitstor låda. Ur den plockade han ett helt, kokt, fårhuvud som han la upp på en tallrik och började tälja på med en skitstor kniv.

En kille på jobbet brukade ha matlådor med bara makaroner. Ingenting till, inte ens ketchup. Det kan inte varit särskilt spännande.

Haha, exakt den historien berättade min pappa för mig i slutet av 70-talet fast då var det för att huvudpersonen var så fattig.... Historien dök alltid upp när jag gnölade om att jag ville ha fler skivor prickig korv på min macka. Måste vara en vandringssägen?

ha ha, min kollega brukar ta med en matlåda med massa doftstarka rätter...

Underhållande tråd, jag måste försöka bidra.

Året var 2013 och jag var över i England för att arbeta i ett Hotells kök som kock.
Det var ingen särskild hög standard och man fick se ett och annat bakom deras kulisser.
Iaf.
Vi hade 3 olika diskare, en av diskarna var en typisk brittisk 50+ gubbe som förmodligen slirat en del i sitt liv för han var "speciell".
Vi lagade i princip personalslunch varje dag men hans lunch var alltid densamma.

Han käkade vitt rostbröd, så jävla standard det bara kan bli i England tillsammans med krossade chips.
Jag minns inte om han hade ketchup eller smörade brödet, jag minns bara hur han la två skivor bröd brevid varandra, lasta på tunna lättsaltade chips som han krossade på plats med hjälp av brödet.
Sen åt han och såg glad ut.

Jag kommer aldrig glömma hur konstigt jag tyckte det var.

Hade en kollega en gång på ett kneg som kunde stoppa i sig vad fan som helst. Till exempel så kunde han dricka gammal mjölk och sådant bara för att testa liksom. Detta gjorde han lyckligtvis hemma då han tydligen blivit tillsagd att visa hänsyn mot de andra i lunchrummet sedan någon tidigare incident innan jag började där.
I alla fall till det jag fick nöjet att uppleva av hans kulinariska specialiteter. En dag hade han med sig någon slags gratäng. Som bekant så är det ofta ost på gratänger. Den ost som min kollega hade valt till detta var av den värre sorten. En sådan som luktar riktigt jävla svettig gammal strumpa!
En sådan ost kanske pirrar i smaklökarna för vissa, men när den gått ett par varv i mikrovågsugnen i lunchrummet blir resultatet att det luktar något för jävligt! Det verkligen stack i ögonen när jag kom in där när han satt och åt, så jag fann det bäst att retirera Min andra kollega som var av det lite burdusa hållet blev vansinnig när han kände stanken och långa haranger av svordomar ekade i lokalerna. Dörrarna fick stå på vid gavel i ett par timmar och min matglade kollega fick skamset återigen dyrt och heligt lova att han skulle tänka sig för rörande vad han i framtiden skulle ta med att förtära
När lokalen vädrats i ett par timmar så luktade det fortfarande ganska illa. Vid denna tidpunkt kom en av de högre cheferna in i vårat lunchrum för att han skulle berätta något. Det var svårt för mig och kollegorna att hålla oss för skratt när chefens näsborrar började rycka medans han berättade det han hade att säga Han kommenterade inte stanken men hans ansiktsuttryck skvallrade om att han undrade vad fan som stod på. Allt medans vi satt där och höll god min

Risgrynsgröt med prinskorv, senapsill och rödbetssallad ovanpå tar nog priset.

Eller smörgåsar med kaviar och marmelad på samma macka.

När jag frågade hur han kunde äta det, fick jag svaret "Det ska ändå blandas på samma ställe"

På min förra arbetsplats fanns en ganska speciell kille. Vi kan kalla han Stefan. Stefan var ganska tyst av sig och höll sig mest för sig själv, vilket inte direkt var ett problem med vårat jobb, då var och en jobbar för sig. Men det hände ju då och då att vi åt tillsammans i lunchrummet.

Stefan drack kopiösa mängder kaffe. Alltså verkligen sjuka mängder. Men när det kom till mat var det ganska tvärtom. De gånger jag åt ihop med Stefan så hade han endast med sig en burk med tonfisk, samt en gaffel att förtära den med. EN liten jävla konservburk med tonfisk alltså, på ett 9 timmars arbetspass. Såhär såg hans måltid ut nästan alla gånger vi delade lunchrast, tills en dag när jag skulle gå in i lunchrummet för att fylla på kaffe. Då satt Stefan och käkade en hel jävla grillad kyckling Inte särskillt udda i sig, men att se han sitta där och smaska på en hel jävla fågel såg lite roligt ut i och med att han annars bara höll sig till tonfiskburkar. Försökte hålla inne skrattet medans ja fyllde på mitt kaffe vid maskinen.

Jag hade en kollega som var socialt kompetent, skitrolig och såg jävligt bra ut. Killen kunde göra allt fel men ändå komma undan med det bara för att han var charmig, rolig och trevlig. När han då en lunch satte sig mitt emot mig och började packa 5-6 små matlador på bordet tänkte jag att nu är han fan konstig ändå. När han börjar ta av locket kunde jag inte hålla mig från ett gapskratt.

Han hade med sig en kräftskiva. Västerbottenpaj i en låda, fyra kräftor i en, sill, potatis och en macka med ost på. Det såg så jävla roligt ut. Enda som fattades var nubben.

Det där med gröten har jag upplevt. Var inte på mitt jobb, men var på besök på en annan arbetsplats.
Där var det en snubbe som käkade vad som såg ut som risgrynsgröt. Och på det hade han tömt en burk makrill i tomatsås