Min tjej vill kanske göra slut efter 12år+ ...

Min sambo sedan 12 år vet inte om hon har känslor för mig längre. Vi kom överens om att fortsätta som vanligt efter jag varit kramig,gråtig, mesig... men känns ju döfött ju mer jag grubblar på det under natten. Vad gör man i detta läge? jag tror jag kvävt henne genom åren, hon behöver kanske ensamtid? Vi har ju fan två barn o allt... Funkar "pauser", har det funkat för er? eller skjuter man bara på allting...

Fan, vet inte vad jag ska få för "hjälp" här. Men någon?

Det är fan självmordstatus på mig nu, men såklart skulle jag aldrig lämna mina barn på det egoistiska sättet.

Har den där härliga känslan ni kanske känner till: kroppen känns som 250 kilo som ligger 20m under marken, magen känns som ut och in... mysigt...

Jag tror inte det egentligen tillhör naturen att en mänsklig hona och hane ska vara tillsammans en utdragen, lång tid.. Man måste fortsätta leva, nångång gå vidare till nått annat i livet. Jag tycker personligen oxå att man ska bryta upp istället för att trava på i samma spår..

Mina föräldrar har inte varit aktivt tillsammans så länge jag kan minnas, men jag tog aldrig nån känslomässig skada av detta, tycker snarare det varit bra för mig.. Att dom levt separata liv och så..

Ska försöka ta mig till det du säger, men känns nästan overkligt tufft att ta in.

Se det som starten inför att hitta en riktigt bra kvinna i stället.

Om det är någon tröst så är det du som dödat stämningen. Du låter väldigt needy.

Säg: "Det låter som en bra idé." sedan drar du. Var iskall tillbaka och ta det lugnt. Fokusera sedan på dig själv, träna eller vad fan som helst.

Kommer hon tillbaka så fine, annars så har du i alla fall byggt en grund du kan stå på för att skaffa annan kvinna.

Sitta och lipa över det kommer inte att hjälpa dig, snarare tvärtom, hon kommer att äcklas dig ännu mer.

Enligt biologin ska hanen spruta säd i honan och sen sticka iväg fort som fan innan hanen fastnar för henne.

Fyfan sånt där suger balle. Tyvärr är det nog över för din del. Du vet ju själv innerst inne, vem vill vara tillsammans med någon som inte uppskattar en i en relation. Du vill inte ha det sådär, du är bara, med all rätt, rädd för att vara ensam efter så många år med allt på det torra. Var stark och ta dig ur det där. Varje dag du är kvar i ett kärlekslöst förhållande är en dag du kunde upplevt kärlek i ett annat. Finns inga enkla sätt, bara härda ut.

Inte bland människor. Då ska paret bo ihop i 20 år för att säkerställa en produktiv avkommas fortlevnad.

TS: Ingen har känslor efter 12 år, gå på parterapi eller något.

Det är normalt att känna så. Känslorna av förälskelse tar slut efter ca 18 månader.

Vi är många som varit i dina fotspår. Tyvärr tror jag inte mkt på terapi och annan skit, det förlänger lidandet. Allt lär kännas hopplöst jobbigt just nu, men hur osannolikt det än låter blir det bättre.
Barnen mår klart bättre av att ha separerade, lyckliga föräldrar än att se ett känslomässigt dysfunktionellt par.
Försök att man-da-fuck-up och toffla dig inte för mycket genom att böna och be att hon ska stanna kvar etc. Finns inget du egentligen kan göra åt det och skulle hon hittat någon annan eller bara söker annat i livet kan du inte göra något åt att ändra det ändå. Viktigast är att samla er och prata med barnen. Förslagsvis om att ni inte är kära längre bla bla.

Det är en tuff tid du går igenom men det kommer kännas bättre när allt är löst.

Usch vilken tråkig situation. Gissar jag rätt i att ni inte var så gamla när ni blev tillsammans?

Inga självmord, tack. Detta är övergående!