Ålder: 29
Vikt: 80kg
Erfarenheter: Alkohol, Speed, Kokain, MDMA, Weed, Opiater, Benzo, Svamp
Dos: 3.7G Torkade Cubensis
Vill börja med att säga att jag har haft som måtto att använda droger väldigt restriktivt. Ovan droger har jag endast prövat ett par gånger om man bortser från weed som har varit en återkommande drog.
Jag har alltid lockats av psykadeliska droger, framförallt svamp och DMT har efter många timmars forskning i ämnet och dokumentärer dragit mig allt närmare en tripp med någon av ovanstående. Vänner till mig har alltid haft som vana att plocka svampar under min gymnasieperiod och efter men jag har själv aldrig haft intresse då jag har känt att jag vill verkligen känna mig redo för en tripp då jag har stor respekt för dessa substanser. Detta gäller egentligen alla droger, då jag inte började experimentera med droger förns i sena 20-årsåldern. Nu vid 29-årsålder så kände jag att jag hade mognat för en psykadelisk erfarenhet, framförallt trygg i mig själv och säker på vad jag ville utforska med hjälp av svamp som då blev mitt val i denna pionjärstripp.
Set & Settings
Det viktigaste att få ordning på inför en tripp som jag hade förstått det, och jag tänkte inte kompromissa på denna. Och vart är det tryggare än i mitt eget hem. Jag såg till att tända ljus, släcka ner min lägenhet. Stänga av all elektronik och ljusinsläpp och göra det så mysigt som möjligt, med massor av frukt tillgodo och en avisering till min flickvän.
Jag använde framförallt Terrence MacKenna som mentor inför denna tripp. Och mitt mål var att framförallt utforska mig själv och mitt undermedvetna. Trippen skulle göras i min ensamhet, i ett mörker och i en tystnad. Den ända ljuskällan jag hade var ett ljus på mitt vardagsrumsbord.
22:00
Nu var det tillräckligt mörkt för att börja min tripp. Jag laddade upp med färskpressad citron och 3.7G torkade Cubensis, vilket jag hade läst var tillräckligt för att kliva över "tröskeln". Jag kände en viss rädsla inför detta, och jag var väldigt nervös men nyfiken. Jag började tugga i mig svamparna, och jag tycker inte alls att dom smakar så illa som folk beskriver dom. Dricker ca 4-5dl citronjuice då detta tydligen skall skapa en mer färgrik tripp.
Efter detta så lägger jag mig ner, stänger av den keltiska folkmusiken jag lyssnade på och inväntade effekterna, utan någon aning om vad jag hade att vänta mig.
22:30
Nu började jag verkligen känna att något var på gång i kroppen. Initialt så började jag må lite illa, vilket jag var beredd på.. Detta gick snabbt över men jag började istället känna intensiva pulsliknande känslor som gick genom mitt huvud och min kropp.
Ljuset hade börjat andas, och tittade jag mig omkring så hade även väggar och inredning börjat andas.
23:00
Nu började verkligen saker att förändras, jag började se olika geometriska former i olika färg som dök upp där jag fokuserade, samtidigt som det kändes som att jag hade någon form av "High-Definition" filter som jag tittade igenom. Allt var så mycket skarpare och ljusare. Jag fick även något plötsligt infall att jag ville vattna mina växter, tände upp lite mer ljus för att orientera mig fram. Jag märkte hur min koordination började sättas ur spel och rummet kröktes allt mer.
När jag väl vattnade mina blommor så fick jag en känsla av liv, jag vet naturligtvis att mina växter lever, men detta var något helt annat. Oerhört fascinerad naturligtvis.
Efter detta så släckte jag ner igen, förutom mina ljus jag hade strategiskt utplacerade. La mig ner i min soffa igen, och det var nu saker och ting verkligen började att bli skev. Jag kände hur jag började krympa bokstavligt talat, för att sedan försvinna ner i min soffa.
Efter detta så tappar jag bort tiden fullständigt och jag hamnar bokstavligt talat i en annan dimension som jag tolkar som mitt undermedvetna jag. Jag är fortfarande medveten om att jag har ätit svamp och att detta är en del av svampens egenskaper, även om jag aldrig nånsin hade kunnat fantisera om vad jag i denna stund upplever. Jag hamnar i en värld som är full av färger och olika rektagulära kuber som sitter ihop i ett stort nätverk. Jag börjar utforska denna värld och upptäcker att varje kub har en dörr, och varje kub visar sig innehålla olika minnen från olika delar av mitt liv. Jag får återuppleva min egen födsel i en av kuberna, vilket får mig att gråta av någon anledning. Jag upplever min egen ångest som jag bär på omedvetet som jag i samma stund som jag upptäcker den spyr ut i någon form av svart sörja. Jag upplever både glädje och sorg i en sprakande circus full av färger och märkliga objekt som flyger omkring. Sedan upptäcker jag dörrar som är svarta, som jag inte vågar öppna.
Jag vaknar upp ur detta tillstånd under korta ögonblick, men det känns som att svampen har kidnappat min hjärna och jag följer bara med på resan. Sedan så börjar jag tappa mitt "medvetande" och det jag tolkar som mitt "JAG" börjar vara utom räckhåll och jag svävar bortåt i tyngdlöshet för att se nätverket av kuber bli mindre och mindre. Det är första gången i trippen som jag känner ett viss obehag, jag föreställer mig att det är såhär det känns att tappa förståndet fullständigt. Jag får även en insikt att detta nätverk av kuber (Medvetande) kommer inte att bestå för evigt utan när kroppen dör så dör även alla dessa minnen och allt som är "Du". Och man hamnar i detta tillstånd i all evighet.
Jag lyckas hitta tillbaka till mitt medvetande och känner en oerhörd lättnad över detta, i samma stund som detta sker så knackar någon på dörren. Och jag är tillbaka i verkligheten igen, fortfarande väldigt påverkad, men jag har kontroll över min kropp igen. Det är min flickvän, hon var orolig då jag inte hade hört av mig på 3 timmar. Jag blir chockad över det faktumet att det redan hade gått 3 timmar, jag som hade upplevt allting som 5 minuter... Men jag blir samtidigt lite upprörd, då jag kände att det fanns mer att uforska och att trippen avbröts för tidigt med så många frågor, utan svar..
Sammanfattning:
Jag måste säga att detta var en av dom märkligaste, mest fascinerande sakerna jag upplevt. Men det känns som jag snubblade på målsnöret och skulle gärna vilja resa in i mig själv igen, men denna gång utan några störningsmoment. Och kanske även på en ännu högre dos. Det är många detaljer som uteblivit, då det kändes lite som en dröm periodvis, där man sällan kommer ihåg allting utan bara vivid memories. En handfull som jag lyckades plocka med mig från svampen värld. Jag måste låta trippen sjunka in några dagar för att sedan dela med mig av fler eventuella insikter.
Vikt: 80kg
Erfarenheter: Alkohol, Speed, Kokain, MDMA, Weed, Opiater, Benzo, Svamp
Dos: 3.7G Torkade Cubensis
Vill börja med att säga att jag har haft som måtto att använda droger väldigt restriktivt. Ovan droger har jag endast prövat ett par gånger om man bortser från weed som har varit en återkommande drog.
Jag har alltid lockats av psykadeliska droger, framförallt svamp och DMT har efter många timmars forskning i ämnet och dokumentärer dragit mig allt närmare en tripp med någon av ovanstående. Vänner till mig har alltid haft som vana att plocka svampar under min gymnasieperiod och efter men jag har själv aldrig haft intresse då jag har känt att jag vill verkligen känna mig redo för en tripp då jag har stor respekt för dessa substanser. Detta gäller egentligen alla droger, då jag inte började experimentera med droger förns i sena 20-årsåldern. Nu vid 29-årsålder så kände jag att jag hade mognat för en psykadelisk erfarenhet, framförallt trygg i mig själv och säker på vad jag ville utforska med hjälp av svamp som då blev mitt val i denna pionjärstripp.
Set & Settings
Det viktigaste att få ordning på inför en tripp som jag hade förstått det, och jag tänkte inte kompromissa på denna. Och vart är det tryggare än i mitt eget hem. Jag såg till att tända ljus, släcka ner min lägenhet. Stänga av all elektronik och ljusinsläpp och göra det så mysigt som möjligt, med massor av frukt tillgodo och en avisering till min flickvän.
Jag använde framförallt Terrence MacKenna som mentor inför denna tripp. Och mitt mål var att framförallt utforska mig själv och mitt undermedvetna. Trippen skulle göras i min ensamhet, i ett mörker och i en tystnad. Den ända ljuskällan jag hade var ett ljus på mitt vardagsrumsbord.
22:00
Nu var det tillräckligt mörkt för att börja min tripp. Jag laddade upp med färskpressad citron och 3.7G torkade Cubensis, vilket jag hade läst var tillräckligt för att kliva över "tröskeln". Jag kände en viss rädsla inför detta, och jag var väldigt nervös men nyfiken. Jag började tugga i mig svamparna, och jag tycker inte alls att dom smakar så illa som folk beskriver dom. Dricker ca 4-5dl citronjuice då detta tydligen skall skapa en mer färgrik tripp.
Efter detta så lägger jag mig ner, stänger av den keltiska folkmusiken jag lyssnade på och inväntade effekterna, utan någon aning om vad jag hade att vänta mig.
22:30
Nu började jag verkligen känna att något var på gång i kroppen. Initialt så började jag må lite illa, vilket jag var beredd på.. Detta gick snabbt över men jag började istället känna intensiva pulsliknande känslor som gick genom mitt huvud och min kropp.
Ljuset hade börjat andas, och tittade jag mig omkring så hade även väggar och inredning börjat andas.
23:00
Nu började verkligen saker att förändras, jag började se olika geometriska former i olika färg som dök upp där jag fokuserade, samtidigt som det kändes som att jag hade någon form av "High-Definition" filter som jag tittade igenom. Allt var så mycket skarpare och ljusare. Jag fick även något plötsligt infall att jag ville vattna mina växter, tände upp lite mer ljus för att orientera mig fram. Jag märkte hur min koordination började sättas ur spel och rummet kröktes allt mer.
När jag väl vattnade mina blommor så fick jag en känsla av liv, jag vet naturligtvis att mina växter lever, men detta var något helt annat. Oerhört fascinerad naturligtvis.
Efter detta så släckte jag ner igen, förutom mina ljus jag hade strategiskt utplacerade. La mig ner i min soffa igen, och det var nu saker och ting verkligen började att bli skev. Jag kände hur jag började krympa bokstavligt talat, för att sedan försvinna ner i min soffa.
Efter detta så tappar jag bort tiden fullständigt och jag hamnar bokstavligt talat i en annan dimension som jag tolkar som mitt undermedvetna jag. Jag är fortfarande medveten om att jag har ätit svamp och att detta är en del av svampens egenskaper, även om jag aldrig nånsin hade kunnat fantisera om vad jag i denna stund upplever. Jag hamnar i en värld som är full av färger och olika rektagulära kuber som sitter ihop i ett stort nätverk. Jag börjar utforska denna värld och upptäcker att varje kub har en dörr, och varje kub visar sig innehålla olika minnen från olika delar av mitt liv. Jag får återuppleva min egen födsel i en av kuberna, vilket får mig att gråta av någon anledning. Jag upplever min egen ångest som jag bär på omedvetet som jag i samma stund som jag upptäcker den spyr ut i någon form av svart sörja. Jag upplever både glädje och sorg i en sprakande circus full av färger och märkliga objekt som flyger omkring. Sedan upptäcker jag dörrar som är svarta, som jag inte vågar öppna.
Jag vaknar upp ur detta tillstånd under korta ögonblick, men det känns som att svampen har kidnappat min hjärna och jag följer bara med på resan. Sedan så börjar jag tappa mitt "medvetande" och det jag tolkar som mitt "JAG" börjar vara utom räckhåll och jag svävar bortåt i tyngdlöshet för att se nätverket av kuber bli mindre och mindre. Det är första gången i trippen som jag känner ett viss obehag, jag föreställer mig att det är såhär det känns att tappa förståndet fullständigt. Jag får även en insikt att detta nätverk av kuber (Medvetande) kommer inte att bestå för evigt utan när kroppen dör så dör även alla dessa minnen och allt som är "Du". Och man hamnar i detta tillstånd i all evighet.
Jag lyckas hitta tillbaka till mitt medvetande och känner en oerhörd lättnad över detta, i samma stund som detta sker så knackar någon på dörren. Och jag är tillbaka i verkligheten igen, fortfarande väldigt påverkad, men jag har kontroll över min kropp igen. Det är min flickvän, hon var orolig då jag inte hade hört av mig på 3 timmar. Jag blir chockad över det faktumet att det redan hade gått 3 timmar, jag som hade upplevt allting som 5 minuter... Men jag blir samtidigt lite upprörd, då jag kände att det fanns mer att uforska och att trippen avbröts för tidigt med så många frågor, utan svar..
Sammanfattning:
Jag måste säga att detta var en av dom märkligaste, mest fascinerande sakerna jag upplevt. Men det känns som jag snubblade på målsnöret och skulle gärna vilja resa in i mig själv igen, men denna gång utan några störningsmoment. Och kanske även på en ännu högre dos. Det är många detaljer som uteblivit, då det kändes lite som en dröm periodvis, där man sällan kommer ihåg allting utan bara vivid memories. En handfull som jag lyckades plocka med mig från svampen värld. Jag måste låta trippen sjunka in några dagar för att sedan dela med mig av fler eventuella insikter.
__________________
Senast redigerad av 1234ost 2017-08-22 kl. 01:18.
Senast redigerad av 1234ost 2017-08-22 kl. 01:18.
