Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Tycker du att just den frågan är speciellt på tapeten längre i Sverige 2017 i den feministiska debatten? Jag tycker nog mer man pratar just nu om:
- Div. problem med manlighetsnormer (sexuellt våld, våld, kriminalitet, tar kvinnors space i rummet etc etc.)
- Kvinnors lägre livsinkomster ( och här kan denna fråga vara en underfråga, men som sagt jag tycker nog mer man riktat fokus på andra saker ex. delad föräldraledighet/ högre löner för kvinnodominerade arbeten/ bättre pensionssystem etc.)
- Hedersrelaterade problem.
- och stort fokus på normer generellt.
Men OM man nu fortsatt pratar om denna fråga, så handlar det väl fortsatt om att obalansen är könsskitad just. Dvs den som hamnar i sämsta läget...är och förblir just kvinnor.
Intresset är alltså inte exakt vem gör vad...utan vilket kön tar smällen oftast...och med "smällen" åsyftas alltså ekonomi/ tid/ ansvar ex.
Alltså skitsamma om endast kvinnan diskar alla gafflar ex. men om detta tar mycket mer av hennes tid, gör att hon tjänar mindre, gör att hon inte hinner andra saker etc. så är det ett problem.
Kvinnor är idag det kön som generellt mår psykiskt sämst i Sverige, är mest stressade, går mest in i väggen, blir mest sjukskrivna ex. och de är nog detta av en orsak. Nämligen ex. dubbelarbete/ dåliga arbetsplatser/ dålig ekonomi/ större ansvar för barn etc.
medan svenska män generellt verkar ha lite lättare liv härvidlag.
Tycker du att du gjorde mer då än vad du gör nu?
Detsamma!
I ett mycket brett spektrum av genusfrågor återkommer jag till begreppet perspektiv, och en egen spekulation:
För att finna komplett förståelse för motparten, tror jag att man måste lyckas med experimentet att faktiskt ikläda sig rollen som det motsatta könet, och leva med de föreställningar, krav och sociala mönster som skiljer våra genus åt. Att med vakna och nyktra ögon faktiskt se och göra vad motparten upplever, och på så sätt betrakta kärnfrågan från motpartens perspektiv.
Om det gick, d.v.s....
Annars fastnar vi enbart i en statisk upprepning av siffror - siffror som förvisso kan representera någons sanning, men som helt riskerar att missa samhällsfaktorer som beställaren av uppgifterna inte anser vara viktiga.
T.ex. (som du nämner) fokus på kvinnlig ohälsa. Det är fakta idag därför att sakfrågan erkänts som ett problem och börjat belysas. Bravo! Fast när det kommer till män... vad vet vi? Egentligen ingenting, bortsett från att mer än DUBBELT så många män begår självmord än kvinnor...! Går det då verkligen att flyktigt hävda att
"svenska män generellt verkar ha lite lättare liv"...?
Klart att jag gör sammanlagt mer hemmaarbete som singel. Ett hus slutar inte kräva kontinuerligt underhåll bara för att man skilt sig, och så är det ju städ, tvätt och disk som tidigare delades på. Men jag gör hellre allt själv än att dansa efter någon kvinnlig millimeterrättvisa, som är blind för annat än vad hon själv väljer att engagera sig i...
Vh, Fiaspappa