Den tunna röda linjen (The Thin Red Line) av Terrence Mallick.
Den filmen lyckas verkligen bra med att förmedla frihetsskänsla.
Någon av karaktärerna i filmen har deserterat från striderna, från sitt förband, och lever då som desertör tillsammans med söderhavets öbor, naturinvånare, i fullkomlig frihet.
En sådan frihet som inget i Väst hade kunnat uppbringa.
Det blir i filmen nästan som en religiös inblick i "Paradiset."
Mkt vackert, och mkt lockande.
---
En annan är ju Le Grand Bleu (Det stora blå) av Luc Besson.
Alla känner väl igen denna filmen och de fantastiska inre känslor den ger utlopp för.
Trots att den ju ändå bara handlar om fridykning.
Ändå ger den en närmast religiös frihetskänsla.
---
Ett kanske mer otippat exempel är denna:
Natural Born Killers, av Oliver Stone.
Ja, den handlar om frihet - och frihetens Kostnad ...
De två huvudkaraktärerna bryter sig hårdhänt loss från samhällets alla regler och konventioner, alla måsten och sociala krav osv.
De blir följaktligen jagade skoningslöst, och lika skoningslöst försvarar de sin nyvunna frihet.
Men, scenen där Juliette Lewis står på motorhuven till bilen ute i öknen under aftonens stjärnhimmel och dansar till ljudet av Velvet Underground ... det är det inte mkt som slår i Frihetsväg.