Kan man bli sjuk i huvudet utan närhet?

Ifall en person lever länge utan att haft närhet till det motsatta könet kan det göra att man blir totalt sjuk i huvudet till slut? och att det går så långt att man avslutar sitt liv?

Klart att du kan drabbas av psykos om du saknar mänsklig kontakt och det kan få dig att bli deprimerad. Men mänsklig kontakt är ingen kvittens på välmående heller.

Frågeställningen är väl om avsaknad av mänsklig kontakt direkt leder till psykisk ohälsa. Enligt mig gör det inte det men det kan säkert göra det för en del.

Tveksamt skulle i alla fall jag säga. Det finns ju exempel på religiösa ordnar där man lever avskilt och utan kontakt med det motsatta könet, och uppnår ansenligt hög ålder. Om man däremot lever i villfarelsen att livet endast har en enda solitär mening, och att det är kontakt med det andra könet, så kan man förmodligen driva sig själv till olycklighet. Men det innebär ju inte att det är sant. Livet mening är ju högre än kontakt med det andra könet.

Vi har olika stort behov av fysisk närhet men jag tror inte att någon klarar sig helt utan.

Smekningar, kramar etc frisläpper oxytocin <3

Tänk ett spädbarn som aldrig får närhet..

Läste en artikel om något djur (minns inte exakt, men typ illrar eller något liknande) där forskarna hade isolerat hanar från honor en längre tid - och hanarna blir med tiden alltså bokstavligt talat galna och utvecklar kraftigt självskadebeteende och mer eller mindre tar livet av sig genom att slå huvudet mot väggar etc - om de inte får komma till.

Och vad man än säger, så är ändå vi människor däggdjur och har fysiska, primitiva behov - Maslows behovstrappa.


Jag kan själv säga att med åren - och framförallt på grund utav ofrivilligt allt mer och mer sällan sex - blir jag allt mer och mer sociopatisk. De senaste åren har det blivit sex två-tre ggr per år - uteslutande genom ONS jag fått tag på via krogen - alltså så långt ifrån något känslomässigt lyckligt eller romantiskt drömsex från amerikanska filmer man kan komma.
Men i perioderna där imellan, som lägst uppåt 8-9 månader - utvecklas ett direkt hat mot andra människor. Framförallt mot lyckliga människor. I de perioderna kan jag stå i kön i en mataffär, och betrakta barnfamiljen eller det lyckliga paret bredvid - enkom, för att fundera ut på vilka sätt (bokstavligt talat) hur jag skulle vilja avrätta och lemlästa dem. Enbart för att de har något jag inte har - en partner och fysisk närhet.

Dock - när väl jag får komma till - återigen med rent fylleknull med någon helt okänd människa som jag aldrig träffat dagen innan - så är den typen utav hat som bortblåst. I ett par veckor. Sen börjar det där kalla, bittra hatet mot människor och mänskligheten komma krypande igen, sakta men säkert - likt en döing ifrån GoT eller TWD - som biter sig tag i benet och börjar gnaga sig uppåt... Tills den tar över mer och mer och enbart sprider ondska och hat.

Nu har jag aldrig riktigt låtit det ta över helt - hittills - men känslorna som blir allt starkare och starkare med tiden blir ju liksom en önskan för att helt enkelt bara avsluta allt genom att avrätta så många lyckliga människor som möjligt i ett Columbinescenario.
Och de tankarna återkommer gång på gång - när abstinensen efter kvinnlig fysisk närhet växer sig för stark med tiden...

Det finns indikationer på en korrelation mellan ensamhet/social isolering och självmord.

Ensamhet ökar risken att dö, Metro, 2013-06-25. Citat från artikeln:

''Svenskar är mer ensamma i dag än för 20 år sedan och social isolering ökar risken för att dö i förtid med 50 procent, enligt en amerikansk studie publicerad i PLOS Medicine

Mikael Rostila är docent i sociologi vid Centre for Health Equity Studies [...]

– Människor är skapade för att tillhöra en grupp. Att inte ha någon tillhörighet påverkar oss negativt. Ofta när man har relationer håller man sig till en norm. Då undviker man olika typer av riskbeteenden, som till exempel att dricka mycket alkohol, säger Rostila.[...]

– Är man ensam blir man ofta deprimerad, vilket ökar risken för självmord. Dessutom är relationer stressdämpande i sig. Man blir tryggare och lyckligare. Händer det något, som till exempel att man förlorar jobbet, finns någon där och stöttar en, säger Rostila.''

Länk till studien, som omnämns i artikeln.

Ja låter väldigt skrämmande, snart är man död.

Ja det kan man nog. Jag tror jag har blivit det.

Hoppas att man får en hjärtattack i sömnen snart.

Ja jag håller med om detta. Inte bara knull, men jag kan må signifikant bättre bara av lite bekräftelse av en snygg tjej typ ett brett leende eller att jag märker att någon verkligen är intresserad av mig. Nästan ingenting annat höjer humöret på samma sätt tycker jag, skulle väl vara att vinna på lotto kanske.

Jag tror att man kan leva lycklig utan närhet till det motsatta könet - antar att du syftar på sex i din ts - däremot tror jag att man blir lite gladare av närhet rent generellt - vare sig det är i form av tex en kram av en ytligt bekant lr lite gosande med ett husdjur.

Tror det beror när i livet. Forskning visar ju på barn ( Även i djur världen) drabbas hårt att inte få någon social trygghet.

Men visst så kan det även drabba äldre att inte få ngt socialt umgänge eller fysisk umgänge.

Sjukvårdspersonal brukar alltid lägga en lugnande hand på en, kan tänka mig att de får lära sig att folk tycker om det - själv blir jag bara irriterad, inte för att jag ser det som ett övergrepp utanför att jag bara ogillar när folk rör vid mig i största allmänhet och har aldrig haft något behov av närhet.