Substans: ALD-52 och weed
Dos: 1 lapp
Kön: Man
Ålder: 18
Tidigare erferenheter: Cannabis, LSD, Svamp, Kokain, Lyrica, Oxy, MDMA,
Jag, F och N börjar våran tågresa mot emmabodafestivalen ca 04.30. Under natten har jag endast fått 1 timmes sömn. Väl framme på festivalområdet vid 13.00 tiden möter vi upp med dem vi ska campa med. N ansluter med dem han ska campa med. Varken jag eller F känner någon i gruppen förutom R som vi är väldigt nära vän med. De andra i campet är barndomsvänner med R och verkar väldigt trevliga.
Efter att tältet är uppe röker vi holk. Jag är extremt seg i kroppen pga sömnbrist men hoppas att det ska vända. Jag och F beger oss till N's camp. Väl där passas en vape runt med ett mystiskt innehåll. F blir erbjuden att testa vapen, han vet att det inte är vanlig vape jucie men är ändå tillräckligt nyfiken för att ta 3 stora bloss. Killen som passat F vapen förklarar sedan att det är DMT. F börjar le. Han vet att DMT är en väldigt stark psykadelia men har endast fått information om drogen genom mig. F förklarar hur han fylls med energi och lycka. När han kommer ner från trippen kan han ej beskriva det han upplevt. Han menar att han hade känslan av att vara nära på att bryta igenom.
F är nu efter sin DMT tripp mycket piggare än innan, jag är dock lika seg som tidigare. Trots detta gör jag ett medvetet val att inta en lapp ALD-52. För er som inte vet vad ALD-52 är: i stort sätt samma sak som LSD. F tar också en lapp. Vi sätter oss och snackar med de andra i campet. Jag blir sugen på aty röka en holk under come upen, så jag går in i tältet och snurrar upp en. Jag avnjuter spliffen i tältet och blir liggandes där ett tag spelande på min telefon.
Att gå ut från tältet blir mer och mer ointressant. Jag känner mig för trött helt enkelt. Jag tänker att om jag lyckas somna i tältet kanske jag vaknar upp under ruset med extra energi. Sömnen kommer dock aldrig utan jag blir liggnas i tältet medans effekterna av lappen börjar smyga sig på. F är med mig nu. Vi ligger i tältet och beskriver för varandra vad vi upplever. Trots min brist på energi känns allting lekfullt, hittills.
Peaken närmar sig och jag och F befinner oss fortfarande i tältet. Jag vill somna. Jag är för trött. Lappen har speedat igång mins tankar enormt och jag inser att jag begått ett stort misstag. Jag är för trött för att ta in alla intryck. Känslan av oro och ångest smyger sig fram. Jag förklarar för F att jag kanske kommer snea, och att jag skulle uppskatta ifall han håller koll på mig. F säger att det inte är några problem, hans tripp verkar vara mycket stabilare.
Intesiteten ökar. Det känns som mina hjärna har mjölksyra. Jag börjar tappa förståndet.
Jag ligger ner och svättas, tänker att jag måste göra något för klarar inte av detta. Jag sätter mig upp, lägger mig ner, sätter mig upp.... Under tiden jag gör detta (kan inte säga hur många gånger jag skiftade mellan liggande och sittandes position) börjar verklighetsuppfattningen släppa. Tankar som "vart är jag" och "vem ligger bredvid mig" dyker upp. Som tur är listar jag snabbt ut svaren på dessa frågor men de är återkommande. Jag glömmder även bort vem jag själv är. Det ända jag vet med säkerhet är hur obehaglig denna upplevelse än är kommer alllting sluta bäst om jag bara stannar i tältet tills allting känns bättre.
Jag lyckas ringa N som har 2 benzos jag sitter på åt han. Jag frågar om jag får ta dem eftersom jag snear, han blir uppstressad men jag fokuserar endast på om han svarar ja eller nej, allt annat är orelevant och skapar bara förvirring. N säger att jag kan ta så många jag behöver.
Trots intaget av benzon verkar inte ruset släppa. Hallisarna är dock väldigt intressanta. F's ansikte börjar få en stenig yta som växer och krymper. Dock känns allting så laggit att hallisarna inte är värst fina, utan bara intressanta.
Jag spyr. Kanske 1 gång, kanske 5 gånger. Minst en gång i tältet då jag finner spya på mina kläder men tänker att spya är det minsta jag behöver oroa mig över just nu, all energi måste riktas mot att bara försöka härda ut.
Från att hjärnar går i 240km/h sveper ett lugn över mig. Jag ligger och njuter. En tår fälls och lyckan är ofattbar. Jag ler för mig själv och småskrattar över situationen jag hamnat i. Jag vet att detta tillstånd av lycka och harmoni snart kommer svepas över att förvirrning och oro, men inser att det är bättre att vara lycklig över att vara lycklig än att vara lycklig och oroa sig över att vara olycklig. Allt handlar om nuet. Jag fortsättar byta från oroat tillstånd till lyckligt tillstånd x antal gånger.
Jag har stoppat i mig 2 benzos under tiden jag snear och nu börjat allt lugna ner sig. Klockan är ungefär 11 på kvällen och vi tog lapparna någon gång under eftermiddan. Helvetet är äntligen över. F har en betydligt med roande upplevelse än mig. Men nu är även jag taggad att lämna tältet och utforska festivalområdet. Hela kvällen har jag dock väldigt svårt att förstå vad folk menar. Jag hör deras ord glasklart men det är som att jag tappat all förståelse för ordens innebörd. Resten av kvällen är trevlig och den enda jag kan kommunicera med utan att bli förvirrad är F.
Känner ni att ni själva får ut något av att lämna kommentarer i syfte att läxa upp mig får ni gärna göra det. Jag har lärt mig denna läxa och min hybris gentemot droger har sjunkit enormt. Nu cirka en månad efter trippen finns fortfarande en oro kvar i kroppen men jag tror att denna tripp gett mig förståelse om kraften hos psykadelia. Jag är dock en aning rädd för att trippa igen, men vid nästa tripp ska set och setting tas på största allvar.
Denna rapport är inte till för eran underhållning, blev ni besvikna av innehållet i rapporten beklagar jag. Syftet är att låta migsjälv bearbeta trippen genom att återberätta den, och om någon faktist fann detta intressant eller roligt så är det ett plus.
Önskar alla en fortsatt trevlig dag och var försiktiga när ni trippar, peace.
Dos: 1 lapp
Kön: Man
Ålder: 18
Tidigare erferenheter: Cannabis, LSD, Svamp, Kokain, Lyrica, Oxy, MDMA,
Jag, F och N börjar våran tågresa mot emmabodafestivalen ca 04.30. Under natten har jag endast fått 1 timmes sömn. Väl framme på festivalområdet vid 13.00 tiden möter vi upp med dem vi ska campa med. N ansluter med dem han ska campa med. Varken jag eller F känner någon i gruppen förutom R som vi är väldigt nära vän med. De andra i campet är barndomsvänner med R och verkar väldigt trevliga.
Efter att tältet är uppe röker vi holk. Jag är extremt seg i kroppen pga sömnbrist men hoppas att det ska vända. Jag och F beger oss till N's camp. Väl där passas en vape runt med ett mystiskt innehåll. F blir erbjuden att testa vapen, han vet att det inte är vanlig vape jucie men är ändå tillräckligt nyfiken för att ta 3 stora bloss. Killen som passat F vapen förklarar sedan att det är DMT. F börjar le. Han vet att DMT är en väldigt stark psykadelia men har endast fått information om drogen genom mig. F förklarar hur han fylls med energi och lycka. När han kommer ner från trippen kan han ej beskriva det han upplevt. Han menar att han hade känslan av att vara nära på att bryta igenom.
F är nu efter sin DMT tripp mycket piggare än innan, jag är dock lika seg som tidigare. Trots detta gör jag ett medvetet val att inta en lapp ALD-52. För er som inte vet vad ALD-52 är: i stort sätt samma sak som LSD. F tar också en lapp. Vi sätter oss och snackar med de andra i campet. Jag blir sugen på aty röka en holk under come upen, så jag går in i tältet och snurrar upp en. Jag avnjuter spliffen i tältet och blir liggandes där ett tag spelande på min telefon.
Att gå ut från tältet blir mer och mer ointressant. Jag känner mig för trött helt enkelt. Jag tänker att om jag lyckas somna i tältet kanske jag vaknar upp under ruset med extra energi. Sömnen kommer dock aldrig utan jag blir liggnas i tältet medans effekterna av lappen börjar smyga sig på. F är med mig nu. Vi ligger i tältet och beskriver för varandra vad vi upplever. Trots min brist på energi känns allting lekfullt, hittills.
Peaken närmar sig och jag och F befinner oss fortfarande i tältet. Jag vill somna. Jag är för trött. Lappen har speedat igång mins tankar enormt och jag inser att jag begått ett stort misstag. Jag är för trött för att ta in alla intryck. Känslan av oro och ångest smyger sig fram. Jag förklarar för F att jag kanske kommer snea, och att jag skulle uppskatta ifall han håller koll på mig. F säger att det inte är några problem, hans tripp verkar vara mycket stabilare.
Intesiteten ökar. Det känns som mina hjärna har mjölksyra. Jag börjar tappa förståndet.
Jag ligger ner och svättas, tänker att jag måste göra något för klarar inte av detta. Jag sätter mig upp, lägger mig ner, sätter mig upp.... Under tiden jag gör detta (kan inte säga hur många gånger jag skiftade mellan liggande och sittandes position) börjar verklighetsuppfattningen släppa. Tankar som "vart är jag" och "vem ligger bredvid mig" dyker upp. Som tur är listar jag snabbt ut svaren på dessa frågor men de är återkommande. Jag glömmder även bort vem jag själv är. Det ända jag vet med säkerhet är hur obehaglig denna upplevelse än är kommer alllting sluta bäst om jag bara stannar i tältet tills allting känns bättre.
Jag lyckas ringa N som har 2 benzos jag sitter på åt han. Jag frågar om jag får ta dem eftersom jag snear, han blir uppstressad men jag fokuserar endast på om han svarar ja eller nej, allt annat är orelevant och skapar bara förvirring. N säger att jag kan ta så många jag behöver.
Trots intaget av benzon verkar inte ruset släppa. Hallisarna är dock väldigt intressanta. F's ansikte börjar få en stenig yta som växer och krymper. Dock känns allting så laggit att hallisarna inte är värst fina, utan bara intressanta.
Jag spyr. Kanske 1 gång, kanske 5 gånger. Minst en gång i tältet då jag finner spya på mina kläder men tänker att spya är det minsta jag behöver oroa mig över just nu, all energi måste riktas mot att bara försöka härda ut.
Från att hjärnar går i 240km/h sveper ett lugn över mig. Jag ligger och njuter. En tår fälls och lyckan är ofattbar. Jag ler för mig själv och småskrattar över situationen jag hamnat i. Jag vet att detta tillstånd av lycka och harmoni snart kommer svepas över att förvirrning och oro, men inser att det är bättre att vara lycklig över att vara lycklig än att vara lycklig och oroa sig över att vara olycklig. Allt handlar om nuet. Jag fortsättar byta från oroat tillstånd till lyckligt tillstånd x antal gånger.
Jag har stoppat i mig 2 benzos under tiden jag snear och nu börjat allt lugna ner sig. Klockan är ungefär 11 på kvällen och vi tog lapparna någon gång under eftermiddan. Helvetet är äntligen över. F har en betydligt med roande upplevelse än mig. Men nu är även jag taggad att lämna tältet och utforska festivalområdet. Hela kvällen har jag dock väldigt svårt att förstå vad folk menar. Jag hör deras ord glasklart men det är som att jag tappat all förståelse för ordens innebörd. Resten av kvällen är trevlig och den enda jag kan kommunicera med utan att bli förvirrad är F.
Känner ni att ni själva får ut något av att lämna kommentarer i syfte att läxa upp mig får ni gärna göra det. Jag har lärt mig denna läxa och min hybris gentemot droger har sjunkit enormt. Nu cirka en månad efter trippen finns fortfarande en oro kvar i kroppen men jag tror att denna tripp gett mig förståelse om kraften hos psykadelia. Jag är dock en aning rädd för att trippa igen, men vid nästa tripp ska set och setting tas på största allvar.
Denna rapport är inte till för eran underhållning, blev ni besvikna av innehållet i rapporten beklagar jag. Syftet är att låta migsjälv bearbeta trippen genom att återberätta den, och om någon faktist fann detta intressant eller roligt så är det ett plus.
Önskar alla en fortsatt trevlig dag och var försiktiga när ni trippar, peace.