Smyger män?

Jag förstår vad du menar, men samtidigt är det tolererandet som jag främst vill problematisera. Huruvida du har ett fantastiskt sexliv med din man, eller enkelt ett sexliv som det är menat, är sekundärt i förhållande till den yttersta frågeställningen. Du skulle tolerera porrgluttande och runkande till den porren från din mans sida, och där har vi kärnan. Självfallet glädjs jag och strärks i min egen förvissning om att män kan vara som jag vill ha dem, utifrån din beskrivning av din man. Fler förhållanden av den kalibern, tycker jag! Annars är väl singellivet att föredra?

Men har du verkligen och helt ärligt inför dig själv, reflekterat kring hur det vore om din man plötsligt inte fann dig tillräcklig som sexpartner? Måste man alltid utgå från det egna och hur man har det helt privat, kan man aldrig sträcka sig så långt som till att vilja upplysa och stötta personer som lever utanför sanningen? Måste du per automatik utgå ifrån att jag personligen kväser min man, fördömer honom, tvingar honom till någon form av uppoffring för min skull?

Det är inte så enkelt. Låt oss för ett ögonblick glömma just dig och mig i det här. Vi är lyckliga, tillfredställda, balanserade, harmoniska kvinnor. Du känner uppenbarligen ingen tacksamhet vad gäller att just din man är helt tillfredställd med bara dig, men jag ska villigt erkänna att jag känner tacksamhet. Jag är ingen duvunge, utan har ett bagage och har dragit viktiga slutsatser utifrån observationer av nätdejting och krogliv.

Jag litar på just min man, i just detta nu. Men jag är allt för belevad, intellektuellt orienterad, medveten och klarsynt för att vila på dessa mina lagrar och tänka att allt elände och skit händer alla andra och att alla andra får skylla sig själva och inte klaga. Ingen människa en ö, så att säga. Vad härligt att just ni 2 har maximal tillfredställelse av varandra, men jag tycker att det nästan är proovokativt och kanske till och med elakt att för mig skylta med att jag upplever detsamma med just min man. Jag tror inte på isolering och skygglappar.

Smygarna finns. Det är min poäng och det är vad jag vill problematisera. Med smygare menar jag då inte i första hand just min man. Jag försöker lämna honom utanför resonemanget i mesta möjliga mån. Det skulle inte vara jag som skapade det lögnaktiga klimatet i en relation, om jag redan från start var helt tydlig med vad jag kan acceptera och inte. Hur kan du få det till det? Det är väl den som de facto smyger som initierar lögnen i förhållandet? Själv smyger jag inte. Jag dikterar just mina villkor. Om han dikterar sina villkor från start, så vet jag ju!

Ditt avslutande resonemang där om kött, kall öl, och kravlöst sällskap, haltar betänkligt enligt mitt sätt att se på det. Du verkar då fullständigt ha internaliserat en "mall", en vrångbild av hur en riktig man fungerar och vad han behöver. Vaddå kall öl och "kravlöst sällskap"? Om man älskar varandra och har valt varandra så vad skulle där finnas för slags krav menar du? Så om du inte finns där tillgänglig och fullständigt "kravlös" just då så måste han få ta sig några kalla öl och botanisera bland andra kvinnors bröst, midjor, lår och fittor, plus ansikten förstås. Kvinnorna i porren är inte robotar, de är levande kvinnor som kan tilltala män.

Du har det bra, du är nöjd och lycklig. Tack och lov upplever jag samma. Men vi är väl inte på ett debattforum för att yvas över vår egna lycka? Är alla kvinnor, och män, riktigt medvetna om vilka mekanismer, krafter, strömningar som styr, stör och kanske förstör? Kvinnor som banaliserar porren, och inte orkar se, att porren är nakna kvinnor, kvinnors utseenden, kvinnors sexhandlingar, är kanske bi/lesbiska innerst inne, för annars vaddå? Summa summarum så tycker då dessa kvinnor att det är okej och lyckosamt att deras män även behöver kåta upp sig på andra kvinnor fastän de kanske säger sig älska sina egna kvinnor.

Och återigen: om kvinnorna själva behöver andra män, fastän de är i en relation, att de behöver fantisera om och titta på andra män, kika på porr, flirta, skriva sexnoveller om andra män, blir uppenbart påverkade av andra mäns utseende och/eller närvaro, ja då blir situationen en helt annan. Jag ger mig inte explicit på männen, utan kan givetvis se och förstå att även kvinnor har dessa tendenser och behov. Jag anser då att man ska ta sig tid och utröna vilka som är samma andas barn och ta kontakt med just dessa. Det där allmänna "slarvet" i kontaktsökandet är inte okej som jag ser det. Jag vill faktiskt upphöja singelsskapet i förhållande till etablerandet av nära relation med anyone.

Jag vet att många singlar, som kanske är singlar år ut och år in, kan känna sig stressade och misstänkliggjorda. Men jag tänker att de som stressar och är misstänksamma mot eviga singlar, är alla dessa som faktiskt inte upplever äkta kärlek och enorm åtrå i sina egna relationer. Men det är en annan diskussion. Min lilla poäng är kanske, att man inte alltid behöver utgå ifrån det alldeles egna. Det är andra som pressar på att jag ska nämna min egen fullpott i kärlek mellan kvinna och man. Jag är djupt tacksam, och tar den aldrig någonsin för givet. Jag har aldrig varit singel, för barndomen räknas inte. Men jag tar singelpersonens roll och jag ser utanför mitt egna fält.

https://www.xnxx.com/video-huxl1a4/lure_and_murder

Det ville hon, det hade hon funderat ut, analyserat och kommit fram till. Som en 10 kronors miniburgare på Donken, javisst. Något att visa sina föräldrar, sin övriga släkt, sina vänner? För att mannen hade "mer lust", javisst, vad bra. Och männen, så personlighetsstörda, så vilsna, och utom räckhåll för social och psykiatrisk omsorg. De som dock tänder sexuellt på dessa scener räcker upp handen! Ärligt! Ingen av er? Inte minsta lilla ryck eller pirr? Och inte minsta lilla resning andligt/morasliskt, utan nej nej, hon njuter säkert och männen i filmen behöver "leva ut sina innersta behov". Okej. Hon kanske gillar det, vem vet. In i döden. Även om hon kanske inte dör "på riktigt". Om hon inte dör på riktigt så är det helt okej. Vi har sexuella fantasier, och ingen ska fördömma dem. Mörkermännen är de som visar motstånd. Det här ska få fortgå. och mainstreamporren ska i allt högre grad närma sig detta? Och kvinnor all over the place ska banalisera och bortförklara männens behov av porr. De ska framställa mäns behov av porr som helt naturligt. Javisst.

Ja män smyger om saker. Jag behöver inte i min nuvarande relation men har behövt i tidigare.

Det är gott att du inte behöver smyga längre. Hoppas då att du dessutom har en relation fylld med ömsesidig kärlek, ömhet, respekt och att bägge parter är fullt upplysta och mentalt sunda.

Jag vill som en "detalj" tillägga att jag ville få länken till den hemska porrfilmen här ovan raderad av moderatorerna. Jag kände i efterhand att den ju bara måste bryta mot reglerna. Men nej, den bröt inte mot några som helst regler här. Det är pedofili som "räknas" och hets mot folkgrupp. Lite småspanking av fruntimmer kan vi tåla. För vem vet, någon kanske blir kåt på våldet och hur kan någon reagera på något sådant futtigt? Då måste man ju vara avundsjuk, bitter, fanatiker, och kanske hemska tanke tillhör man då en pinsam minoritet? Hjälp! Vilket öde!

Det är uppenbart att det är ett problem för dig att tolerera att andra personer har andra behov än du själv, och du har rätt i att jag inte har samma problem som du har med att acceptera att alla andra inte fungerar precis som jag.

Du har missförstått beskrivningen av min man, han är inte som du vill ha en man. Hade han levt med en kvinna med mindre sexuella behov än han själv så hade han troligen runkat till porr, precis som de flesta män med hög sexdrift skulle göra i det läget.

Att du anser att singellivet är att föredra framför att leva med en person som inte har exakt samma nivå av sexuellt behov som dig själv låter sorgligt. Utan sex har alltså du och din man ingenting värdefullt i ert förhållande? Själv sätter jag även stort värde på kärleken mellan oss, att vi trivs så bra tillsammans, har så roligt ihop och får varandra att må så bra, men alla är vi olika.

Att jag utgår ifrån att du skulle döma din man såpass hårt för hans onanivanor att du skulle avsluta förhållandet om han använde porr som hjälpmedel när han runkar, det beror enbart på att du själv skrivit det.

Jag tycker det är jättebra OM du innan din man hann bli kär i dig upplyste honom om att han åker ut ur ditt liv om han runkar till porr någon gång. De flesta brukar inte ta upp såna frågor innan, och när nyförälskelsens hormoner får en att vara som kaniner så brukar frågan inte vara aktuell, eftersom problemet med olika sexuella behov inte brukar märkas så väl då.

Men även om du verkligen tidigt var tydlig med att runka till porr=slut på förhållandet, så ÄR det du som har skapat det klimat som gör att din man måste välja mellan att antingen må dåligt av sexuell frustration, smyga och ljuga för dig, eller att lämna dig, om ditt behov av sex under en period är lägre än hans.

Med tanke på att du fullständigt utgår ifrån dig själv i ditt resonemang och verkar helt stängd för att andra fungerar annorlunda än du själv, så är det fascinerande att du anser dig se utanför ditt eget fält.

Felet du gör är ju att du utgår helt ifrån hur du själv fungerar. Du jämställer att titta på sex på en skärm med att visa intresse för en annan person. Det är möjligt att du enbart skulle använda porr vid onanerande om din man inte var något att ha, och att du bara onanerar om du skulle vilja ha någon annan än din man. Men det du inte tar in är att de flesta av oss inte blandar in sin partners värde överhuvudtaget i vare sig sin onani eller vad vi ser på film eller läser om, av den enkla anledningen att det inte har med varandra att göra.

Ungefär hur många gånger under en månad behöver din kropp få orgasm för att du ska må bra? Om din partner reser bort en månad, hur många gånger behöver du då onanera för ditt välmåendes skull? Där nånstans har du ditt grundläggande sexuella behov.

Om den ena partens behov ligger på 10 ggr/månad och den andra i förhållandet ligger på 14 ggr/månad så kan de enkelt jämka ihop det så båda är nöjda. Om den enas behov däremot ligger på 2/månad och den andras ligger på 25/månad så blir det problem.

Ofta upptäcker man inte sådana olikheter förrän en bra bit in i förhållandet, och då brukar man ofta ha mycket annat än sex som binder en ihop. Om man likt dig anser att det enda av värde i förhållandet är sex så är det ju enkelt att bara avsluta förhållandet och hitta någon som matchar bättre sexuellt, men om man som de flesta av oss har mycket mer än sex ihop så måste man lösa problemet.

De allra flesta löser en del av det problemet genom att runka eller onanera, och om de har en partner som är emot det så smyger de med det, för förhållandets skull. Kärleken och åtrån till partnern blir inte mindre för att en person har större sexuellt behov än sin partner och därför tillfredsställer sig själv ibland, och jag trodde att liknelsen med behovet av mat och olika kaloribehov skulle kunna få dig att förstå.

Att du inte köper likheten mellan att äta och att få orgasm/utlösning beror troligen på att du inte har så starkt sexuellt behov själv, och att du utgår ifrån att andra har lika lågt behov. Precis som om jag med ett dagligt kaloribehov på 1600 inte alls skulle förstå att min man behöver 3200 för att må ok, och kräva av honom att han aldrig skulle äta mer än mig, för då lämnar jag honom.

Om din partner mellan gångerna ni har sex behöver något så enkelt som att tillfredsställa sig själv för att må bra, varför låta ditt ego stå i vägen? "Min man behöver mer mat än mig men jag vill inte att han ska äta mer så då får han inte det." Tycker du det låter sunt?

Din tanke om att kvinnor som tycker det är ok att titta på porr vid egen tillfredsställelse skulle vara bisexuella eller lesbiska torde innebära att du tror att män som tycker det är ok med porr är bisexuella eller homosexuella. Det är en fullständigt bisarr idé. Då är sannolikheten betydligt högre för att alla personer som inte tänder på att se sex är asexuella, och det är inte vidare sannolikt.

Jag kan slå vad om hur mycket som helst att alla män då och då längtar efter kroppslig tillfredställelse som är kravlös och enkel, så om du ser det som en vrångbild av hur en riktig man fungerar så bör du ta av dig skygglapparna.

Även när man älskar och åtrår varandra så finns det tillfällen när man känner sig trött, grinig och stressad. Då kan orgasmer/utlösning få en att må mycket bättre, men man har inte humöret och orken för att tända sin partner och göra sexet givande. Har man då inte en partner som tar initiativ till att bättra upp humöret med en snabbis (vilket många män inte har) så kan egen onani få en att må lite bättre, och det minskar inte känslorna för partnern det allra minsta.

När min man inte var hemma häromkvällen så var jag dödstrött men behövde varva ner för att kunna somna, och jag behövde somna snabbt eftersom jag skulle upp tidigt och redan sover för lite. Orgasmer får mig att slappna av, men för att kunna få orgasmer så måste min hjärna först sluta fundera på annat.

Min vibrator och ett 4 minuters filmklipp fixade avslappnande orgasmer så att jag kunde somna. Jag kommer inte ihåg hur personerna i klippet såg ut och det var inga känslor inblandade, det var helt enkelt snabbaste vägen för att stänga av hjärnan och ge min kropp vad den behövde.

Enligt dig så innebär det att min man inte duger åt mig, och hade du fått reda på att din man hade gjort som jag så hade du avslutat ert förhållande. Om din man hamnar i samma situation så kan han välja mellan att smyga/ljuga för dig och somna gott, eller att ligga vaken halva natten fast han behöver sova.

Personligen kan jag inte förstå vitsen med att kräva att den man älskar ska offra sitt välmående för något som inte ens berör en själv, men alla är vi olika.

Du skulle ju avrunda redan förra inlägget, ännu en charmig egenskap hos dig antar jag det här med att vara en besserwisser som måste få sista ordet. Men eftersom du hade fel om allt förstår jag att du hellre joggar vidare. Det handlade aldrig om varken dig eller mig men ännu en gång avslöjade du dig själv lilla narcissisten, min poäng från början var vilken rätt en man eller kvinna har att begränsa sin partner, speciellt när det handlar om något så personligt som onanerande, ingen rätt alls är svaret på det och det borde du förstå en gång för alla, det är du som saknar moralisk kompass, det är du som förtryckaren, det är du som tar dig rätten att begränsa andra och allt det innebär uppenbarligen att du inte har några ärliga män i din närhet, vilket är rätt sorgligt.

Du borde för övrigt lyssna på Neverhesitate som inte verkar en tiondel så ängslig och osäker som du och som dessutom till skillnad från dig agerar med ett rättvisepatos i bagaget.

Jag respekterar dina poänger. Sedan att du i din tur gör en massa antaganden runt mig och min person, föreställningar, som är helt felaktiga är en annan sak. Jag förstår ju att när man debatterar kan det vara svårt att inte göra sig föreställningar om den andre. Jag hatar egentligen inte människorna, utan porren, och därmed har jag inte förmågan att ta så lätt på det som du gör.

Kanske är jag i behov av en oerhörd varsamhet och aktsamhet i förhållande till en man . Detta möter jag hos den man jag lever med idag. Jag kan tycka att du förminskar hans roll, när du faktiskt utgår ifrån att han smyger och lägger band på sig själv för att vara mig till lags. Men som du betonar så vore väl läget ett annat om mitt sexbehov (det vill säga behovet av sex med honom) drastiskt minskade och han upplevde rent fysiskt obehag av att inte kunna ha sex med mig. Där håller jag med dig om att jag är enögd. För mig är det nämligen näst intill otänkbart att jag dels skulle tappa intresset för sex med honom, dels att jag skulle neka honom sex (även om jag själv inte hade behov). Att neka sin partner sex är ungefär det sista man gör i min värld.

Men det kan förstås handla om långa resor, utbildning eller jobb på annan ort, sjukdom etc, som håller två isär och rent fysiska behov kan då pocka på. Där kan jag hantera tanken på att han runkar givetvis. Och det är inte omöjligt att även jag onanerar då. Jag känner som sagt avsky inför porr och skulle därmed inte fixa dubbelheten i att trots avskyn själv använda porr när jag onanerar. Men jag antar att man får vara beredd att leva med vetskapen att ens partner kanske brukar porr i ett sådant speciellt läge.

Sedan detta med att du inte förstått från start här, att jag självfallet är väldigt tydlig och öppen med mina behov och mina värderingar redan inledningsvis i förhållandet. Det vore oerhört märkligt om jag inte vore det. Nog tycker jag att toleransen ska gälla alla, och att även de som har svårt för porr kan få hävda detta och kunna träffa en likasinnad partner. Inte någon som låtsas vara sådan. Det är ju inte det att han ska förtränga sitt behov av porr, han ska helt enkelt inte ha något behov av det. Jag själv går inte omkring och i smyg längtar efter porr. Jag behöver den helt enkelt inte. Men någon brist på sexbehov har jag sannerligen inte, som jag nog ändå märker att du kanske vill få det till. Varför förutsätter du att jag har lågt sexbehov?

Och sedan då, alla dessa kristet troende män, som är glada, utstrålar lycka och harmoni, är lyckligt gifta och förmodligen har ett alldeles underbart sexliv med sina fruar. Tror du att dessa kollar porr? Med fruns vetskap eller i smyg? Ja, för kvinnor kan man ju smyga, men knappast inför Gud. Gud har en sällsam förmåga att se allt. Och många av dessa män har värderingar som säger att otro startar redan i tanken, det vill säga redan när han tittar med begär på en annan kvinna. Tänker du att porr skulle kännas bra för dessa män (och även kvinnor då givetvis)? Blir det verkligen helt okomplicerat? Och är det okej att smyga med dessa behov, när man vet sin partners värderingar och vad hon/han håller som högt och heligt?

Slutligen, du kollar själv porr, hur skulle du ens kunna tänka tanken att förbjuda din man dito? Du behöver själv porren och därmed har du ett annat utgångsläge än vad jag har. Vi resonerar utifrån skilda plattformar och det måste man få göra. Jag är inte ute efter ha rätt här till varje pris, detta är tack och lov ingen tävling. Jag öppnar upp för att jag kanske är för kritisk mot porren och att den avsky jag känner är överdriven och till viss del obefogad. Men även du måste öppna för att människor har lite olika värdegrunder baserad på tro och livsåskådning. Det är ju inte på det viset; och detta är viktigt, att jag har att välja mellan porrunkande män eller smygare. Jag vill ha en icke porrunkande man samt icke smygare. Jag har valt min man i god tro.

Du skriver dina åsikter klart och tydligt, och jag har utgått helt från det du skrivit när jag svarat, så jag vet inte vilka antaganden du menar att jag gjort gällande dig som är felaktiga.

Det jag vänder mig mot är inte dina åsikter om porr, jag anser att alla har rätt till sin egen åsikt. Det jag vänder mig mot är att du anser dig ha rätt att styra över din partners personliga sexualitet, och att du är totalt oförstående när det gäller att andra inte fungerar som du.

Förminskandet av din man är det du som står för eftersom han inte ens har rätt att bestämma över sina egna grundläggande behov om han inte vill bli lämnad. Jag konstaterar bara att du skapar ett klimat där din man tvingas välja mellan att antingen må dåligt av sexuell frustration, smyga och ljuga för dig, eller att lämna dig, om ditt behov av sex under en period är lägre än hans.

Men så länge du har en man som tycker det är ok att ha sex med dig även om du mår dåligt eller när du inte vill ha sex, och han nöjer sig med den typen av tömning, så kanske det funkar även i längden för er.

Personligen skulle jag aldrig leva med en man som inte bryr sig om ifall jag vill ha sex eller inte utan kör ändå, och mannen jag lever med skulle aldrig ha sex med en kvinna som inte är kåt och villig. Men det är ju jättebra att vi båda har män som passar oss!

Att jag gissar att ditt grundläggande behov av sex är lågt, beror på att du visar en sån total oförståelse för de personer som har större behov. Någon som själv vet hur det är att vara riktigt hungrig har större förståelse för att någon som är hungrig vill och behöver äta.

Nej, jag behöver inte porr, däremot mår jag väldigt bra av att få orgasm varje dag. Av den anledningen kan jag precis som många andra använda mig av porr när min kropp behöver orgasmer och sex inte är något alternativ. Men även om jag själv aldrig hade använt porr så skulle jag fortfarande inte anse mig ha rätten att bestämma över min partners personliga sexualitet.

Jag tycker helt enkelt att det är att gå långt över gränsen, att ta ifrån sin partner rätten till att bestämma över sin egen kropp och sina egna grundläggande behov.

OM det finns en Gud och OM han är god, då utgår jag ifrån att han vill att människor ska må bra och därför skulle vara helt ok med att de onanerar till porr.

Oavsett vem eller vad en person tror på så anser jag att den själv ska bestämma över sin egen orgasm. Om en kristen person p.g.a. sin tro låter bli att tillfredsställa sig själv så är det dennes eget val. Men om en person däremot försöker bestämma över någon annans grundläggande behov så är det ett övergrepp på den personen. Tror du din Gud är för eller emot övergrepp?

Till skillnad från dig så är jag helt ok med att andra människor fungerar annorlunda än jag själv gör, och till skillnad från dig så tycker jag inte att det är ok att bestämma över andra människors grundläggande behov. Är det verkligen förenligt med din kristna tro och din kristna värdegrund att bestämma över andra personers kroppar och deras grundläggande behov?

Om din man verkligen är av typen som aldrig har lust att runka (antingen på grund av låg sexdrift eller för att han tycker det är ok att använda kvinnan han lever med till att tömma i även när hon inte vill ha sex) så är ju ditt hot om att du lämnar honom ifall han går emot din vilja helt överflödigt, men att du ställer det ultimatumet säger väldigt mycket om dig.

Vi lär inte komma längre i diskussionen utan det är bara att konstatera att vi är olika och har olika uppfattning. Du anser dig ha rätt att kontrollera vad din man gör med sin egen kropp när han är ensam, medan jag tycker att det är absurt att tvinga sin partner att välja mellan att må dåligt, smyga och ljuga, eller bli lämnad.

Svaret på din trådstart är alltså att:
Ja, män smyger. En majoritet av männen skulle smyga om de levde med en person som tvingar dem att smyga med sina grundläggande behov. Samma man skulle inte vara en smygare i ett förhållande med en kvinna som inte tvingar honom att välja mellan att må dåligt av sexuell frustration, smyga och ljuga, eller bli lämnad.

Jag tackar dig för en intressant diskussion. Vi resonerar som sagt utifrån helt skilda plattformar, och även du konstaterar att vi tänker och känner helt olika i dessa frågor. Du väljer att dra slutsatser här som enligt mitt sätt att se på saken är helt uppåt väggarna, men vi kommer inte längre. Du hävdar en viss linje och jag hävdar en annan. Jag förstår i och för sig allt det du skriver, har inga problem med att internalisera ditt budskap, men du verkar inte ha förmågan/viljan att på djupet ens försöka se saken från den synvinkel jag föreslår. Därmed springer vi ett dött lopp. Jag önskar dig allt gott och en riktigt mysig helg.