Tror att jag gjort något fruktansvärt.

Pga folks agerande mot mig sedan ca 16 år tillbaka så tror jag att jag måste ha gjort något så fruktansvärt som att döda någon utan att minnas, och utan att någon sätter mig i fängelse. Ingen säger vad som hänt, trots att många måste veta om. Har inget minne av något hemskt, men vet att jag har minnesluckor pga alkoholintag. Någon kan också ha gett mig någon benzo eller nåt. Har aldrig märkt att jag blivit våldsam vad jag minns... vet att jag släckte en offentlig julgransbelysning en gång, det är det värsta fysiska jag vet om.
Vet däremot en grej som hände och det var att ambulans och andra blåljus-personal kom till en badplats där jag var... Jag frös fast som en pinne och gjorde inget tills det hela var över. Andra agerade som tur var och pojken det gällde överlevde. Kan mitt beteende bero på att jag chockats svårt av någon händelse som jag inte minns, men som jag upplevt?

Det finns andra alternativa händelser som jag är mer okej med, där ingen skadats pga mig. Det skulle tex kunna vara att jag klätt av mig naken på stan, eller annat likt Borg nu.
Men ser inte hur någon skulle vilja se mig död för det så jag återkommer till det fruktansvärda i mina tankar...

Minns en gång då folk på innebandyn spelade 'die motherfucker die' och sa att refrängen var värd att lyssna på...
Här utelämnar jag många [tvåhundra+] kommentarer jag fått under åren som tyder på att jag är hatad, men utan att det sagts rakt ut.

Hur ska jag kunna leva okej efter allt?
Känns som jag måste krypa fram nedtryckt till fotknölen pga detta, utan att veta varför. Och vad jag än har för egna åsikter eller säger till andra blir det fel och skulle anses falskt pga vad andra ev vet om mig som jag inte själv vet.

Kan knappt ta mig för att göra saker och känna glädje i livet pga detta, men vill leva och sätter mitt hopp till att detta ska bli bättre i framtiden.
Finns det tips hur jag ska bete mig med allt detta så djupt rotat?

Tar du några mediciner?

Låter spontant som du börjar bli psykotisk... Gå till en läkare.
Oavsett så kan de hjälpa dig med din ångest.

Det låter så, men om man ser från min sida med det jag uppgivet men objektivt utan att lägga till något så skulle det inte te sig som psykos.

Du skriver ingenting konkret öht som tyder på att du skulle mördad någon. Du upplever det som att folk inte gillar dig och har kommenterat dig negativt någon gång. Vidare skriver du att du stelnat till vid polis/ambulanspådrag. Och av detta drar du slutsatserna att du utan att komma ihåg har mördat något. Nej, det finns ingen röd tråd i det. Jag röstar också på att du håller på att falla in i en psykotisk episod. Om tankarna känns rimliga för en själv, men inte för andra så är det en stor varningsklocka.

Du är inte sjuk, du har bara för lite skinn på näsan.

Skulle du varit med om något riktigt traumatiskt så skulle du inte fundera som du gör. Du har blivit för skyddad kanske. Jag tror kanske du borde knarka lite.

Testa flytta, byt stad, ny kula. Det genuint resande folket tenderar att flytta någon gång om året.

I din text skriker du efter KBT, testa prata med en psykolog och käka stämningsstabiliserande ett tag, kanske hjälper?
Jag blev mycket nedtryckt i min ungdom, ända tills jag hittade kärleken kände jag som dig, att det var mig det var fel på. Sedan insåg jag att alla de som fick mig att må/vara dålig var de riktiga skithuvuden.
Med den attityden lever jag nu. Lite mer ödmjuk, folk verkar tycka att jag är en riktigt reko kille. Jag har t.o.m. hamnar i övre skiktet av socialt samfund hos arbetskollegor, dock inte med på bjudningar et c. - mest av social avvikelse tror jag själv.

Böjd att som första kommentatorn här, tro att du har en psykos.

Testa VC och något antipsykotiska medel.

Inte bra det där.
Du verkar INTE kunna bearbeta detta intellektuellt. DÅ ska du sluta tänka på detta! Se det som en tvångstanke, en FIX ide bara. OCH lämna det med det!!!
Skjuta bort tankana så fort dom dyker upp.

Googla: "negativa automatiska tankar".

Har mött en som hade liknande ide /fix/ som du. Han var så skuldtyngd att han körde ihjäl sig för att slippa plågan.

Kan säga att jag lider av exakt samma sak. Tror jag gjort något hemskt som att mördat/misshandlat någon utan att jag varit medveten om det. Jag har inte alltid dessa tankar men när dom kommer så känns det helt rimligt. Lider av psykotiska symtom och har gjort det i ca 6 år. Någon riktig hjälp från psyk har jag inte fått. Åt antipsykotisk medicin ca 6 månader och det hjälpte till viss del. Nu kan jag hantera känslorna iaf. Försök fixa tid hos en psykolog!

MVH

Bra råd. Det gäller att KRATFULLT blockera dom tokiga tankarna. Tar tid och kraft att lära sig göra det. MEN ett måste.

TS. Vakna och svara!

Gå på hypnos så kan de få upp dina inlåsta minnen från ditt undermedvetna.

Tack för era input och synpunkter... Vill också lägga det bakom mig då det mesta är så långt tillbaka, och jag har blivit en bättre människa sedan dess enl mig själv, men har så få som jag pratar med...
Har testat E en gång för ~17 år sedan men aldrig något annat, äter antidepp och har kontakt med psykiatrin sedan 14 år tillbaka kanske och är 39.

Fraser som fastnat i minnet är tex
- Det man inte vet mår man inte dåligt av. [många varianter]
- Så länge ingen säger rakt ut att du är en skit så behöver du väl inte bry dig.
- Nu ska jag gå hem och dö.
- Vi får väl se vad som händer.
- Om det bara small till i skallen och utan att man vaknar upp sedan, vore det väl bra.
- Du får väl knapra piller några år då.
- Det är som med kineser, dom är för många för att skjuta dom alla, men det finns ju andra sätt.
- Polisen var här och letade efter en blodig man med kniv.
- Vill du inte använda en riktig köttkniv?
- Han hade många tankar på döden den här killen.
- [pekfinger mot skallen] Såhär bara så hör man inget från den killen mer.
- [släkting] Man kanske har en mördare i släkten...
- Det är den här ångesten man vill bli av med... ångesten.
- Han får nog aldrig veta vad det är.

Psykiatrin vill hävda vanföreställningar, men jag är inte galen... Har verkligen hört och sett allt det jag berättat och mycket mer...