Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-08-16, 19:48
  #1
Medlem
Frihetsministeriets avatar
Vad tycker ni på Flashback om människor som köper målningar, skulpturer och andra konstobjekt endast för att hävda sin "status", och utan att egentligen konsumera eller uppskatta verken på riktigt? Denna typ av individ kan komma i många olika varianter, och den som man irriterar sig mest på är givetvis de rika miljonärerna och miljarderna som köper i princip ovärderliga konstobjekt som ett form av skrytföremål till följd av dess ekonomiska värde och konstnärliga prestige. Men i själva verket uppskattar de konstverket på samma vis som om det vore ett inredningsobjekt och har sällan tittat på det konstant i över 10 minuter, och uppskattar det väldigt ofta primärt för att det är "dyrt" och "lyxigt".

Nu kommer givetvis deras filiströsa sympatisörer proklamera: "Jaha, men du är bara avundsjuk på att de har mer pengar än dig och kan köpa dessa konstverk", och ja, det stämmer väl till viss mån då jag skulle vilja ha möjligheten att köpa dessa konstverk för dess konstnärliga kvalité och kunna njuta av dem istället, för det spelar ingen roll om ett konstverk kostar tusen kronor eller en miljard så länge man själv inte uppskattar verket.

När jag ser dessa människor skryta med sina målningar och skulpturer så tycker jag både synd om dem för de inte uppskattar dem på riktigt, och så tycker jag synd om sanna konstälskare som skulle uppskatta verken om det istället hängde på ett museum, och till sist jag tycker synd om konstnären som producerade verket för att det sedan ska låta det hängas på en vägg hos en sådan människa.

Nu finns även denna typ av konstsamlare också inom andra samhällsskick och gäller inte bara de rika, och det finns en väldans massa olika varianter, och följande är ju två stycken andra exempel som retar upp en rätt så mycket.

Den mest övertydliga av dem är den "progressiva", som står i kontrast till den "konservativa" typen. Den progressiva spelar helst jazz på hög volym ur högtalarna och med öppet fönster så alla grannarna ska höra hur "finkulturella" de är, samtidigt som den reaktionära typen är mer benägen att spela klassisk musik ut så folk kan höra hur "finkulturella" de är. Det finns även en vidareutveckling som jag väljer att kalla för "Filiströsa Nationalistkonstsamlare" och "Filiströsa PK-konstsamlare".

"Filiströsa Nationalistkonstsamlare" är väldigt konservativa och nationalistiska, och har en tendens att bry sig mer om att ett konstverk tillhör det egna kulturarvet än dess befintliga kvalitet eller att de ens själva kan uppskatta det. På den mest extrema sidan så vägrar de till och med att ens konsumera konst som inte är svensk eller västerländsk, och går sedan in i förnekelse om de råkar uppskatta något från exempelvis Kina. Det är ett tecken på att deras konstsmak endast är till för att hävda sin tribala identitet på ett väldigt ytligt och artificiellt vis. Självklart beter sig inte alla nationalkonservativa på detta vis, men jag tror definitivt att majoriteten av alla nationalkonservativa som läser Heidenstam eller påstår sig uppskatta honom gör det mer för att vinna Nationalkonservativa-kreddpoäng och bara för att det boostar deras tribala självbild, och jag är rätt så säker på att de aldrig skulle läsa en liknande nationalromantisk poet från våra grannländer (för de bryr sig inte om kvalitet utan endast om tribalitet).

"Filiströsa PK-konstsamlare" är väldigt progressiva och globalistiska, och har en tendens att bry sig mer om att ett konstverk är PK än dess befintliga kvalitet eller att de ens själva kan uppskatta det. På den mest extrema sidan så vägrar de till och med att ens konsumera konst som är svensk eller västerländsk, och går sedan in i förnekelse om de råkar uppskatta något från exempelvis Sverige eller USA. Det är ett tecken på att deras konstsmak endast är till för att hävda sin godhetssignalerande PK-identitet på ett väldigt ytligt och artificiellt vis. Självklart finns det många som inte beter sig på detta vis, men jag tror definitivt att majoriteten av alla PK-människor som läser Chinua Achebe eller påstår sig uppskatta honom gör det mer för att vinna PK-kreddpoäng och bara för att det boostar deras "toleranta" självbild, och jag är rätt så säker på att de aldrig skulle läsa en liknande poet från Sverige eller våra grannländer.
__________________
Senast redigerad av Frihetsministeriet 2017-08-16 kl. 20:41.
Citera
2017-08-16, 19:53
  #2
Medlem
GormDenGamles avatar
Måste man ha en speciell anledning till att köpa konst?
Låt folk köpa vad dem vill, oavsett anledning.
Eller känner du dig hotad där uppe på toppen, att du kan anses vara på samma nivå som "fattiga" människor?
Citera
2017-08-16, 20:39
  #3
Medlem
Frihetsministeriets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av GormDenGamle
Måste man ha en speciell anledning till att köpa konst?

Låt folk köpa vad dem vill, oavsett anledning.
Eller känner du dig hotad där uppe på toppen, att du kan anses vara på samma nivå som "fattiga" människor?

Ja, majoriteten av alla människor köper målnningar och skulpturer för de ser det som ett inredningsobjekt (brukskonst), och inte för någonting man ska konsumera genom att fokusera på det under en längre period. Det är nästan som att köpa böcker som dekoration och aldrig läsa dem, eftersom de "läser" (observerar) aldrig konstverken under en längre period utan den är endast till där för utsmyckning.

Jag känner mig inte "hotad" då jag inte är "rik", men jag blir bekymrad över att fantastiska konstverk är i händerna på filiströsa konstsamlare som egentligen inte uppskattar dem bortsett från att det är ett skrytobjekt, och jag skulle föredra att de antingen var i min ägo eller på ett konstmuseum så jag kunde konsumera dem på riktigt och inte som ett inredningsobjekt.

Jag får väl förresten ifrågasätta vad folk köper hur mycket jag vill, för allting som folk köper behöver inte jag vare sig tycka är positivt eller hålla med om. Om du exempelvis vill isolera ditt hus med radon så har ju jag all rätt att ifrågasätta dig. Det påverkar ju också mig i den mån att jag kan inte se konstverken med egna ögon och blir störd över att jag tycker inte att de förtjänar dem. Nu är ju givetvis inte alla rika konstsamlare på detta vis, men majoriteten är det helt klart.
__________________
Senast redigerad av Frihetsministeriet 2017-08-16 kl. 20:44.
Citera
2017-08-17, 12:59
  #4
Medlem
Ambelains avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Frihetsministeriet
Ja, majoriteten av alla människor köper målnningar och skulpturer för de ser det som ett inredningsobjekt (brukskonst), och inte för någonting man ska konsumera genom att fokusera på det under en längre period. Det är nästan som att köpa böcker som dekoration och aldrig läsa dem, eftersom de "läser" (observerar) aldrig konstverken under en längre period utan den är endast till där för utsmyckning.

Jag känner mig inte "hotad" då jag inte är "rik", men jag blir bekymrad över att fantastiska konstverk är i händerna på filiströsa konstsamlare som egentligen inte uppskattar dem bortsett från att det är ett skrytobjekt, och jag skulle föredra att de antingen var i min ägo eller på ett konstmuseum så jag kunde konsumera dem på riktigt och inte som ett inredningsobjekt.

Jag får väl förresten ifrågasätta vad folk köper hur mycket jag vill, för allting som folk köper behöver inte jag vare sig tycka är positivt eller hålla med om. Om du exempelvis vill isolera ditt hus med radon så har ju jag all rätt att ifrågasätta dig. Det påverkar ju också mig i den mån att jag kan inte se konstverken med egna ögon och blir störd över att jag tycker inte att de förtjänar dem. Nu är ju givetvis inte alla rika konstsamlare på detta vis, men majoriteten är det helt klart.
Många som ägnar sig åt konst som en Investering (vilket inte är samma som konstsamlare) gör det ju på ungefär samma sätt som någon som investerar i tex värdepapper eler aktier.
Det är kortvariga investeringar, och köparen tycks sakna varje form av intresse för konst.


Ett bra exempel kan kanske Metallicas trummis Lars Ulrich få vara ...
I dokumentären "Some Kind of Monster" berättar han lite om sitt nyvunna "konstintresse" - som i själva verket är mer ett intresse för investeringar.

Som så ofta annars när det är tal om rika människors investeringar så är det huvudsakligen anlitade agenter och konsulter osv som står för själva inköpen, och som väljer ut vilka verk som ska köpas in.
De köps in pga hur konstnären är Listad och rankad. Dvs vilka "oodds" konstverket bedöms ge på marknaden.

Tyvärr innebär det också att det är ren skitkonst.
Tavlorna är bara tänkta att hänga hos köpare en kort tid för att sen säljas vidare, till visnt.
Men köparen valde inte tavlan pga några upplevda känslor eller estetiska värden eller personlig anknytning eller något sådant.

Det ser man också hos Lars Ulrich när han pratar om en av tavlorna.
En fullständigt intetsägande tavla och Ulrich avslöjar sig som totalt ignorant när han försöker "hitta en mening" i tavlan, när han frågar sig varför konstnären satte en bokstav "just där", och inte nån annan stans. Varför en "prick" just där och inte här ...


Dvs på det sättet kan man bara uttala sig om man inte bryr sig.

Men visst, han har säkert utvecklat en viss Nyfikenhet gentemot konsten han köpt in, med tiden.
Det är väl närmast oundvikligt med tanke på att han ju ändå är tvingad att hela tiden se tavlorna han har hängt upp hemma hos sig.
Så det är väl klart att han till slut började Undra ... undra över "vad tänkte egentligen konstnären på?"
För sk investeringskonst är ju oftast ren skitkonst, och som sådan totalt obegriplig för betraktaren.

----


Detta är helt andra orsaker än vad tex en konstälskare uppvisar.
Konstälskaren köper bara den konst hon känner en dragning till. Konst som hon upplever på ett visst sätt, och som hon planerat att Njuta av senare, i sin ägo.

Dvs en konstälskare Konsumerar konst.
På samma sätt som en Vinälskare också konsumerar vinet som köpts.

Men, båda saker kan man också Investera i.
och Det, det görs av helt andra anledningar. och av helat andra personlighetstyper.

Investerarna är ofta rika, liksom smaklösa.
De överlåter åt andra att välja investeringsobjekt (och betalar alltså för Både konsultation liksom objekt ... - då har man pengar att slösa).

Det är väl oftast sk Nyrika som ägnar sig åt detta ofog, som hoppas att inträdet i konstvärlden ska ge dem en "air" av det finkulturella.
De hoppas att det ska ge dem en biljett in i det lokala "High Society."


Men ... de Riktigt rika, de superrika från de verkligt "fina familjerna" (de som har "gamla pengar), de är ofta redan den finkulturella miljön.
Men de investerar sällan på det sott som tex Lars Ulrich gör.
Utan när de befattar sig med konst så är det på det filantropiska planet.
De skänker tex värdefulla konstverk till museum, eller t.o.m. öppnar egna konstmuseum - ofta baserade på deras egna privata konstsamlingar.

Iom att de skänker samlingen till allmänheten så försäkrar de sig om det finkulturella kapitalet.
De blir omskrivna som begåvade med god smak - Trots att de nästan Alltid har anställd expertis som får Hela ansvaret att införskaffa samlingarna.

Då kan man ändå fråga sig hur pass konstintresserade de Egentligen är ... eller om det inte handlar om helt andra, underliggande, syften - såsom att tillskansa sig den där guldkantade biljetten in till "det finkulturella rummet."


Andra superrika har haft andra intressen, velat köpa andra biljetter.
Som tex den omtalade brottnings intresserade miljonären som byggde brottningslaget Foxcatcher, och hoppades på att få tillträde till olympiska spelens finrum.
Eller Donald Trump, som köpte Miss Universum, för att kapitalisera på den "auran" av smak och skönhet.
Citera
2017-08-17, 18:27
  #5
Medlem
Frihetsministeriets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ambelain
Många som ägnar sig åt konst som en Investering (vilket inte är samma som konstsamlare) gör det ju på ungefär samma sätt som någon som investerar i tex värdepapper eler aktier.
Det är kortvariga investeringar, och köparen tycks sakna varje form av intresse för konst.


Ett bra exempel kan kanske Metallicas trummis Lars Ulrich få vara ...
I dokumentären "Some Kind of Monster" berättar han lite om sitt nyvunna "konstintresse" - som i själva verket är mer ett intresse för investeringar.

Som så ofta annars när det är tal om rika människors investeringar så är det huvudsakligen anlitade agenter och konsulter osv som står för själva inköpen, och som väljer ut vilka verk som ska köpas in.
De köps in pga hur konstnären är Listad och rankad. Dvs vilka "oodds" konstverket bedöms ge på marknaden.

Tyvärr innebär det också att det är ren skitkonst.
Tavlorna är bara tänkta att hänga hos köpare en kort tid för att sen säljas vidare, till visnt.
Men köparen valde inte tavlan pga några upplevda känslor eller estetiska värden eller personlig anknytning eller något sådant.

Det ser man också hos Lars Ulrich när han pratar om en av tavlorna.
En fullständigt intetsägande tavla och Ulrich avslöjar sig som totalt ignorant när han försöker "hitta en mening" i tavlan, när han frågar sig varför konstnären satte en bokstav "just där", och inte nån annan stans. Varför en "prick" just där och inte här ...

Dvs på det sättet kan man bara uttala sig om man inte bryr sig.

Men visst, han har säkert utvecklat en viss Nyfikenhet gentemot konsten han köpt in, med tiden.
Det är väl närmast oundvikligt med tanke på att han ju ändå är tvingad att hela tiden se tavlorna han har hängt upp hemma hos sig.
Så det är väl klart att han till slut började Undra ... undra över "vad tänkte egentligen konstnären på?"
För sk investeringskonst är ju oftast ren skitkonst, och som sådan totalt obegriplig för betraktaren.

Ja, alltså det är ju lite utav det som min TS går ut på att dessa miljonärer och miljardärer köper det enbart för statusvärde, och man kan väl lägga in "ekonomisk investering" i ekvationen också då det leder till en form av "ekonomisk status".

Men dock gäller det inte alla som är rika, för det finns de som både gör det enbart till följd av ekonomisk investering, men sen finns det de som gör det till följd av "kredd" som kan uppstå till följd av att man har köpt en "dyr" och "exklusiv" tavla eller skulptur, och att man också försöker framstå som sofistikerad och högkulturell på köpet.

Det är även väldigt många rika filistrar som köper dyra biljetter till teater och operauppsättningar bara för att gå dit och "visa upp sig" och framstå som "finkulturell" och "kreddig" inför sina jämlikar. Nu är ju inte detta beteende unikt för överklassen utan förekommer även i alla samhällsskikt i varierande grad, då exempelvis en kälkborgarhipster köper en massa obskyra indierockvinyler och ställer upp dem så att folk ska se hur "unik" och "god smak" de har (även fast de inte ens uppskattar musiken).

Med andra ord kan man kalla allt för "kulturellt poserande", där det är viktigare att man framstår som "finkulturell" eller "kreddig" än att man faktiskt uppskattar konstverken i sig.

För mig personligen så är något av det mest pinsamma en människa kan göra är att stå som Lars Ulrich och försöker "hitta en mening" i abstrakta konstverk, för det är ett abstrakt konstverk där "meningen är abstrakt", så med andra ord kan du tolka det hursomhelst. Jag uppskattar abstrakt konst, men när man hör människor prata på detta vis så blir man nästan spyfärdig, och det är enligt min erfarenhet bara poserande filistrar eller kälkborgarhipsters som beter sig på detta vis.

En abstrakt konstnär kan aldrig kräva av sina åskådare att de ska "förstå något budskap" även om konstnären själv har ett budskap med verket. I konceptuell konst är det inte riktigt samma sak, för där finns det åtminstone något form av "koncept", men i grund och botten är det väldigt diffust och många gånger alldeles för abstrakt för att en människa på riktigt ska kunna interpretera verket.

När människor står och predikar vad ett abstrakt konstverk handlar om är det lika pinsamt och patetiskt som om någon skulle stå och försöka berätta vad ett instrumentalt musikstyckes budskap är. Det är dessa typer av människor som får folk att förakta modern konst ännu mer, och samtidigt tro att alla som uppskattar det är "fejkande posörer".

Citat:
Detta är helt andra orsaker än vad tex en konstälskare uppvisar.
Konstälskaren köper bara den konst hon känner en dragning till. Konst som hon upplever på ett visst sätt, och som hon planerat att Njuta av senare, i sin ägo.

Dvs en konstälskare Konsumerar konst.
På samma sätt som en Vinälskare också konsumerar vinet som köpts.

Men, båda saker kan man också Investera i.
och Det, det görs av helt andra anledningar. och av helat andra personlighetstyper.

Det är ju mycket "vinälskare" och "matälskare" som egentligen inte uppskattar smaken av det som de konsumerar, men endast gör det bara för att det är "status", "dyrt" och "lyxigt".

Citat:
Investerarna är ofta rika, liksom smaklösa.
De överlåter åt andra att välja investeringsobjekt (och betalar alltså för Både konsultation liksom objekt ... - då har man pengar att slösa).

Det är väl oftast sk Nyrika som ägnar sig åt detta ofog, som hoppas att inträdet i konstvärlden ska ge dem en "air" av det finkulturella.
De hoppas att det ska ge dem en biljett in i det lokala "High Society."

Ja, precis. Absoluta majoriteten av alla rika människor generellt är nyrika filistrar och man märker det i deras prioriteringar och vad för attityder de har. Jag kan se ifall en person uppskattar konsten han har köpt genom att bara observera människan i 5 sekunder.

Citat:
Men ... de Riktigt rika, de superrika från de verkligt "fina familjerna" (de som har "gamla pengar), de är ofta redan den finkulturella miljön.
Men de investerar sällan på det sott som tex Lars Ulrich gör.
Utan när de befattar sig med konst så är det på det filantropiska planet.
De skänker tex värdefulla konstverk till museum, eller t.o.m. öppnar egna konstmuseum - ofta baserade på deras egna privata konstsamlingar.

Iom att de skänker samlingen till allmänheten så försäkrar de sig om det finkulturella kapitalet.
De blir omskrivna som begåvade med god smak - Trots att de nästan Alltid har anställd expertis som får Hela ansvaret att införskaffa samlingarna.

Det är väldigt många med "old money" som uppskattar modern konst i stor utsträckning, och gillar att köpa exempelvis modernistiska och post-modernistiska hus, tavlor, skulpturer, etc och som jag vet faktiskt genuint uppskattar det. Allting handlar om smak, och personligen "föraktar" jag de som bara gillar modern konst, och samtidigt "föraktar" jag de som bara gillar klassisk konst, eftersom jag själv gillar både modern och klassisk konst.

Citat:
Då kan man ändå fråga sig hur pass konstintresserade de Egentligen är ... eller om det inte handlar om helt andra, underliggande, syften - såsom att tillskansa sig den där guldkantade biljetten in till "det finkulturella rummet."

Det är nog väldigt många som fejkar och poserar, men frågan är hur många det är som faktiskt har en genuint intresse.

Citat:
Andra superrika har haft andra intressen, velat köpa andra biljetter.
Som tex den omtalade brottnings intresserade miljonären som byggde brottningslaget Foxcatcher, och hoppades på att få tillträde till olympiska spelens finrum.
Eller Donald Trump, som köpte Miss Universum, för att kapitalisera på den "auran" av smak och skönhet.

Jag skapade denna tråd efter jag läste om att Trump hade köpt en massa tavlor, och det var spekuleringar i att de skulle vara kopior, och jag vet för ett faktum att han har köpt dessa tavlor av filiströsa skäl eftersom han är en ultrafilister. Visst han kanske tycker de ser fina ut, men det är på en inredningsnivå i så fall och det är snarare det ekonomiska värdet och "kreddigheten" som spelar roll. En sann konstälskare bedömer inte ett konstverk om det kostar 100 kronor eller 1 miljard kronor, är det skit så är det skit, och är det bra så är det bra.

Det spelar liksom ingen roll ifall du gör en specialutgåva av en Camilla Läckberg-bok där varje sida är gjord av rent guld, för det kommer fortfarande vara en skitdålig bok. Samma sak om Carolina Gynnings tavlor skulle bli värda 1 miljard kronor i framtiden, för hon är fortfarande en värdelös målare.
__________________
Senast redigerad av Frihetsministeriet 2017-08-17 kl. 18:34.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback