Citat:
Ursprungligen postat av
Melange5738
Det finns inga belägg för att cannabisanvändning skulle leda till ökad förekomst av sinnessjukdomar. Däremot finns det många med anlag för problematiskt bruk som söker sig till cannabis, precis som med andra droger.
Inom alla drogkulturer finns det personer som använder för mycket, som inte förstår vad moderation är, som tycker att ju mer destå bättre osv. Det är sorgligt att dessa personer ska bestämma kursen för drogpolitiksdiskussionen.
Dessa personer används också i propagandasyfte för att påverka den allmänna opinionen hur farlig narkotika kan vara. Många ggr förklaras och skylls hemska händelser på narkotikabruk, vilket i mångt och mycket är att förenkla och propagera, istället för att ange egentliga orsaker som oftast hittas i missbrukares bakomliggande psykiska ohälsa och sjukdom som inte föranletts av narkotikabruk. En psykosbenägen person kan självfallet få psykos med eller utan droger, emellertid skylls och fokuseras det i allmänhet ofta felaktigt att orsaken är narkotika. Det får antas att en psykiskt frisk människa begår varken vansinnesdåd eller får psykos på grund av cannabisbruk.
I Sverige finns en utbredd narkotikaskräck som antagligen saknar motstycke i andra länder. Narkotikaskräcken har haussats upp av media och lobbyister som basunerat ut ”dödsknark”, ”haschpsykos” och ”Titta! det här händer om du provar hasch”. Den onyanserade bild som givits har dock blivit mer sansad. Det var värre för ett par decennier sedan, då framställdes narkotikamissbruket i medias rapportering som epidemiskt och ”haschpsykosen” väntades bli ett svenskt folkhälsoproblem om samhället inte blev narkotikafritt. ”Haschpsykosen” kan utgöra en sinnebild för utformningen av den svenska restriktiva narkotikapolitiken.
I få andra länder har skrämselpropaganda haft sådan påverkan på opinionen och utformningen av narkotikapolitiken som i Sverige. Jag påstår att den överdrivna rädsla som finns för narkotika har stor påverkan på att bestämma kursen för den narkotikapolitiska diskussionen. Skrämselpropagandan har banat väg för restriktiv narkotikapolitik och eftersträvandet av det narkotikafria samhället.
Fortfarande reagerar många instinktivt med rädsla när ”knark” nämns. Bedriven restriktiv narkotikapolitik är påverkad av känslor och rädslor vilket är en anledning till att den inte reformeras och fortfarande har så stort allmänt stöd. Som exempel anser nio av tio i en Sifo-undersökning att den restriktiva narkotikapolitiken ska upprätthållas, antagligen utan att ha varken kunskaper eller erfarenheter om narkotika. Så länge det finns en överdriven rädsla för narkotika kommer politiken antagligen inte förändras och därmed minskar inte heller narkotikaproblemen.
För att minska narkotikaproblemen måste känslor och rädslor kopplas bort från narkotikapolitiken som istället ska byggas på kunskap, vetenskap och beprövade erfarenheter. En kombination av att narkotikabruket är kriminaliserat och att flertalet missbrukare lider av bakomliggande psykisk sjukdom gör att bruket blir mer problematiskt här än i länder där narkotikamissbrukare är en uppgift för sjukvården. Så länge missbrukare är kriminaliserade och därigenom är en uppgift för polisen döljer de sig. Det leder till att missbrukare fångas upp alltför sent av samhället. När de grips är ofta brottslighet och sjuklighet långt gången, problem som samhället får betala men som kan förebyggas om vi väljer att inrikta narkotikapolitiken på vård istället för straff.