Citat:
Ursprungligen postat av
Jo.hant
Jag säger inte att det är mest synd om mig. Försöker inte tävla. Jag försöker ta hand om hans anhöriga. Jag har varit och besökt hans föräldrar och umgåtts med dem, och skriver till dem ibland. Jag hjälpte till med begravningen, hans bostad och andra praktiska grejer. Är väl medveten hur synd det är om dem, det gör jävligt ont att tänka på det.
Ganska kallt att du säger att det inte är "så synd" om mig ändå. Du vet inte vad vi hade eller vad vi gick igenom.
Nu sa jag inte att man inte ha rätt att tycka att det är jobbigt då det är det, klart att du ska sörja.
Det är helt normalt och nödvändigt. Försökte bara ge dig lite perspektiv!
Sörj att låt det ta sin tid! Men efter ett par år kunde iaf jag le och garva åt galna och roliga saker man hade gjort ihop.
