Nationalanarkism

Du kan dra dina egna slutsatser utifrån att ordet "idiot" används 10 ggr fler när jag diskuterar resonemang med dig, än någon annan användare. Du kanske borde upphöra med din karriär kring en ideologi som du förmodligen aldrig kan förstå och vad syftet med den är (mer en förolämpning än ett konstaterande). Du har en fullständigt inkompatibel världsbild för att överhuvudtaget förstå vad andra användare på det här forumet diskuterar. Därför definierar jag dig som en idiot. Inte utifrån intellekt, men utifrån en grundläggande och objektiv förståelse för vad som faktiskt diskuteras.

Om jag ska ta ett exempel, vad sägs om att vi diskuterar konceptet demokrati. Plötsligt stormar en 7-åring in i konferensrummet med två röda kritor i näsan och skriker: "Muäääh!". Han sliter i bänkarna och beter sig som jävla vansinne. Så då är min fråga, hur ska det demokratiskt byråkratiska systemet ta hand om den upprörda 7-åringen? Kan du i detalj beskriva för mig det byråkratiska förloppet som ska hantera 7-åringens beteende?

Eftersom du begär en fullständig byråkratisk redogörelse för hur anarkismen ska fungera (där man bevisligen i historien endast behövde en byråkrat i en stor region när man avskaffade begreppet pengar), så kan du ju återkomma när du i akademisk och byråkratisk form redogjort hur man hanterade 7-åringen som stormar in i klassrummet?

Man kan väl inte begära mindre, när det är vad du begär för vidare diskussion för ideologin i fråga? Varsågod att redogöra och visa hur det går till i demokratisk och uppenbarligen civiliserad bemärkelse?

Vilken grad av verklighet vill du diskutera? Mörkret (systemet), verkligheten (planeten) eller det yttre skimmer av förståelse som vi som människor har oerhört svårt för att begripa (universum, principer, energier och överskådliga frekvenser vi inte kan begripa.)? Du vill beskriva mörkret och hur anarkismen inte kan hantera mörker, medan du själv får näring av mörkret (egentligen inte). Vad sägs om att föreställa sig att systemet är mörker och att anarkismen är det sista svaret på att hantera mörkret och kaoset, genom att det yttersta ansvaret för ordning och kommunikation ligger hos individen, istället för genomkorrupt, eskalerande centraliserat kaos under illusionen av ordning, som du tror på som en religion?

Vad fan är det frågan om? Vad är det du inte förstår? Vill du förstå något, eller bara skälla som en vakthund över fastigheten som redan brinner? Vill du överhuvudtaget få förståelse och insikt kring varför fastigheten brinner, eller fortsätta bete dig som en vakthund? Om nu min allegori är något svår, så är du vakthunden för en brinnande planet. Därav att jag kallar dig för en idiot i dina nuvarande resonemang. Varje jävel förstår att hela planeten brinner, så vari ligger konflikten?

Var begärde jag det?
Var skrev jag det?
Ditt svar på:
Och möjligtvis vad du skriver istället:
Heter det offtopic på engelska?

Det jag poängterade var:
Ponera att detta inte är sant. Ibland får man ta tillbaka det man tidigare har poängterat.

Att navigera mellan definitioner om vad en ideologi egentligen står för är väl omöjligt idag men min syn på nationalanarkism är att det syftar på "mikrofederalismer". Lokal makt där samhället står i fokus och denna rätt försvaras av det större samarbetet, lämpligtvis över flera steg. En modell för oss hade alltså kunnat vara från allmogen upp till norden.

Att folk gör det till en fråga om vänster kontra höger, välfärd på rosa moln eller rasmord tycker jag bara visar på vilka lamm vi är, istället för att tro på idén i sitt renaste jag. Att bygga en nation ur anarkism bör väl nästan anses (för ett samhälle) vara definitionen utav självbestämmande och detta ska försvaras i alla lägen, även om grannen är en batikhäxa eller väljer att lyda under en kejsare.

Grundläggande för en ideologi är trots allt vad denne anser vara rättigheter, som därefter blir principen.

Vad man delar med nationalismen är tron på människans inneboende ojämlikhet, alltså är NA en ickeegalitär rörelse. Vad man betonar är att varje individ ska vara fri att välja vilket kollektiv denne vill tillhöra och i förlängningen vilket samhälle man vill leva i, kan man hitta tillräckligt många som delar ens syn är man fri att bilda ett eget samhälle eller flytta till ett ställe där dessa värderingar råder.

Nationalanarkister vill se en separation av intressen där "vänsteranarkister" vill att alla ska enas under en jämlikhetstanke. Således förespråkar NA en värld med mer mångfald än vad VA gör. Hyser du antisemitiska åsikter? Flytta till antisemitbyn. Är du bög? Flytta till bögbyn. Är du en antisemitisk bög? Det finns en by för dig med.

Nationalanarkism är en väldigt ödmjuk och resonabel form av Anarkism.
Dom är lokal patrioter.

Nationalanarkism vill inte ha syndikat, dom vill har oberoende småstäder och mindre samhället
med småskalig och stark gemenskap.

Dessa lokala samhällen skall bygga på frivillig och ras orienterad apartheid.

Nationalanarkister brukar avsky hela högern och vänstern, dom tar den 3:e positionen
och säger att hela höger-vänster skalan är ett system som utnyttjar svara.

Dom pratar mycket om hur centrala stater förstör för familjer och lokala samhällen i allmänt.

Jag tror dom förespråkar ett löst samarbete där alla samhällen är lika viktiga, konfederation
men jag är inte säker.

SD vill att staten ska styra kulturen som det auktoritära statskramande parti SD är raka motsatsen till anarkismen där kulturen existerar utan stat.

Kul att fortsätta repliken tre år senare, mitt i Coronatider och allt.

Ja, och jag förstår att dom vill det, eftersom politik ligger nedströms från kultur. Likaså förstår jag att de etablerade partierna styr kulturen idag, och hur det blivit så. Jag skulle kunna skriva flera sidor om vad som behövs göras gällande just kultur, men ska försöka hålla det kort.

Tanken att en beroendeställning inte skall påverka ett affärsförhållande är i brist på bättre ord naivt. Om kulturen i sanning var fri skulle vi se flyktingkritiska statligt finansierade projekt också. Vi skulle se verk som var kritiska mot HBTQ och miljöfrågor, osv.
Ändå är det helt otänkbart att staten skulle finansiera en konstnär som gjorde dylika verk, eller ens hyste åsikter i de linjerna. Just detta, att det är så självklart otänkbart visar mig att det finns en styrning någonstans i dessa processer.

Jag tror så här: Ingen person som står i beroendeställning till någon annan kan betraktas som helt fri.
Oberoende kultur finansieras inte av staten, utan av de som tycker om vad konstnären gör.

Det SD gör nu är snarare att dom klipper existerande band mellan starka kulturella nätverk till den statliga kassakistan, än bygger egna. En motreaktion som skulle behövts för tjugo år sedan. Många av dessa kulturella nätverk och personer har någonstans också hållit nere en ny generation kulturskapare genom att lägga beslag på de anslag som finns. Jag tror att det kan bli bra att SD rör om i den grytan.

Debatt?

Jag vart lite triggad när jag såg Anarkism ligga så nära socialism/vänster politik.

Det finns så många olika filosofier kring Anarkism så hur kan man dela upp det i endast 3 kategorier? Jag menar, varför ska tokvänstern få alla gobitar reserverade? Så nu vill jag vara en Nationalanarkist, har aldrig haft modet att säga det tidigare men nu är jag ute ur lådan.

Nationalanarkism har under hela sin existens blivit kritiserat av hela det politiska spektrumet. Den huvudsakliga poängen är att ge främlingsfientlighet nya ord för att kunna infiltrera fler delar av samhället. Alt-right innan alt-right fanns, skulle man kunna säga. Som sådant anser jag detta ha väldigt lite att göra med "Anarkism, socialism och autonom vänster".

Vilken överhet är det som skall säkerställa att nationalism råder?
Sagda överhet måste då accepteras av anarkism. Vilken är det?