Människor som tror att de gjort och/eller hjälpt till när de inte har det....

Jag har påträffat få av dessa människor, men jag blir alltid fundersam hur det kommer sig att de tror på saker som de gjort, fast de egentligen inte gjort det.

Finns det någon psykologisk term för detta, någon psykologisk namn?

Exempelvis en f.d kollega som inte kunde sluta upp med att tala om att han ''hjälpte'' mig att skaffa jobbet. När i själva verket var det en bekant till mig som sa åt mig att söka jobbet, eftersom företaget söker anställda.

Hur det kommer sig att han trodde det var honom, har jag inget bra svar på. Jag vet att jag pratade med honom några veckor innan jag stötte på min bekant som jobbade åt samma företag. Denna f.d främling, pratade om företaget, men ingenting om jobbsökandet, utan det var bara en allmän samtal.

Jag påträffade min bekant tillsammans med denna f.d kollegan, varav min f.d kollega hörde själv när min bekant rekommenderade mig att söka jobbet.

Jag förstår inte hur han kunde tro att det var han som fick mig att söka jobbet. En teori är att han kanske försökte ljuga till sig någon form av bonus, eftersom företaget brukar ibland dela ut bonus, om man hittar en lovade anställd att söka jobbet. Men jag har ingen aning.

Jag har påträffat liknade personer som har påstått att de gjort eller hjälpt till med saker som de inte ens har gjort. Hur kommer det sig att de tror sig själva så starkt att de hjälpt med någonting?

Hur fungerar de?
Man måste väl ändå minnas vad man har gjort, att gå in i en inbillning att man hjälpt med någonting och befunnits sig på plats låter ju bara vrickad.

Finns det någon psykologisk namn för detta, diagnoser får också nämnas om det skulle råka finnas sådant. Men psykologisk namn bör nog finnas?

För att inte endast få denna tråden i livet om att diskutera vad för namn det finns. Så är ni själva välkomna att dela med er egna erfarenhet av människor som påstått att de gjort något, och gått i rak hundra procent inbillning att de gjort det, fast de inte gjort det. Och då får ni gärna beskriva att ni själva gjort något, som någon annan, ungefär i min egna erfarenhet. Att en person kliver fram och påstår att de var till hjälp. Så undvik att berätta om eran erfarenhet om patologisk lögnare, tack!

En patologisk lögnare vet jag vad det är. Jag tror att det finns en vis skillnad för de typen av människor som jag beskriver det. Det är därför som jag också söker någon psykologisk namn för det.

Tack på förhand!

Jag tror inte det rör sig om någon diagnos. Det är snarare någon sorts självgod övertro på sin egen förträfflighet. Det kan räcka med att din chef vid något tillfälle i fikarummet frågat din fd kollega vad han tror och tycker om den nyanställde (du). Varpå han svarat att jo, den nya killen verkar bra. Och får sedan för sig att anledningen till att du blivit fast anställd beror på detta.

Det är ingen extremare diagnos än de som tror sig vara guds gåva till kvinnor och världsmästare på att ragga, eller de som tror sig vara expert på vad de nu är de tycker att de kan mer än alla andra om. Förutsatt att det är rätt uppenbart att deras självbild inte riktigt stämmer.

När jag tänker efter, så har det varit så att dessa typen av människor jag har träffat har varit ointelligenta, allihopa.

Kan det ha något samband med det, eller kanske bara ren slump?

Det kallas Dunning-Kruger effekten. Ju mer obegåvad man är desto svårare är det att göra en rättvis bedömning av sitt eget intellekt. Effekten blir att lågbegåvade personer ofta lever i villfarelsen att de är intellektuellt överlägsna. Medan högbegåvade personer tvärtom ofta placerar sig själva någonstans vid genomsnittet.

Exempelvis förortstrash som inte klarade gå ut skolan och tycker sig vara ett kriminellt geni och entrepenör för att de blåser folk på smartphones på blocket. Eller vetenskapsmän som tycker sig inse hur lite de vet om universum ju mer de lär sig. Eller tonåringar som kan och vet allt, och har svar på de stora frågorna som inte världspolitiker kan lösa med framgång. Har man ingen erfarenhet av hur politik fungerar kan det verka barnsligt enkelt att bara förse afrika med mat om det råder hungersnöd.

Jag skulle beskriva de personer som att ha narcissistiska personlighetsdrag, ett stort ego.

Det är samma sak med människor som faktiskt har fått hjälp och inte vill erkänna stödet, även då man sitter bredvid de.

Har haft en sådan där jag faktiskt har alltid skrivit hennes CV och personliga brev. Varje gång hon fått jobbet, har hon fått det att låta som att hon gjort "precis allt själv". Hon skryter för andra hur hon gjort allt på egen hand, framför ansiktet på en. Det är så oförskämt.

Jag. Har trott att jag gjort något som jag inte har. Får sånna upplevelser. Som troligen är inbillning. Trodde att jag hade hjälpt till med något. Men nu har det visat sig att jag inte har gjort något. Jag vet inte vad det heter, kanske är en psykos, man inbillar sig ju saker. Jag blev iaf jätteglad för jag hade gjort det, och trodde en massa saker skulle hända. Men nu är allt som vanligt nästan igen, och det var bara något jag upplevde som inte var på riktigt. Det känns lite tråkigt när man kommer fram till att det inte var något i verkligheten. Hjärnan kan lura en ibland om man har psykisk sjukdom. Jag har fortfarande inbillningar om att folk säger saker om detta. T.ex om de uttalar något med konstig betoning så kan jag tro att de menar något om det. Det är väldigt tråkigt att leva i verkligheten igen när man haft en psykos som gjort en glad. Men bara att vänja sig vid det och sluta tro saker. Det var helt enkelt för bra för att vara sant att det skulle komma upp massa människor från underjorden och att det var jag som hade hjälpt dem.
Hade själv aldrig trott att det var bara på grund av mig, men jag upplevde att jag fick all skulden/berömmet för det. Det betydde väldigt mycket för mig när jag hade den upplevelsen.

Jag tror väldigt mycket som Nospheratu säger men jag tänker att det ibland kan vara missförstånd också. Beroende på hur man pratar om det efteråt såklart.

Han kan ju ha antytt att du kan passa på den typen av företag med din kompetens och på så vis menat att du borde söka ifall det finns jobb där. Men sedan kan det ju mer handla om ett vanligt uppmanande, inte att han peppade dig att söka jobbet.

Du har nog missförstått.

Min kompis menade att jag kunde söka jobbet eftersom arbetet söker anställda.

Jag träffade min kompis kollega, kanske några dagar innan. Denna kollega pratat om företaget, men ingenting om att jag bör söka arbetet. Så denna kollega gjorde ingenting.

Det är min kompis, om någon, som i princip hjälpte mig till jobbet, med tanken på hans rekommendation.