Konstfientliga industriländer

Jag tror ingen tycker att du är snobbig; en äkta s.nob vet ju hur man stavar ordet filisté.

Att Singapore är konstfattigt är ju knappast konstigt: landet är och har alltid varit en handelspost, och handelsposter drar till sig handelsmän och handelsmän är bra på handel och dåliga på konst.

Gulfstaterna har heller inte några gynnsamma förutsättningar: för några generationer sedan var de fiskare och kameldrivare allihop, dvs. för fattiga för att skapa något av värde, och nu när de är rika är det lättare att bara importera kultur utifrån (dessutom har väl överflöd och rikedom en tendens att hindra konstnärlig utveckling för de som besitter dem). Å andra sidan har ju Qatar en enorm kulturell propagandamaskin vid namn Al-Jazeera, arabvärldens mest inflytelserika mediebolag.

USA (eller rättare sagt städerna längs dess kuster) är det enda land som har en livskraftig och blomstrande kultur. Därmed inte sagt att den är vacker eller nyttig, men den är onekligen viril.

Sverige är kulturellt fattigt. Vi har historiskt sett varit ett litet och fattigt folk, och när vi väl blev rikare och större blev vi som så många andra länder inlemmade i det amerikanska imperiet. Och då vi svenskar kreoliseras/amerikaniseras snabbare än något annat europeiskt folk, har våra konstnärliga talanger en stor benägenhet att antingen återskapa amerikansk kultur på amerikanskt vis eller helt enkelt utvandra till USA - vilket resulterar i att vi blir än fattigare än vad vi var för hundra år sedan. Men vi kan åtminstone känna oss stolta över att några av våra landsmän har upptagits i den amerikanska kultureliten.

Ja, men alltså när jag syftar på "ytlighet" så menar jag att man endast kan uppskatta det som har en "vacker yta". Sen är människor också filistrar i varierande grad, där den allra värsta typen av filistrar ser på konst utan att känna speciellt mycket/ingenting överhuvudtaget. Ett väldigt tydligt tecken på att någon är en filister är hur hög tolerans de har för konstverk som gör dem ledsna eller obekväma i varierande grad. Visst är man inte en filister bara för att man ogillar ett blasfemiskt bajskonstverk, men om en person säger: "jag gillade inte den där filmen för den hade ett olyckligt slut som gjorde mig obekväm" så är personen med väldigt stor sannolikhet en filister. Samtidigt är det viktigt att notera att bara för att någon inte kan uppskatta bildkonst i sig, så betyder det inte att de är en filister så länge de kan uppskattar andra kulturella uttryck som exempelvis litteratur.

Sen är jag också väldigt skeptisk till huruvida det ens egentligen handlar bara handlar ytan, för många filistrar har inge problem med att lyssna på mordid heavy metal, eller att kolla på ultravåldsfilmer, men om någon skulle porträttera något liknande i ett finkulturellt sammanhang så är det "fruktansvärd dekadens" och "civilisationens kollaps". Jag tror faktiskt allting handlar om att de instinktivt känner på sig att det är "finkultur" till följd av dess många gånger starka subtilitet och pretentioner, och på så vis ogillar de det till följd av sin "finkulturella" natur, på samma vis som många kultursnobbar kan ogilla något som är minst lika "dekadent" fast det är väldigt övertydligt och för filistrar.

Filistrar gillar vacker konst som får dem att må bra, och de undviker all form av konst som får dem att behöva tänka "jobbiga tankar" som man får "ont i huvudet av". Väldigt många filistrar gillar inte alls alla typer av klassisk konst heller, och speciellt inte den som är morbid eller obehaglig.

Tror du att många filistrar uppskattar det här:

http://en.posztukiwania.pl/wp-conten...on_en_Pero.jpg

Visst kan en filister uppskatta en film eller bok som slutar olyckligt, men ju mer filister de är desto mer undviker de den typen av filmer eller bok, och speciellt om de får veta på förväg att innehållet är på detta vis. En filister konsumerar konst primärt för att bli underhållen och känna sig bekväm på ett intoxikerat vis, men visst om det är en romantisk film lik Titanic så är det en annan sak för det är ändå lättsamt och den filmen får dem inte att tänka allt för "jobbiga tankar" eller att de får "ont i huvudet".

Och om det är något som är bortom deras förnimmelse eller får dem att få "jobbiga tankar" eller "ont i huvudet" så är det vanligaste bortförklaringen: "Oj vad pretto blablabla är", för "pretentiöst" är filistrarnas primära skällsord för att diskvalificera något som är för "avancerat" och "fint" för dem. Om någon filister skulle säga till mig att jag är "pretto" för att jag gillar exempelvis en svartvit film så tar jag det självklart som en komplimang.


För att på riktigt förstå de flesta klassiska målningar och skulpturer så måste man vara relativt fördjupad inom teologi, filosofi, historia och symbolik. Men givetvis behöver man inte ha alla dessa kunskaper för man kan fortfarande exempelvis uppskatta ett konstverk som föreställer Jesus utan att man ens vet vem han är, men om man har förkunskap om hur Jesus brukar porträtteras så blir verket oftast bättre för man får bättre förståelse, och om man har förkunskap om Nya Testamentet kanske man förstår vad målningen föreställer, och om man har förkunskap om symbolik kanske man förstår vad vissa objekt i bilden ska representera. Man kan väl applicera moderna konceptuella konstverk i samma kontext, och på samma vis där så behöver man definitivt inte ha förkunskaper om verket innan man uppskattar det.

De flesta konceptuella konstverk jag uppskattar har jag inte tagit reda ens på vad fan de har för innebörd, men vem vet, om jag tar reda på det kanske jag börjar gilla verken ännu mer? För mig personligen går jag alltid först efter vad jag får för känsloförtryck, allt annat därtill kommer alltid i efterhand. Dalí har ett mer populistiskt appeal idag eftersom det är lättare att för människor att förstå sig på än Duchamp, men det betyder inte att vare sig Duchamp eller Dalí är vare sig automatiskt låg eller hög kvalitativa.


Bach är objektivt sätt mer "finkulturell" samtidigt som bluesmusikern är mer "folkligt", och Bach är sämre på att skapa bluesmusik, på samma gång som bluesmusikern är sämre på att göra klassisk musik. Personligen gillar jag de flesta typer av musik även om den är "folklig" eller "finkulturell" och jag uppskattar dem på olika sätt. Jag brukar generellt sätt inte jämföra konst på detta vis så länge det är hög kvalitativt konst, men när något är av låg kvalitet, som exempelvis Camilla Läckberg och McDonalds så kommer jag att spy galla över det. Om en person lyssnar på kvalitativ bluesmusik så kommer jag inte "se ner" på deras musiksmak, men om en person lyssnar på värdelös klassisk musik så kommer jag "se ner" på deras musiksmak.

Fast om personen bara lyssnar på bluesmusik och en annan bara lyssnar på klassisk musik så kommer jag tycka att den sistnämnda har mer "finkulturell" smak, samtidigt som den andra har mer "folklig" smak. För mig blir det liksom efterblivet att jämföra två hög kvalitativa konstnärer från olika tider och olika genrers för jag får olika upplevelser utav båda. För mig är först och främst känslor det viktigaste, och jag sitter inte och jämför "Jesu, joy of man's desiring" med "Dark was the night cold was the ground", för det framstår som fullkomligt efterblivet i min värld. Det är ungefär lika efterblivet som att sitta och jämföra Counter Strike med Super Mario Bros. för att dra en lättigenkännlig parallell. Det är med andra ord att jämföra "äppel och päron", men visst kan man gå in på det tekniska och säga att Counter Strike har bättre grafik blablablabla.

Dock kan jag väldigt lätt jämföra huruvida om någonting är underhållningskonst eller finkulturell konst, och i ditt fall då du exempelvis jämförde Dalí med Frazetta skulle jag vilja påstå att Dalí är finkulturellt konst samtidigt som Frazetta är underhållningskonst. Båda är av hög kvalitet, men det är två helt olika typer av konstarter som har två helt olika funktioner. Star Wars är en underhållningsfilm, samtidigt som Det Sjunde Inseglet är en finkulturell konstfilm. Förstår du vart jag villa komma? Filistrar tar åt sig av denna typ av retorik eftersom de ogillar konstfilm men uppskattar underhållningsfilm, eftersom det klämmer en öm punkt som är baserad på en objektiv sanning.


Ja, men bara för att något tilltalar en större/mindre grupp så säger det ingenting om huruvida det håller hög kvalitet. Bara för att något är populärt så är det inte automatiskt bra, och bara för att något är obskyrt så betyder det inte heller att det är automatiskt bra.

Jag tror faktiskt England är en god kandidat. Genom världshistorien har ekonomisk och politisk makt genererat stor konst. Grekland, Rom, Renässansen i norra italien, spanien, Holland, Frankrike och nu USA. Ekonomisk blomstring har genererat en konstnärlig blomstring med ett undantag. Den viktorianska periodens England, Nånting där var väldigt fel. Konstnärer föredrog Frankrike vilket är häpnadsväckande i ett historiskt perspektiv. England blomstrade inom alla andra områden som brukar hänga samman med "guldålder" såsom teknik och vetenskap....men inte konst.

Det har jag inte förväntat mig, men bara för att någon inte kan stava ordentligt så betyder det inte att man ej vara "finkulturell" eller "snobbig". När Nobelpristagare i litteratur inte ens kan stava ordentligt utan måste bli korrigerade av redigerare så känner jag mig inte speciellt osäker över att jag inte vet hur man stavar till ordet filisté. Men kan du peka ut vart jag stavade fel någonstans? För "filistrar" är den korrekta benämningen enligt:

utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ filister filistern filistrar filistrarna
Genitiv filisters filisterns filistrars filistrarnas

- https://sv.wiktionary.org/wiki/filister#Substantiv

Fast du har i och för sig rätt, jag borde nog använda "filisté" istället efter som filister används inte längre.


Ja, alltså jag förstår ju varför det är som det är i Singapore, och det är ju ett väldigt ekonomidyrkande land som är relativt nytt, och de kommer förmodligen sluta vara på detta vis i framtiden. Mycket som pekar på att det börjar förändras nu och att konsten kommer ta mer plats.


Al-Jazeera räknas inte i detta sammanhang för det är en nyhetskanal. Ja, men det är ju samma sak här som med Singapore, fast man tycker ju att dessa länder inte borde ha så stora problem med att finansiera fantastiska konstprojekt, men som du säger kan överflöd av rikedom korrumpera, fast jag tror det handlar primärt om att de förut var fattiga och nu är istället extremt rika filistrar och kälkborgare.


USA är definitivt inte det enda land i världen med en livskraftig och blomstrande kultur, då det produceras hur mycket kvalitativ konst som helst i andra länder som exempelvis Frankrike. Visst är USA "den heliga gralen" när det kommer till underhållningskultur, men skulle nog snarare påstå att finkulturellt är de åtminstone på samma nivå som många andra länder (till och med lägre än vissa).


Struntprat. Jag misstänker att du utgår från ett underhållningsperspektiv och då kanske det stämmer till viss mån. Sverige är definitivt inte ett kulturellt fattigt land när det kommer till finkultur och som definitivt inte är rena kopior av "amerikansk kultur". Människor som exempelvis säger "Svensk film suger" har ingen aning om vad de pratar om för vi har haft några av världens mest talangfulla filmskapare genom tiderna (och omvärlden håller med mig).

Ja, tror du delvis har rätt i att England möjligtvis är i sig ett konstfientligt industriland och att filiströsa tendenser är väldigt vanliga hos majoritetsbefolkningen. England har väl också någon sorts form av jantelagskultur, eller?

Men jag tror du är helt ute och cyklar när det kommer till att Storbritannien ej skulle vara en konstnärlig stormakt, och det är ju bara att konsumera konst från innan den viktorianska eran, under den viktorianska eran, och ända fram tills idag, så förstår man att du har fel.

Några exempel på Englands storhet är ju Thomas Tallis, William Shakespeare, Percy Bysshe Shelley, Jane Austen, Joseph Turner, Charles Dickens, Oscar Wilde, Francis Bacon, D.H. Lawrence, Charlie Chaplin, George Orwell, David Lean, Tony Richardson, Ken Loach, Banksy, etc.

Nu är bilden mer nyanserad och jag förstår vilken grupp du är ute efter. Jag kan hålla med om att det inte är en särskilt tilltalande grupp men samtidigt så känns det som att det troligen är en majoritet som är av varierande grad på detta vis.
Jag funderar på om denna grupp kan ha blivit större? För när jag tänker tillbaks på mina mor och farföräldrar och deras bekantskapskrets så hade dom ett stort kulturintresse. De var inga högutbildade människor utan de var arbetarklass. Kanske kan det bero på att de på den tiden inte hade ungdomskulturer utan gick från barn till vuxen...Dvs inte marinerats i popkultur genom barn och ungdomsår.

Sen finns ju också andra sidan av myntet, dom som låtsas vara finkulturella för sin status, nästan mer beklämmande. Dom som fyller sin skivback med klassisk musik och använder den som utsmyckning eller fyller sin bokhylla med nobelpristagarlitteratur som de bara kom igenom kapitel ett på.

Fast det där är en annan sak. Arbetarklassen var mer konstmedveten på 30 och 40-talet. Dessutom mer bildningsmedveten generellt. Man hade dessutom egna arbetarförfattare (Ivar Lo m.fl) och målare som t.ex. Amelin.
Även mina mor och farföräldrar hade mer intresse av kultur än mina föräldrars generation.

Som äkta s.nob bör man använda sig av den etymologiska roten, dvs. filisté, och stava därefter. Detta visar på Bildung och att man inte tillhör Hoi Polloi.


Det är möjligt, men jag tvekar; Kineserna i Singapore är renodlade borgare och Indierna är för dumma. Dåligt med potentiella konstnärer, m.a.o.


Araberna i området är väl bland de mest spirituella människor på denna jord, vilket borde båda gott för konsten. Problemet är att de verkar föredra att använda denna andliga kraft för att utkämpa Jihad istället för att att skapa konst. Islams förbud mot avbilder - och musik, i dess mest fanatiska tolkning - hindrar dem också, liksom det redan nämnda faktum att de har för mycket pengar och liksom så många andra länder hindras att utvecklas kulturellt till följd av den amerikanska/västerländska kulturimperialismen.



Vad skapas egentligen i Frankrike? Nu är jag inte helt bekant med den moderna franska kulturen, men blickar man tillbaka på "franska vågen" så genomsyrades de nyskapande filmerna av anomi, och de andra är pastischer på tidigare amerikanska verk. Knappast livskraftigt och blomstrande, snarare motsatsen: de visar på andlig förruttnelse och död. Efter att ha sett "I fjol i Marienbad" känner man sig tom, passiv, och impotent; efter att ha sett valfri actionfilm från Hollywood känner man sig stark, inspirerad och viril.



Det är möjligt att vi talar förbi varandra här eftersom att vi inte riktigt har definierat begreppen finkultur och popkultur.

Vad har vi haft för talangfulla filmskapare egentligen? Bortser man från de gamla stumfilmsskaparna (vars namn jag inte minns och vars verk jag inte har sett) är väl Bergman egentligen den ende. Problemet är att hans filmer genomsyras av samma anomi och alienation som genomsyrade alla europeiska filmskapare under efterkrigstiden. Kultur är odling, skönhet, att växa och att leva; men Bergman, Bresson, Tarkovskij och deras gelikar skapade bara verk som genomsyras av hopplöshet, alienation och aska (vilket är förståeligt givet tiden de verkade i). Så vi må ha haft tekniskt skickliga konstnärer, men vi är fortfarande kulturellt fattiga eftersom att vi inte förmår skapa något som är vackert, inspirerande och livskraftigt.

Om du läser mina senaste inlägg så ser du att jag försöker använda "filistéer" istället för "filister".


Jag tyckte mycket av bildkonsten som visades i denna dokumentärfilm var rätt så hög kvalitet:

https://www.youtube.com/watch?v=OUsIOvsnVq4

Fast ironiskt nog så var bildkonsten i denna dokumentärfilm bland det mest värdelösa skiten jag någonsin sett:

https://www.youtube.com/watch?v=M02x3MNej3U

Men jag tror det kommer ta ett tag innan de blir en konstnärlig stormakt, och de kanske aldrig blir det, vem vet?


Jag vet åtminstone att Bahrain har en relativt blomstrande bildkonstscen där abstrakt expressionism är väldigt populärt. Poesi, litteratur och musik har ju även potential att blomstra i dessa länder, och vem vet kanske snart de blir lika stora kulturella stormakter som Abbasidkalifatet var en gång i tiden?

Jag tror man får vänta ett bra tag och de slutat vara så korrupta av lyx och rikedom innan man får se några konstnärliga stordåd.


Du har ju i och för sig en poäng i att en stor del av Franska Nya vågen (framförallt till dess början) är pastischer på tidigare amerikanska verk, men det är samtidigt många filmskapare och filmer som är väldigt nyskapande och banbrytande. Det är ju primärt Truffaut och Godard som fått stå i rampljuset och de ägnade ju sig väldigt mycket åt just detta, och även om jag tycker om dessa två så tycker jag att filmskapare som Chris Marker och Jaques Rivette borde fått minst lika mycket uppmärksamhet.

Fast samtidigt så har ju många av dessa amerikanska verk snott från filmer som gjorts i länder som Frankrike (Georges Méliès), Sovjetunionen (Sergei Eistenstein) , Weimar Republiken (FW Marnau) och Nazityskland (Leni Reifenstahl).

Nu har jag inte sett "I Fjol i Marienbad", men jag minns att den verkade vara väldigt bra när de visade klipp från den på The Story of Film. Jag skulle vilja säga att den franska nya vågen var väldigt livskraftig och blomstrande, men samtidigt har du rätt i att filmerna är dekadenta och ateistiska (betyder dock inte att jag tycker de är dåliga även om jag inte köper alla filmernas budskap). Jag skulle nog snarare säga att jag känner mig tom, passiv och impotent efter att ha sett en medioker actionfilm från Hollywood, som i sin tur är minst (om inte mer) fylld av "andlig förrnuttnelse" och "död". Nu tycker jag ju också om actionfilmer om de inte är allt för hjärndöda, men jag tror nog man blir mer moraliskt fördärvad av att se en valfri actionfilm än en film från franska nya vågen.

Fan vad sugen jag blev på att kolla på film nu, har haft ett längre uppehåll.


Victor Sjöström, Mauritz Stiller, Alf Sjöberg, Ingmar Bergman, Bo Widerberg, Vilgot Sjöman, Mai Zetterling, Roy Andesson, Lukas Moodysson och Ruben Östlund.

Om du frågar mig är detta en extremt imponerande lista med tanke på hur pass kvalitativa dessa filmskapare är och i förhållande till hur litet vårt land är.


Vad menar du egentligen med "anomi" och "alienation"? Du sa att du uppskattar filmer från Hollywood men du klagar på att dessa filmer är fyllda av "anomi" och "alienation"? Intressant, kan du förklara för mig vad för mer typer av filmer du gillar och varför de inte är minst lika fyllda av detta? Vilket perspektiv utgår du ifrån? Nu älskar jag ju alla dessa tre filmskapare och tycker åtminstone att Tarkovskij och Bressons filmer är väldigt spirituella, men visst kan jag förstå att vissa människor inte uppskattar Bergmans för dess många gånger dramatiska avgrundstematik.

Kan du berätta lite mer om dig själv, vad gillar du för kultur överlag? Är du konservativ och reaktionär? Är du muskulös och styrketränar? Detta kan vara viktigt för att få förståelse för vad för perspektiv du har, och vilken människoarketyp du är.

Ja, majoritetsbefolkningen är filistéer i varierande grad. Tilltalande och tilltalande, ja alltså de är inte speciellt tilltalande när det kommer till deras kultursyn åtminstone. De har ju andra positiva egenskaper och är också en viktig del av civilisationen, men när det kommer till finkultur ska man bekämpa dem på alla håll och kantar och skydda konsten från deras filiströsa fingrar. De ska dansa ute i leran till ljudet av en mungiga och inte bli insläppta innanför kungahusets palatsdörrar.


Ja, du syftar på kulturella filistéer. Denna typ av filiströsa människor kommer i många olika former. Denna typ av filistéer är sinnessjukt komplex och jag skulle lätt kunna skriva en 20-30 sidor lång pseudointellektuell, generaliserande och spekulativ essä om dem. Den mest övertydliga av dem är den "progressiva", som står i kontrast till den "reaktionära" typen. Den progressiva spelar helst jazz på hög volym ur högtalarna och med öppet fönster så alla grannarna ska höra hur "finkulturella" de är, samtidigt som den reaktionära typen är mer benägen att spela klassisk musik ut så folk kan höra hur "finkulturella" de är. Det finns även en vidareutveckling som jag väljer att kalla för "Politiskt korrekta kulturfilistéer" och "Nationalistiska kulturfilistéer".

"Nationalistiska kulturfilistéer" är väldigt reaktionära och nationalistiska, och har en tendens att bry sig mer om att ett konstverk tillhör det egna kulturarvet än dess befintliga kvalitet eller att de ens själva kan uppskatta det. På den mest extrema sidan så vägrar de till och med att ens konsumera konst som inte är svensk eller västerländsk, och går sedan in i förnekelse om de råkar uppskatta något från exempelvis Kina. Det är ett tecken på att deras konstsmak endast är till för att hävda sin tribala identitet på ett väldigt ytligt och artificiellt vis. Självklart finns det många som inte beter sig på detta vis, men jag tror definitivt att majoriteten av alla nationalister som läser Heidenstam eller påstår sig uppskatta honom gör det mer för att vinna Nationalist-kreddpoäng och bara för att det boostar deras tribala självbild, och jag är rätt så säker på att de aldrig skulle läsa en liknande nationalromantisk poet från våra grannländer.

"Politiskt korrekta kulturfilistéer" är väldigt progressiva och globalistiska, och har en tendens att bry sig mer om att ett konstverk är PK än dess befintliga kvalitet eller att de ens själva kan uppskatta det. På den mest extrema sidan så vägrar de till och med att ens konsumera konst som är svensk eller västerländsk, och går sedan in i förnekelse om de råkar uppskatta något från exempelvis Sverige eller USA. Det är ett tecken på att deras konstsmak endast är till för att hävda sin godhetssignalerande PK-identitet på ett väldigt ytligt och artificiellt vis. Självklart finns det många som inte beter sig på detta vis, men jag tror definitivt att majoriteten av alla PK-människor som läser Chinua Achebe eller påstår sig uppskatta honom gör det mer för att vinna PK-kreddpoäng och bara för att det boostar deras tribala självbild, och jag är rätt så säker på att de aldrig skulle läsa en liknande poet från våra grannländer. (See what i did there?)



Det här är ju väldigt fascinerande och detta vill jag gärna veta mer om.

https://www.youtube.com/watch?v=VrwGWCxeKiw

Har aldrig källgranskat det påståendet dock, men jag tror på det ni och Chomsky talar för, och att allting beror på det som ni säger, exempelvis: "Kanske kan det bero på att de på den tiden inte hade ungdomskulturer utan gick från barn till vuxen...Dvs inte marinerats i popkultur genom barn och ungdomsår."