Att supa ihjäl sig?

För att jag varit deprimerad i många många år, gått i terapi flera gånger utan att hitta orsaken. Hittar man inte orsaken till sen depression trots terapi så känns allt ganska hopplöst.

Har även alltid hamnat utranför, skolan, arbetsplatser och sociala umgängen. Blir alltid den som sitter helt tyst även om jag är i ett stort kompisgäng. Ingen pratar med mig och jag har aldrig något gemensamt med någon.

Helt ärligt, så har vi många vart där du är.
Och det tar lång tid, fruktansvärt lång tid. Jag menar Utbrändhet, folk som säger "Jag blev utbränd, inte jobbat på 3 år. Fortfarande inte bra"

Jag har vart utanför, jag har vart extremt överviktig i mina tonår 130 kg ( och idag 69 kg, jag är 25 år idag), jag hade inget självförtroende överhuvudtaget, jag sa aldrig emot när mina vänner gärna använde mig att göra narr av, jag lät mig gärna bli offret. Jag har haft min självdestruktiva tid. Och det var inte lätt, och alla sätt funkar inte för alla, jag kan inte säga att jag provat terapi, så jag vet inte hur det funkar. Jag har på lång sikt tagit mig upp själv. JAG betyder något.

Jag vill tro på människor, jag har väldigt lätt för att vilja se det goda i alla. Jag kanske är lite dum som gör det, men samtidigt, that's me! Och när jag ser detta, så kan jag inte låta bli att vilja få dig att se lite av det goda. För jag vill inte tro att allt är piss. Du behöver energin, styrkan, SE dig själv.

Om din kamrat som jag nu läst om, dissar dig som du säger. Men fuck that. Var inte boxningspåsen som folk får slå på. Du är en människa med känslor, ingen jävla robot.
Vill du ha en vän? Hej, Lina heter jag.

Och jobb, vem fan tröttnar inte på sitt jobb, men som jag även läst, du gillar musik vad jag förstår. Duktig på texter. Ge dig in på det, låt inte en sån talang, go to waste! Spelar du nå instrument? Vad skulle du vilja göra med ditt musik intresse, skapa band? Solo?

Det är inte mörkt hela tiden, hittar du små ljusglimtar så kommer mörkret så småningom att försvinna.

Mycket tröstande svar, tack. Men när man är på botten så är det svårt att tänka positivt. Som min enda vän, han har lätt för att dissa mig även fast han har sagt att jag är hans bästa kompis och jag har så jävla roliga minnen med han. Svårt att lämna något sånt men man kanske inte behöver det, bara börja ställa ultimatum?

Jag tycker om musik och hör ofta tat jag är riktigt bra på att skriva texter. Försöker göra låtar av det men det är mycket svårare. Men så länge det är ett intresse så anser jag att man ska lägga tid på det i stället för ett pissigt och slitsam jobb

Ja, självklart är det svårt. Man försöker ju nästan pressa in lite positivitet men så kommer det där "Nej, jag förtjänar det inte." Man slåss med sitt inre jag. Och som sagt, allt tar sin tid. Och du har tiden att kunna ta dig upp på fötter igen.

Och jag har också haft en vän som jag haft så roligt med, men jag ska inte behöva känna mig som en påse skit mellan varven, för det gjorde jag. Och jag gjorde precis samma sak "Ja men vi har ju jätte kul, men samtidigt så ja.. jag blir ju ledsen."

Ja du ska ställa ultimatum, en bästa vän.. Ja man kan bli osams, men man ska inte känna sig så pass skit att man inte känner sig värd som person. Och går inte det, kanske det ska lämnas som goda minnen? Det är sjukt jobbigt, ofc. Men du behöver ju i nuläget ge dig tid att komma upp, och då behöver du ju så lite negativitet som möjligt.

Lägg tid på det som får dig glad, bara det är terapi i sig. Gör DIG glad, med det DU tycker om. Som musik. Och som du sa "att göra låtar av det är mycket svårare", MEN det kanske är en kul utmaning för dig, något att fokusera på.

Jag har fotografering som ett intresse, jag tycker om att fotografera och redigera runt i program på datorn så jag Drar på lite musik, och bara gör det jag tycker är kul. Det är lite balsam för själen. Låt dig också få lite utav det.

Du lider av lite depression och ångest tyckte jag mig läsa, supit 15 dagar i streck.

Förstår du att din avtändning på alkoholen sen kommer att göra det sju helveten värre, speciellt om du blandar in narkotika också.
Kolla upp hur folk mår som slutar dricka, kolla även in delirium tremens eller vad det nu heter.
Ingen lekstuga grabben, jag söp som ett svin förr och något värre har jag aldrig upplevt, kanske när jag slutade med lyrica, blandade iofs båda varje dag, trodde fan jag skulle dö eller bli döda av något, tog 2 veckor utav ett rent kaotiskt mentalt helvete liggandes på en soffa, klarade inte äns hämta posten, tur att jag hade folk omkring mig.

Supa ihjäl dig kan ta 50 år och då får du ligga i rejält, oftast får du en form av cancer och dör den vägen, mysigt.

Tänkte bara varna dig.

Det tar inte alls flera år att supa ihjäl sig. Kan ske på en kväll om man så vill men det kräver stora mängder starksprit. Kallas för akut alkoholförgiftning och du däckar i sömnen och slutar andas. Kräver typ 4 promille alkohol i blodet.

Amy Winehouse dog på det sättet. Inga konstigheter. Har du över 4 promille alkohol i blodet är det rätt så kört och tack och adjö. Du måste svepa rejält mycket starksprit på en och samma gång om du ska lyckas men råder dig inte till det. Varför vill du dö?

http://www.aftonbladet.se/nojesblade...cle13843509.ab

Sorgligt nog sen jag slutade med mitt pillermissbruk har mitt alkoholberoende bara ökat markant. Vill bara få bort ångesten inom mig. Tro mig. Jag vet hur det känns när djävulen tar greppet om dig bakifrån och inte vill släppa taget och slutet är nära. Nu försöker jag bara fokusera på min hobby, fiske, natur och hitta kärlek. Och det funkar lovar jag. I sista dödsögonblicket kommer du ångra dig! Släpp allt, packa din väska och ge dig ut på ett äventyr, du kommer garanterat inte att ångra dig.

Ett alternativ är om man genom en påse på huvudet och ett sugrör genom påsen till en flaska starkt (du måste självklart att druckit dig berusad innan) och sen bara dricka dricka tills man slocknar, du kommer förhoppningsvis dö genom drunkning av din egen spya och ändå inte märka ett skit...

Att dricka sprit dock och genom självmord vet jag av egen erfarenhet är väldigt dåligt då automatism tar över så fort man slocknat och du kan vakna i din säng, totalt nedspyad, nergosad i ditt täcke.