Sen när blev det tillåtet med anonyma vittnen i Sverige?

För det första: Det finns åtskilliga lagar som inte innehåller en delegation till regeringen.

För det andra: Rättegångsbalkens kapitel om vittnen innehåller bara två bestämmelser med delegation till regeringen. Båda dessa avser rätt att meddela närmare bestämmelser om ersättningar till vittnen.

Rubriken är fel.

De är inte anonyma. De är sekretesskyddade.

Enligt Gordon Blixt är de anonyma, vilket inte rätten håller med om.

Om det på ett eller annat sätt går koppla numren till personer, säg en begränsad krets av sekretesskäl vet vilka de är, så är de inte anonyma. De är bara avidentifierade genom att man tagit bort personuppgifter. Det finns fortfarande någon med behörighet som kan ta reda på vilka de är. Det är inte samma sak som att lämna ett anonymt tips eller vittnesuppgifter, som dock inte kan används som bevis i domstol eftersom svensk domstol inte tillåter anonyma vittnen idag. I det här fallet skulle jag gissa att säkerhetspolisen kan kräva en sådan här hantering. Tror det går göra rent allmänt om det rör rikets säkerhet och särskilt skyddsvärda personer.

Jag har inte kallat dem varken det ena eller de andra.

Vore snarare konstigt om man lämnade ut namnen på operativa personer inom Säkerhetspolisen.

Jag har fått svar från tingsrätten nu.

De vittnen som höres under sina tjänstenummer har kvalificerade skyddsidentiteter, deras namn framgår därför inte i några domstolshandlingar.

Förhör med vittnet Säpo 2400. Han avlägger vittnesed och erinras om edens vikt.
Förhör med vittnet Säpo 1767. Han avlägger vittnesed och erinras om edens vikt.
Förhör med vittnet Säpo 2453. Hon avlägger vittnesed och erinras om edens vikt.
Förhör med vittnet Säpo 2474. Han avlägger vittnesed och erinras om edens vikt.

Då antar jag att vi har fått svar. Däremot talar lagen om "det namn vittnet uppger" (dvs det falska namnet som ingår i skyddsidentiteten), inte några tjänstenummer. Jag är därför inte helt säker på att detta gått helt rätt till, men vi får väl se om hovrätten gör på något annat sätt

Jag förstår inte vad du tycker är märkligt, de har vittnat enligt konstens alla regler och uppgett för rätten att de har kvalificerade skyddsidentiteter precis som de ska.

Deras namn som de har uppgett har därför inte tagits med i domen utan man har valt att sekretessbelägga dessa.

Ok jag ska vara tydligare. Ovan står det "deras namn framgår därför inte i några domstolshandlingar". Det har tingsrätten förtydligat för mig som att domstolen inte har några namn på personerna alls. "Tingsrätten har inte några namnuppgifter utöver det som framgår i anteckningarna". Således finns ingen sekretessbelagd bilaga, varken med falska eller äkta namn.

Har även fått höra detta: "Ordföranden godtog att Säpo-vittnena hördes under sina tjänstenummer efter att ha stämt av saken med parterna vid huvudförhandlingen".

När ed avläggs förutsätts att man uppger ett namn. "Jag N.N. lovar och försäkrar".
Även RB tycks förutsätta att ett vittne med kvalificerad skyddsidentitet uppger sitt (falska) namn.

Frågan är alltså: har vittnena verkligen vittnat under ed? Är eden ogiltig?

Rättegångsfel, kanske, men antagligen inte grovt rättegångsfel så vi pratar inte om domvilla i det här fallet och därför ingen återförvisning av målet till tingsrätten. Men ändå intressant frågeställning, menar jag.

Ja då låter det onekligen annorlunda och mer intressant, det framgår klart och tydligt av 36 kap. 10 § 3 st. RB att namn ska anges inför vittnesmålet även vid kvalificerade skyddsidentiteter, inte ett nummer.


Sedan kan de som du påpekar inte avge vittneseden som det är tänkt.

Har så skett så tror då jag att det skulle bedömas som ett grovt rättegångsfel oavsett om den tilltalade har godkänt det eller ej. Det verkar dock helt otroligt att de inte ska ha uppgivit något namn alls i salen.

Min fråga till tingsrätten:
Du menar att eden uttalades enligt följande?
"Jag, 1767, lovar och försäkrar..."


Fick svar:
Ja

Syftet med det principiella förbudet mot anonyma vittnen är att tillförsäkra den misstänkte fullgoda möjligheter att försvara sig mot det som läggs honom till last. Det är alltså inte offentlighetsprincipen som förhindrar anonyma vittnesutsagor.

Vare sig Europakonventionen eller andra folkrättsliga normer torde innebära något absolut förbud mot anonyma vittnesmål. I Brottsofferutredningen (SOU 1998:40, s. 326) anges bl.a. att all användning av anonyma vittnen inte är oförenlig med Europakonventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket framgår av Europadomstolens praxis. Förutsättningen för att anonyma vittnen skall tillåtas anges vara att vittnets liv eller personliga frihet och säkerhet är i fara, att den tilltalades försvarare har fått tillfälle att ställa frågor till vittnet samt att en fällande dom inte grundas enbart eller ens väsentligen på uppgifter som lämnats av ett anonymt vittne. Vidare hänvisas i betänkandet till vissa rekommendationer från Europarådets ministerråd om hot mot vittnen och den tilltalades rätt till försvar. Enligt rekommendationen bör möjligheten att vittna anonymt vara en exceptionell åtgärd och således användas endast i undantagsfall. Frågan om ett vittne skall få vara anonymt bör vidare prövas genom ett rättsligt förfarande som gör det möjligt för den misstänkte att ifrågasätta vittnets behov av att vara anonym.

Som påpekats i tråden tycks det sätt de aktuella vittnena avlagt ed vid förhandlingen inte ha varit förenligt med ordalydelsen av RB 36:10. I RH 2007:24 hade vittnen, med i Nederländerna beslutade skyddsidentiter motsvarande svensk kvalificerad sådan, tillåtits avlägga ed under liknande kodbeteckningar. Detta ansågs utgöra grovt rättegångsfel. Som skäl angav hovrätten att tingsrätten utan lagstöd åsidosatt de tilltalades grundläggande rätt till full insyn i det material som åberopas mot dem.

I det nu aktuella målet tycks dock de tilltalade ha godtagit att Säpo-männen hördes pseudonymt. De kodbeteckningar som använts kan förmodligen kopplas till person om det t.ex. skulle bli aktuellt att utreda menedsbrott. Hovrätten kan självmant beakta om rättegångsfel förekommit i tingsrätten. Det framstår dock inte som självklart att hovrätten skulle anse att det förekommit grovt rättegångsfel om de tilltalade inte klagar i den delen. Domstolen har ju vare sig skyldighet eller befogenhet att tvinga den tilltalade att utnyttja sina rättigheter.