Varför är svensken så passiv inför invandrarkaoset?

(Jag vet inte om detta egentligen borde hamna under psykologi men jag chansar)

Svensken är oerhört passiv. Det är inte bara det att svenskar är fega och inte gör något konkret som att gå med i medborgargarden eller göra revolution. Det är saker som antingen är utanför lagens råmärken eller i alla fall i en gråzon.

Svenskens passivitet är dock värre. De flesta svenskar har ett engagemang som på sin höjd handlar om att rösta på Sd eller skriva "mångkulturens gåvor" på någon chatt efter ett brutalt våldtäktsdåd mot en liten svensk flicka.

Jag fattar lätt att gemene svensk inte greppar efter handgranater eller letar efter ritningar till servicetunnlar under riksdagen där man kan placera en skottkärra med C4. Men den totala passiviteten!

Jag kan tänka mig några förklaringar.

Politisk indoktrinering
Man har blivit lärd att det är överdrifter som kommer från hatmedia, att "vem som helst" hade kunnat våldta en liten flicka och att det inte spelar roll att det var en lakritstomte. Vidare är demokratin helig och alla människors lika värde är så självklart att folk inte ens har på kartan att vissa förtjänar spöstraff och dödsläger.

Social stigmatisering
I många kulturer använder man utfrysning som ett hårt straff och Sverige är inget undantag. De flesta är mer rädda för att förlora vänner vilket är en närmast säker följd av att uttala sig invandringskritiskt, än den lilla risken att man själv får sig en omgång av taharrush gamea.

Rädsla att förlora jobb
Hänger ihop med stigmatisering, men förstärks också av multikultidogmer i många företag. Återigen, ditt jobb kan många gånger vara det som gör att du kan ha en bekväm livsstil medan sannolikheten att bli gruppvåldtagen än så länge är liten individuellt.

Eskapism
Många ser inte och vill inte se vad som händer och vill inte läsa hatmedia. Istället tittar man på klipp med hundvalpar eller spelar något mongospel som dungeons and dragons och dricker Joltcola med andra fetton. Detta lär väl funka så länge inte någon kaoskravall skapar elavbrott som hände i någt ghetto utanför Stockholm.

Censur
Det finns vissa filterbubblor men med Internet borde detta ha mindre betydelse.

Ren lathet
Det är jobbigt att engagera sig i en förändring, att bara sitta och slappa framför datorn och skriva klyftigheter som "det nya Sverige" kräver en minimal ansträngning och troligen kan det göras från soffan med ena handen nedkörd i ostbågspåsen.

Självklar är min agenda att folk ska börja engagera sig i folkets framtid istället för att bry sig om karriär eller käka godis och fjanta sig. Hur bryter vi de här mönstren?

Jag tänker mig att skogsvandringar med NMR inte är den rätta melodin för att få fart på alla hejajimmiezombies. Det behövs något mer direkt verkbart. Något som når ut till även de lataste soffpotatisarna.


Jag bara spånar. Men vad tror ni är orsaken till passiviteten? Rädsla? Feghet? Hjärntvätt?

Har folket öppnat sina ögon och har svårt att släppa sargen eller är man fortfarande tungt sovande och inte ens inser problemen? Självklart finns det olika segment. Vad tror ni?

Svensken är fortfarande relativt isolerad från kaoset. Svenske mannen är kastrerad, det finns inga bra manliga förebilder i vårt avlånga land. Maskulinitet ses som något giftigt, så länge kvinnors inflytande på svensk politik förblir kommer det alltid se ut såhär. Drastiska förändringar är något män driver fram, kvinnor följer med strömmen. Så har det alltid sett ut genom tiderna. Men för det krävs testosteron, något den svenske mannen saknar idag.

Det krävs en ny generation med rätt uppfostran och indoktrinering. Så som det ser ut idag?
Lycka till säger jag bara. Svensken har det alldeles för bra och bekvämt för att tänka på revolution.

Verkligen huvudet på spiken. Jag tänkte starta ett liknande ämne och tala om det dystra sanningen.

En ytterst bidragande faktor till denna passivitet är att värnplikten avskaffades. Det leder till att männen i landet inte får nånting att skydda , låg mig förklara , när man lärt sig att sammarbeta och ta 2 kulor för att ge 1 så kan man lita på varandra. Har man värnplikt så kan man vara säker på att alla män över 18 på gatan du ser har genomgått denna karaktärstestande fas.

Personligen bevittnade jag hur 4-5 mörka män började bråka med 2 ljusa i Finland utanför en krog och efter några sekunder hoppar en in, sen en till helt plötsligt så är de övernumrerade och flyr så fort de kan. Såg t.om gamlingar ryta till från parkeringen att de skulle dra åt helskotta. Jag bryr mig inte vad bråket var om men det visar folkgemenskapen och att man är beredd att hjälpa varandra. Man litar på varandra.

I Sverige kan jag tänka mig att endast kompisar hoppar in, men här skulle andra blattar hoppar in o hjälpa de mörka sen skulle svensken fly, detta blir en lång topic, men intressant och tyvärr sant de du säger. Svensken har inte lärt sig.

Tycker du har rätt i allmänhet men man kan lägga till två punkter.

Svensken har det för bra
Hänger väl delvis ihop med eskapism, som du nämner. Så länge folk känner sig trygga i sina egna hem i villaområdena eller bostadsrätterna så lär man inte engagera sig i någon större utsträckning. Att nyanlända vandaliserar, bränner bilar, smäller bomber och har sig i centrum på kvällarna drabbar inte familjen som tittar på Let's Dance i sitt vita villaområde. En bostadskrasch där räntan chockhöjs tillsammans med en större arbetslöshet, skattehöjningar och nedskärningar i välfärden (som också drabbar invandrare vilket kan leda till ännu mer våld) skulle kanske kunna ha en effekt.

Inlärd hjälplöshet
Eller vad man nu ska kalla det? Det hör lite ihop med politisk indoktrinering. Man tror att staten ska fixa problemen. Så har det traditionellt varit i Sverige tidigare en längre tid. Det sitter i, än så länge.

Statsindividualism.
Man är invaggad i att staten/etablissemanget alltid tar hand om en och alltid talar sanning.

Vad det blir för serie och chips till natt, det är mitt största dilemma just nu.

Revolution?

Låter alldeles för bökigt. Risk att dö. Usch nej. Det orkar inte mitt lata arsle med just nu. Sen finns det ett nytt spel på hyllan jag ser fram emot att testa under helgen. Nationalism är bara en dålig deal överlag för ambitionslösa människor som mig.

Rädsla för att förlora/inte få jobb:
Att vara öppet invandringskritisk har ju länge varit ett karriärmässigt självmord tyvärr p.g.a. den hetsjakt och PK -indoktrinering som mainstream-media dagligen pumpar ut.

Budskapet är tydligt: Människor som är emot massinvandring är outbildade, korkade, trångsynta m.m.
Och den försynte svensken vill ju absolut inte sålla sig till denna brokiga skara och håller då hellre sina tankar & åsikter för sig själv.

Tyvärr har ju det lett till att många av dom som väl vågat yttra sig öppet och ställt upp som kommunalpolitiker för SD etc. ofta är de mindre begåvade individerna som inte haft någon karriär att oroa sig för.
Detta har i sin tur genererat många språkliga grodor och rent rasistiska uttalanden vilket mainstream-media naturligtvis varit snabba att underblåsa och på så vis "bekräftat" nidbilden av den outbildade invandringskritikern/rasisten.

Ehh, det finns inte speciellt många länder i västvärlden idag där verkligen *alla* normalbegåvade män gör lumpen. Varken USA, England eller Frankrike t ex har någon verklig allmän inkallelse eller militärtjänst för alla unga män längre, de har i praktiken länge haft yrkesarméer. England gick ut i världskrig två gånger under 1900-talet och båda gångerna det stora kriget bröt ut hade man ingen allmän värnplikt. Under båda krigen infördes någon form av värnplikt men den blev kortlivad, och UK har inte haft någon allmän vpl sedan 1960. USA avskaffade den någon gång på 70-80-talen tror jag. Tycker du att amerikaner och britter normalt är omanliga och feminiserade?

Och som du kanske känner till, under de senaste årtiondena med allmän värnplikt här i Sverige var det långt ifrån alla killar som faktiskt behövde rycka in.

Sedan det här med eldvapen . långt ifrån alla övningar med vapen i lumpen gjordes med skarpladdade vapen eller ens med riktiga gevär eller k-pistar. Min bror gjorde lumpen vid slutet av 80-talet och vid stridsövningar - särskilt ute i terrängen - användes ofta lösa skott. Befälen ropade till sina övande bassar: "SKJUT, BARA SKJUT!! Det spelar ingen roll ifall ni inte träffar - om det blir allvar så hinner ni ändå inte stå och sikta så noga."

Känns inte som den slags träning som får en att känna att man kan lita på vapnen som om de vore en del av ens egen kropp.

Svensken är fredsskadat/socialistskadad och avmaskuliniserad, tråkigt men sant.

Finns inte så mycket att göra om inte politikerna är på vår sida. Allt styrs ifrån Stockholm och den som gör motstånd blir av med jobbet, får media, vänsterextrema och invandrare på sig. Vad spelar det för roll om man går all-in och börjar skjuta så många som möjligt? De kommer bara att ersättas av andra så länge som politikerna avskyr oss.

Inte ens i USA så är de särskilt framgångsrika eftersom de även där kämpar i motvind mot etablissemanget.

Det bästa är att blöda ut landet eftersom fattigdom inte är vad invandrarna förväntar sig när de kommer hit. Politikerna kommer inte att ändra sig. Globalismen saknar logik och värde för oss, men inte för politikerna som anser att de kan klara sig undan nackdelarna. De rika bryr sig inte. De fattiga har nog med sig själva och vi övriga som fattar vad som pågår har inte de resurser som krävs för att framgångsrikt vända skutan.

Svenskens kollektiva mentalitet är pacifistisk, fredsskadad, snöpt, "feministisk", "humanitär" och spåren av själv är bäste dräng lever parallellt med konsensus och umgängestonens undvikande av allvar, sorg och andra av livets realiteter.

Svenskarna är mycket kapabla. De är bara snärjda, lite låsta. De har fortfarande Föredömet (fördömandet?) i kikaren, från sin ärvda utsiktspost. De tycks tro att de är friställda från den större världens villkor och inträffande. Som om vi vore borna garanter för andra, sämre - låt vara kulturfrämmande konsumenter.

Socialism är det rätta ordet för detta.