Citat:
Ursprungligen postat av
LOE2
Det finns ju exempel på riskerna med alltför stor tilltro till terapi som botemedel mot "sexualmordsdrift". I ett fall (som jag inte minns namnet på) såg man en mycket positiv utveckling hos en seriemördare. Glada åt resultaten började man arbeta på målet att återetablera fången i samhället. Man började dona med boende, jobb....han blev t o m kallad på anställningsintervju, varför han fick några timmars permission. På den permissionen mördade han ytterligare en kvinna. Om han hade spelat med och i själva verket planerat dådet från början eller om han "fick återfall", när han mötte en viss kvinna, vet bara han själv. Oavsett vilket, så ser man ett exempel på en (kanske) liten risk för en stor katastrof.
Den mänsklighet som PM har rätt att vänta sig i ett civiliserat samhälle är att få behålla det fysiska livet men förlora sin frihet för alltid - tycker jag. Då har man minimerat skaderisken.
Det finns otaliga exempel på misslyckad riskbedömning gällande sådana störda avarter som PM.
Det har väl tagit tre decennier att plocka bort det naiva synsättet på kriminella psykopater och tramsandet med störningen om det så handlar om empatiträning, självkännedomskurser, skicka antisociala ungdomar på båtresor, snedvridet synsätt via behavorismen (psykopati är enbart socialt betingat) eller fåniga namnbyten till sociopat då det ansågs stigmatiserande.
PM är inte en klassisk sexualbrottsling (tillräckligt besvärligt i sig att få ordning på). Han är Extra allt: svårt sexuellt avvikande, pervers, sadistisk och i personligheten samvetslös, psykopatiskt driftstyrd, sensations- och spänningssökande.
Skulle han förändras så får de väl göra resektion av penis och pung, ingrepp i frontalloben och konstant intravenös tvångsbehandling av Androcur på livstid.
Det finns troligen mer hopp om insatserna sker tidigt och inte på en 47-årig mördare.
Självklart ska unga få en andra chans och verktyg ur kriminalitet men daltande och undfallenhet och fel vårdformer lär inte vara av godo för varken de unga eller samhället (återfallsförbrytare).
Anna Dådermans avhandling (disputation) handlar om §12-hem, flertal av killarna uppfyller kriterierna för psykopati (60%) och hon ( nu professor i psykiatri) har ifrågasatt vårdformerna:
Citat:
Hon anser att vården av ungdomsbrottslingar sedan många decennier varit influerat av flummiga idéer: felet till ett brottsligt beteende ansågs ligga i uppväxtmiljön, hos familjen, bostadsorten eller hos samhällsstrukturen. Dessa idéer vårdas ömt av SiS i form av miljöterapi. Unga brottslingar får många kramar av gosiga tanter från landsorten, eftersom det antas att dessa gossar fick för lite kärlek när de var små. Enligt gamla arbetartraditioner lär de sig hut genom att tälja smörknivar och ibland skickas de på seglingsresor. Men dessa behandlingsmetoder verkar inte hjälpa, ungdomarna återfaller i missbruk och nya brott.
https://www.forskning.se/2002/01/23/...ar-psykopater/