Svenska Kim Wall hittad död sedan danska ubåten UC3 Nautilus havererat (2017-08-11)

Håller med om att allt var riggat för nån sorts katastrof. Om man tänker på de olika störningar han verkar ha - vi kan kalla det "grundstörning" som du nämner, det ihop med olika misslyckanden, olika "fajter" som han förlorar, gör att hans narcissistiska självbild rämnar. Egot förlorar all näring, han börjar mer och mer framstå som en förlorare, som en knäpp och fattig amatör - en föredetting. Han som tycks ha satsat sitt liv och sin själ i sina "projekt" och föraktfullt skällt på de som inte satsat "allt" lika hårt som han. Vinna eller försvinna liksom och nu höll han helt på att försvinna. Då börjar tankarna om att "återställa balansen" igen.

Ta tillbaka kontrollen han förlorat, som gör att han krymper för varje dag.
DEN känslan gör att han mentalt börjar förberada sig för slakten av Kim.
Återtagandet av makt och kontroll, få känna välbefinnandet - igen.

I hans snedvridna hjärna med sjuka drifter känner han att ett förverkligande av sin brutalaste fantasi - DET är hans utväg ut ur det förnedrande helvete han hamnat i.
Då kan han känna sig som Mästaren igen, då bleknar all förlorarångest.
Det blir hans hämnd mot livet och alla som nu behandlat honom orättvist.
Tortyren och slakten av Kim blir hans belöning till sig själv.
Han återtar känslan av makt och kontroll - och får då uppleva sin ultimata njutning.
Tillfredsställelse fysiskt och psykiskt och befriad från all ångest och mindervärdeskomplexen som börjat gnaga i själen.

Jag tror att det här är en process som pågått ett tag. I takt med de strider han har förlorat har de brutala fantasierna vuxit sig starkare tills han kommer till en punkt där han är alldeles för plågad över misslyckanden. När dessa tankar är starkare än den motivation han tidigare haft i sina "projekt", typ "allt eller inget" - då slår det över, då finns det ingen återvändo för honom. Även "små" misslyckanden kan för honom kännas gigantiska eftersom han har ett sånt hybris-tänk.

Att han har slagit i skallen och därefter blivit detta monster, det tror jag faktiskt inte på. En viss inverkan kanske det haft, vet inte? Men, jag tror att allt mörker, allt det sjuka redan funnits inom honom. Olika olyckliga omständigheter, förutsättningar och händelser krävdes för att det skulle utvecklas till den obarmhärtiga ondska han visat i detta makabra dåd.

Misslyckanden, hävdelsebehov, hämndbegär, en narcissist som avslöjas som en förlorare, autistiska drag som eldar på hans sexualsadistiska tvångstankar - den sadistiska och dödliga katastrofen var ett faktum, hans väg "ut" och tillbaka. Sexualsadisten flyr in i sin sadistfantasi när verkligheten blir för skrämmande för i fantasin kan han kontrollera det som sker. I "hans värld" får han då åter den makt och kontroll han förlorat - när han i verkligheten gör det han fantiserat om.

Det välbekanta "driv" han haft i sina projekt omvandlades nu till ett annat mycket ambitiöst driv, ett maximalt fokus på att genomföra och förverkliga sin allra brutalaste och grymmaste sadistfantasi.
Inget fick stoppa honom.

Kom att tänka på en artikel i början, där Madsen beskrevs av b.la Djursing. Stämmer ganska väl med det jag beskrev ovan. Hans eskaledande tankar om hämnd, att allt handlar om att "vinna". Han ville verkligen inte bli betraktad som en förlorare, som en föredetting.
Delar ur artikeln från 13 aug här:
https://www.expressen.se/kvallsposte...inte-valdsam-/

Här är nytt, från BT .http://www.bt.dk/krimi/medie-peter-m...-fra-sin-celle

Tack!
Fortsatte sen läsa artikeln i Wired som Kims kompis May Jeong skrivit. Riktigt skrämmande läsning. Om nu allt stämmer så framkommer, om möjligt, ännu fler skrämmande detaljer om Madsen. https://www.wired.com/story/final-te...yage-nautilus/
Hon träffar en väninna till Madsen, som berättar b.la följande:
.

https://www.wired.com/story/final-te...yage-nautilus/

Läs den långa artikeln Kims journalistkompis skrivit om Madsen, sin "egen utredning" och även om sin vänskap med Kim.
Mycket intressant men jag känner just nu att jag orkar inte höra mer makabra detaljer om Peter Madsen. När man tror man hört det värsta så kommer det mer och mer och mer....
Blir illamående.

Bl.a. framgår följande, som vi redan varit inne på.

"Fox, who spent 100 days with Madsen and his crew while making My Private Submarine, said that “women found him fascinating” and that the Nautilus sometimes played a role in his seduction strategies. “‘This is my submarine. You want to see my submarine?’ He kind of used to pull that off a lot,” Fox recalled."

Han säger alltså att han har planer på ett mord i ubåten, berättar om de verktyg som han ska
använda sig av vid dådet. Offret ska vara en väninna som han bjuder med på en tur.
Plötsligt ska en gemytlig stämning tvärt brytas och han begynner att skära upp henne.

Grattis Madsen, som om det inte var tillräckligt redan med vad man hade mot dig så
kommer det här också...konkreta mordplaner torgförs helt öppet...och du är än mer
korkad än vad man kunde tro.
Livsfarlig som fan men dum som tåget (eller ubåten är kanske mera passande i hans fall...).

Fascinerande artikel och välskriven. Att Madsen svarat på hennes brev och formulerar sig som han gör ang Kim som att han ”kan känna hennes ande”, är både makabert , grandiost och fullständigt i avsaknad av empati eller ånger. ändå inte förvånande då i de orden, som inte torde vara de enda Madsen yttrade om Kim i brevet, reflekterar hans känslor kring det skedda som i ett förälskat dödsskimmer.” Tänker på henne varje dag” avslöjar honom även att fortsätta frossa i minnet av det han gjorde med henne, ett beteende exakt enligt beskrivningar av personlighetsprofil. Oerhört stötande samtidigt som det liknar andra sexualsadistiska mördares sätt att tala om sina offer i lustfyllda och magiska termer.

Vore intressant att läsa brevväxlingen i sin helhet.

Reagerade dock på att Skribenten så lättvindigt nämner pojkvännen vid hans rätta namn, Ole Strubbe. Han själv som var så mån om att få vara anonym i media.

Hade det inte varit för att konversationen blivit dokumenterad på iMessage så skulle man nästan inte ha trott på den då det framstår för bra för att vara sant.
Vem han tänkte på råder det väl inga tvivel om, det var Kim, och han hade sett ut henne för detta ”event”. Därmed stärks teorin att han redan valt ut ett specifikt offer, stärker planering och uppsåt.

Sätt denna explicita beskrivning av modus operandi i kontrast till att han hela tiden förnekar att ha dödat Kim.

Ett längre inlägg som formar sig till en suverän analys! Mycket bra skrivet!

Mörkret - ja, det har säkert funnits där inom honom långt innan han råkade slå sig lite
lätt i skallen. Går inte att skylla på nån smäll inte.
Han har nog varit illa däran i roten mest hela livet.

"Ambitiöst driv", ja, även i ett sinnessjukt sammanhang som detta med ett sadistmord
på sexuell basis. Lika intensivt och fokuserat som han tog sig an projekten med
lustiga små skorvar att dyka ner i havsdjupen med och fallossymboler som skulle skicka
honom upp i himlasfärerna och möte med gud vet vad, blev det fråga om då ett
sexualsadistiskt styckmord inplanerades i hans sjuka hjärna.
Bara det att han än en gång överskattade sig själv och sina förmågor och det som var
uttänkt att bli "ett perfekt brott" istället ramlade in som ett särdeles praktfiasko och
kom att understryka vilken misslyckad figur han är.

Tack ska Du ha!

Mitt fetade: är nog exakt som du beskriver det här med dessa rader.
Med sin enorma, nästan aggressiva framtoning av hybris, tog han sig här ännu en gång "vatten över huvudet" (i talesättets ordagranna betydelse!).

Med sin bristande självkännedom och överskattade självbild trodde han nog att det var det "perfekta brottet", hans egen sadistiska "performance", hans "undervattensinstallation".

Dumpa kroppsdelarna i vattnet, skölja bort bevis genom att sänka ubåten, nog var det en smart plan som de "korkade" poliserna inte skulle knäcka. Ingen annan heller, förresten, alla är ju b-människor jämfört med honom. Dessutom, han var ju den (ö-)kände Peter Madsen, "Raket-Madsen", som helt öppet bjudit in en journalist, ingen skulle väl misstänka att han inte talade sanning när han sa att han släppt av Kim i hamnen tidigare. Nej, dumskallarna skulle nog börja leta på land.

Sen så är det ju ganska ofta så att dessa sexualsadistiska monster är så maximalt fokuserade, upphetsade och intensiva när de plågar och slaktar - de uppnår total eufori psykiskt och fysiskt - så "efterarbetet" med att göra sig av med sitt offers kropp m.m kan te sig ganska slarvigt och oplanerat.
Som med Madsen och även Lisas mördare Nerijus. De har just upplevt paradiset, är i ett tillfredsställt, sexuellt lyckorus och är ganska fysiskt utpumpade av all kraft de lagt ner. Vill "bara" snabbt göra sig av med kroppen, som nu är "förbrukat skräp" som bara skall bort och sen fortsätta att njuta av stunden, av livet som just fått en ny och bättre mening.

Har ju just agerat "Gud" med makt över en annan människas liv och död, såklart blir det en känsla av att vara oövervinnerlig.

Madsen är så pass oövervinnerlig i sin sadistfantasi med inplanerade iscensättandet av densamma att han inte ens drar sig för att hinta om sina sadistiska mordplaner till en kvinnlig vän.
Njuter av att försöka förfära vännen över sina blodiga planer.
Att han är sadist verkar han heller inte ha hymlat med om man ska tro på vissa uppgifter från vänner.

Kim var ju ingen väninna till PM. Den här Deirdre/Deidre skulle ju med ut i u-båten någon dag senare, enligt henne själv. Undrar om inte det var den ursprungliga planen. Mejslarna var redan vässade...

Bra skrivet!
Du tar upp precis de saker jag också tänkte på.
Det är sanslöst obehagligt och frånstötande att förstå hur han frossar i minnet av sitt dåd. Det är det han ensam äger nu - minnet och vetskapen om det vidriga han gjort med henne. Minnet av hennes lidande, hennes dödsångest. HANS minne, HANS njutning - då som nu.
Det kommer ingen någonsin att kunna ta ifrån honom och det är han hur nöjd som helst med.
Ja, det är ruskigt så väl hans personlighet stämmer in på andra bestialiska sexualsadistiska mördare.

Jag tänkte också på att hon nämner pojkvännens namn i artikeln. Men, känns som att det nog kan vara en överenskommelse, att just denna artikel är på Kims "villkor", som en fortsättning på det hon påbörjade. En kollega och vän som vet vad yrket handlade om - för deras del.
En vän som tänker lite som Kim själv gjorde. Som vet och förstår vad det handlar om.
Artikeln som Kim kanske kunde ha skrivit själv om det istället varit en vän som drabbats av monstret Madsen.

Ju fler hemska detaljer som framkommer om Madsens personlighet, desto mer framstår han verkligen som den totalt empatistörde, bestialiske sexualsadistiske mördaren som han är.
Han har verkligen både planerat och njutit till fullo av sin fullbordade sadistiska akt.
Minns att jag fick mycket skit i början när jag skrev om att jag trodde att motivet var sexualsadistiskt och att han nog hade plågat och torterat sitt offer. När jag trodde att det allra värsta scenariot var möjligt, men jag hoppades på att jag hade fel. Mår nu illa över allt hemskt, alla vidrigheter som uppdagas ju längre tiden går. Och, ännu värre detaljer lär framkomma under rättegången.

Känner som Kims journalistvän - jag önskar att historien haft ett annat, inte lika tragiskt slut.