Hur pratar man med sin partner om att skaffa barn?

Hon har fått besked. Han vill ha barn i framtiden - inte nu.

Jag tycker inte att det är schysst att försöka pressa någon till att bli förälder.

Fast hon kan ju få besked hur många gånger som helst - han vill ha familj men inte nu, han är inte redo.

Vilket framstår som rätt vettigt. Han är 28 år och de planerar en "stor" familj -- skall man ha en stor familj så skaffar man inte barnen förrän man känner sig redo för dem.

Och jag tycker inte att det är schysst av honom, att hålla henne på halster och inte ta hennes längtan på allvar.

Nu är det, "kanske om ett halvår", som han sa.
Han blir kanske aldrig riktigt redo, och då står hon där om 10-15-20 år och är bitter. Samt försuttit chansen att hinna träffa en ny, med samma önskningar och mål som hon själv har.

Så länge de inte är överens, så är det någon som får offra sig. Ingen lätt situation.

Nej, han kanske aldrig blir redo och den som då bör "offra sig" är hon -- endera genom att avstå barn eller genom att söka vidare till någon som vill ha barn.

Det är inte okej att pressa på någon att bli förälder - i synnerhet om det gäller en människa som "aldrig blir redo".

Hon pressar honom inte till att bli förälder, hon pressar honom på ett svar.
Ser det inte heller som att någon "offrar sig", eller att någon bör göra så.

Edit: Han bör ju åtminstone kunna förklara VAD det är som gör att han inte känner sig redo.
Handlar det om känslomässig mognad?
Att han vill "göra karriär" och skapa en ekonomisk stabilitet?
Eller något annat.

Snubben måste komma med argument för sin sak. Varför vill han inte nu? Vill han ha sin fritid med polarna? Är han rädd? Tror han att han inte kommer få någon tid för sig själv alls? Vill han egentligen inte ha barn? Vill han ha en bättre ekonomisk sits för att trygga sin familj? Vad?

Att bara sitta och säga "nä, inte nu men kanske sen... vet inte.." är inte ok.

Jag var själv rädd inför första ungen eftersom det är så mycket nytt som man inte vet något om och inte har kontroll över helt. Nu i efterhand ångrar jag att vi inte tog tag i det tidigare.


Sen är det vettigt att inte vänta för länge heller. Det kanske visar sig att det är svårt att få barn och då kan åren snabbt ticka iväg i väntan på utredning och IVF-försök osv. Att tro att man kan bestämma sig för att ha barn ett år fram i tiden är inte riktigt rätt. Det kan gå så snabbt, men det kan också ta flera år även om man inte har problem i sig.

Ja, snubben är uppenbarligen förvirrad.
De kör utan skydd, vilket han är medveten om, och praktiserar därför avbrutet samlag, vilket på inget vis är säkert. Han säger också, "det blir när det bli", samtidigt som han inte anser sig redo.
Blir han mer redo om det sker oavsiktligt, än om det är planerat?

Innan du pratar med honom så behöver du tänka klart själv kring hur du vill ha det, och sedan agera efter det.

Om han aldrig kommer vilja ha barn, vill du ändå leva med honom då?

Svarar du ja på den frågan så kan du ju ge honom all tid i världen för att bestämma sig. Svarar du nej så får du bestämma dig för när den sista acceptabla tidpunkten för att börja försöka skaffa barn är för dig.

Därefter tar du lugnt upp det till diskussion igen, och talar om att "inte nu, senare" är en alltför vag tidsgräns för dig. Om din maximala tidsgräns är om två år och han inte vill ha barn inom de närmsta 5 åren så får någon av er ändra sig eller så får ni separera, för om du bara låter tiden gå så finns risken att du blir både bitter och barnlös.

Vad skulle han säga om du blev oplanerat gravid? Sådant kan ju också hända.

Att han inte är redo.
Han kör med avbrutet och säger att det händer när det händer. Men, ska det planeras för barn, så är han inte redo.

Om han inte är redo, varför kör han med avbrutet? Låter väldigt osäkert.

Åh en sån jävla trögis. Dumpa honom och skaffa en annan man som verkligen vill ha barn

Vet du om han verkligen vill ha barn framöver? Är han medveten om att det inte går att vänta hur länge som helst? Om ni inte kan komma överens om detta, så får ni fundera över om ni vill fortsätta vara tillsammans. Det blir ju fel om man skaffar barn bara för den andre skull, även om man inte själv är redo men det blir också fel om du ska avstå från barn för hans skull. Då längre du bara ångra dig längre fram. Självklart ska du inte lura honom för att bli gravid men om du ändå blir det så är det ju bara du som kan bestämma hur du vill göra.