Jag är på botten

Terapi flera år, självhjälp och antidepressiva, inget hjälper.

Det känns som att jag är på botten just nu. Trivs inte med jobbet, trivs inte med min vardag och allt är bara skit. Började röka hasch för några månader sen och det hjälpte mig som fan. Började röka varje dag och mådde allmänt bra hela tiden.

Var tvungen att sluta med det pga jobbet så nu har jag ersatt rökat med sprit. Är ganska full varje dag så jag slipper tristessen och att tänka på hur pissigt livet är.

Jag har blivit ganska van med att må lite smått dåligt hela tiden men nu har det kommit till att jag inte vet vart jag ska ta vägen och det gör mig ruskigt orolig.

Sen börjar jobbet snart och då blir det ännu värre. Då ska man dit och ta massa skit och tvingas prata med människor man inte bryr sig ett jävla skit om.

Har ganska nyligen avslutat samtalsterapin för tredje gången och jag orkar inte ge mig in på skiten igen.


Vafan ska jag göra? Funderat på tyngre droger som inte ger utslag på pissprov bara för att slippa skiten men jag är samtidigt rädd för att spåra ur på det.

Köp ett tält, ta ledigt 2 veckor, köpt 25 böcker, åk till skogen, lämna telefonen hemma.

Vad jobbar du inom för bransch?
Finns din bransch i ett annat land, funderat på att flytta till ett land där det är lagligt att röka gräs?
Om gräs får din vardag att fungera bättre skulle jag satsa på att flytta från det här sketna landet med inskränkt narkotikapropaganda från 60-talet.

Tyngre droger eller annan RC-SKIT bör du hålla dig borta från, tycker du att livet är piss nu vänta bara till du har förstört det helt med droger. Kan lova dig att det kommer vara 100 gånger tyngre för psyket när du knarkat sönder både kropp och själ.

Kan du gå in lite mer på varför livet är piss?
För att lösa något måste man ha ett problem.

Testa ayahuasca. Men gå av dina mediciner först isf

Vet inte varför livet är piss. Mått dåligt länge men jag har fortfarande inte kommit på anledningen.

Du kan inte hitta lösningen på problemet om du inte vet vad det är.

Börja med att ta reda på vad du vill med livet.

Försök å hitta något som hör dig motiverad . Skaffa ett landställe eller spara till ett eller kanske en båt vad vet jag. Har själv varit i liknande situation som din dock ej med mediciner eller terapi.

Nåt måste du ju ha i tankarna ?

Hus, flytta utomlands , vad har du för drömmar?

Kröken samt droger gör det bara värre. Tro mig jag har varit där.

Det är inte du som är på botten. Det är verkligheten som är på botten. Samma skit och elände dag ut och dag in. Politikerna skrattar hela vägen till banken. Afghanerna hela vägen till socialkontoret. Det är inte konstigt att du blir deprimerad. Konstigare vore om du inte blev deprimerad. Mitt råd är alltså att titta inte inom dig själv efter något löjligt barndomstrauma. Visst finns de säkert där. Trauman, dåliga minnen, hemska upplevelser. Men fråga dig själv: är det som gör dig nere att din mamma drack om kvällarna, att din storebror slog dig, att din katt blev påkörd eller vad som helst annat - eller är problemet för dig idag att du lever ett skitliv och knegar dag ut och dag in utan att egentligen få något vettigt tillbaks? Försök lista vad du tycker att du får tillbaks, som har ett värde för dig.
Vad får du av värde för ditt slit? Mat, tak över huvudet och förströelser? Supa ned dig ibland. Vakna på morgonen och veta att om du får cancer så kan du få sjukvård. Men vad gör det om du ändå är halvt på väg att ta livet av dig.
Inte konstigt man blir deprimerad. Det betyder inte att det är fel på en själv. Mitt råd är se dig omkring. Titta på detta ruttnande skitsamhälle. Försök att föreställa dig vad som ska krävas av en människa för att den ska känna sig tillfreds här. Fråga dig själv om du har de egenskaper (eller den brist på egenskaper) som krävs för att du ska känna dig tillfreds här.
Om inte: tänk ut vad som krävs för att du ska känna dig tillfreds och gör det istället. Det är inte svårt. Du kan börja med nästan vad du vill nästan hur lätt som helst.
Sitt inte där som ett jävla foster och låt den här terrorstaten suga hela livet ur dig.

Vänner du kan tala med, familj? I så fall börja socialisera med andra människor som människan naturligt borde göra.

Vanlig depression, inga konstigheter. Oftast är allt man tycker är skit faktiskt skit också bara att andra lyckas sticka huvudet i sanden.

Men vill du må bättre måste du ta större ansvar själv. Läs böcker och jobba på dig själv parallellt med terapi.

Att sluta med självmedicinering i form av droger behöver jag väll inte ens nämna...