Blir vi allt sämre på svenska?

Jag trodde först att det bara var jag som hade blivit dålig på svenska. Men när jag kollar runt så ser jag att alla börjat att skriva dåligt. Vi läser alltmer, men det är på engelska. När Harry Potter kom ut så var det på svenska man läste den. Skulle den ha kommit ut idag skulle vi nog ha läst den på engelska.

Inbillar jag mig eller har svenska folket glömt sitt språk?

Nej förhoppningsvis inte glömt sitt språk, men många har blivit sämre på att använda det. Stava rätt. Inte särskriva. Inte ha koll på skillnad mellan tex ända-enda, sett-sätt, osv osv

Svar ja.

Lägg till en försämrad grundskola (sämre lärare), sämre studiemiljö i samma skola, fler utlänningar i skolmiljön (både lärare och elever) som misshandlar svenska språket och tyvärr påverkar även svenskar som råkar höra på, att vi läser allt mer usel svenska online istället för bättre svenska i tryckt litteratur, samt minskat intresse för klassisker (där språket är rikt, moget och sofistikerat, skrivet av en generation svenskar från sveriges glansdagar).

Minskat internetläsande, och minskat umgänge med utlänningar (med vilka man tvingas prata bebissvenska), ökar möjligheterna att utveckla ett rikt flödande språkbruk.

Skrivstil används väl inte i skolan längre? Gissar på att det inte finns många av dagens ungdomar som sätter sig frivilligt och läser en bok.

Det beror nog på vilket perspektiv vi har. I mitt arbete har jag haft tillgång till brev som vanliga människor skrivit till en myndighet, människor med enbart folkskola/ grundskola. Där var det många stavfel, språkfel och ofta rent talspråk. Det var ändå brev där man ansträngt sig en del. Tidigare hade de flesta av oss inte så stor tillgång till texter som skrevs av andra än de som hade skrivande som yrke. Det som skrevs var privatbrev och vykort.
Idag har i stort sett alla möjlighet att skriva texter som kan läsas av hela världen. Jag tror alltså inte att människor idag skriver sämre än tidigare generationer, det är bara det att nu så kan alla läsa de dåligt skrivna och illa stavade texterna.

Språk är färskvara, även om det är lite trist att det är så.

Även streck /sträck m m

Eller som DN skrev, Problematik med Tysklands Brunkål.

lul

Jag tror att man exponeras mycket mer för texter skrivna av personer som är dåliga på svenska nuförtiden.

Många personer vars skriftspråk man aldrig blev utsatt för tidigare kommer man nu i kontakt med på bloggar, i debattfora och i kommentarsfält.

Många av dessa skribenter är uppenbarligen sådana som vare sig läser eller skriver i någon större utsträckning annars och svenskan i skrift blir därefter.

Tror du är på rätt spår med din analys.

Att tro att språket degenereras känns lite klyschigt. Även Sokrates skrev om hur grekiskan förföll och de yngre inte kunde stava rätt.

Svar JA
Vi har inte glömt vårat språk, vi har glömt hur man ska stava för det finns " rättstavningar " i min dator.
Vi har också fått in en hel del nya svenskar som pluggar ordklasser, men stava och lära sig nya ord, gör de inte.
Jag gick i skolan på 90-talet och pluggade svenska på universitetet, det syns inte på mig i dag.
Det är snart 20 år sedan. Jag har blivit sämre på svenska, jag är född i det här landet och fått mitt modersmål i bröstmjölken.

Under 90- och 00-talet fick vi ett nytt skriftspråk. SMS-språket, korta och förenklade fraser.

Låt oss jämföra, säg att du skulle skicka ett vykort till en bekant:

"Idag har jag solat och badat. Det är 23C i vattnet. Vi var sedan och tittade på Eiffeltornet och njöt av ett glas vin."

SMS-versionen hade blivit:

"Solat o badat, 23C i vattnet. Såg Eiffeltornet o drack vin."

Textbegränsningar, små skärmar och kluriga knappsatser gav upphov till ett helt annat språk. Korta meddelanden funkar för internkommunikation, men sedan övergick dessa korta meddelande som "one liners" i Facebook-statusar och kommentarsfält och blev därmed en del av det offentliga rummet.

Grammatik, stavning och ordföljder blev helt plötsligt mindre viktigt vilket faktiskt är sorgligt. Men skriftspråket förändras ständigt och kommer alltid göras. Det är bara att just nu går det snabbare än någonsin.

När jag var ung var den stora diskussionen om det skulle stavas "mej" eller "mig". 40 år tidigare var Du-reformen den stora grejen. Idag kommer nya språkdiskussioner med varje årskull istället för en gång per generation.