Mordet på Torolf Bäre, Bay City, 16 maj 1971

Våren 1971 låg det norska fraktfartyget Bolinas förtöjt i Saginaw River som mynnade ut i Huron-sjön vid Bay City, Michigan.
En morgon i maj hittades stewarden Torolf Bäre mördad i sin hytt. Han hade fått ett knivhugg rakt i hjärtat. Polis tillkallades och man kunde genast se att Bäre efter mordet, blivit rånad på plånbok, ID-handlingar och pengar.

Polisen ville att alla ombord skulle infinna sig och rapportera vad de haft för sig kvällen innan. En person dök inte upp. Det var Bolinas andre-kock Ralf Olsson, f. 1944 i Helsingborg. Han blev efterlyst av polisen och kunde snart gripas, på en busstation i Detroit. Det visade sig att han lämnat Bolina i hastigt mod samma kväll som Bäre berövats livet. Vid griandet hade Olsson ett par blodiga handskar på sig. Blodgruppen visade sig vara densamma som Bäres. Enligt kamrater ombord hade Olsson hyst agg mot sin chef Bäre. Detta eftersom Olsson hamnat i onåd hos övrig besättning p. g. a. att han serverat dem undermålig mat. Olsson menade i sin tur att detta var Bäres fel eftersom han stod för råvarorna.
I polisförhör sade sig Olsson inte minnas vad han gjort kvällen då man antog att Bäre bragts om livet. Han hade haft en "blackout" p. g. a. långvarigt alkoholintag. På rak fråga om han mördat Bäre svarade han; "Jag vet inte."
I juni 1971 åtalades Ralf Olsson för att ha rånmördat Torolf Bäre. Man kunde dock aldrig hitta Bäres tillhörigheter, varken på Olsson eller i hans hytt.

Utan någon teknisk bevisning, dömdes Ralf Olsson i februari 1972 till livstids fängelse för mordet på Torolf Bäre. Juryn behövde bara fem minuters betänketid. Man gick helt på indicier. Detta blev starkt kritiserat, inte minst i Olssons hemland Sverige. Tidningarna skrev mycket om fallet, och upprättade ett bankkonto dit man kunde sätta in ett bidrag för att hjälpa Olsson. Under tiden kördes Olsson till Marquette-fängelset för att påbörja ett liv innanför höga murar.

Svensk media följde Olsson i fängelset, och han begärde flera gånger att fallet skulle tas upp på nytt. Detta gav till slut effekt. I november 1975 hölls en ny rättegång i samma byggnad, och med samma domare, som tidigare då Olsson fått livstid. Denna gång blev utslaget ett annat: istället för livstid för mord dömdes han att avtjäna ett straff på minst 8 år för dråp. En seger, för Ralf Olsson.
Sensommaren 1976 blev Helsingborg-sonen deporterad till Sverige. Jag antar att han ganska så snart, om inte genast, var en fri man?

Är det någon annan som minns detta fall?

Källor:
Aftonbladet: 1974-12-13, 1976-09-01
Expressen: 1973-12-17, 1974-07-02, 1975-05-29, 1975-11-18
Leagle: Michigan Court of Appeals "PEOPLE v. OLSSON" http://www.leagle.com/decision/19745...%20v.%20OLSSON

Jag kommer mycket väl ihåg det här fallet.

Skrevs mycket om det i svensk media då det begav sig. Ofta tillsammans med ett foto på honom. Kommer också ihåg att ett en hel del personer i Sverige skrev brev till honom. Minns dock inte om hans adress i fängelset även förekom i artiklarna.

Det stämmer att många skrev stöttande brev till Olsson. Det var också flera svenskar som for till USA för att besöka honom i fängelset. Bl. a. en lärarinna som läst om fallet i tidningen.

Hur gick det sedan för denne Olsson?

Det där kommer jag också ihåg när du nämner det. Minns att någon eller några personer sedan berättade i svensk media hur han hade det i fängelset.

Han flögs hen till Sverige sommaren 1976. Sedan blev han nog ganska snart utsläppt? Vad han gjort efter detta vet jag ej, men han lever och bor i i dag i en stad i Västsverige.

Det känner jag inte till men det blev han nog.

Vet heller ingenting om hans fortsatta liv efter hemkomsten för 41 år sedan. Skulle han ha begått något allvarligt brott under alla dessa år så skulle det ha skrivits om hans bakgrund i blaskorna. Jag har i a f aldrig läst något om honom efter hemkomsten.

Kommer än idag så väl ihåg hur han såg ut på fotona i media under de år då han satt i amerikanskt fängelse. Märkligt att en del gamla fall minns man klart och tydligt medans andra är totalt bortglömda.

Eftersom Olssons livstidsstraff ändrades till (minst) åtta år ("8 years to life"?), så ansågs han nog, med svensk måttstock, ha suttit av sin tid när han väl var hemma på svensk mark.

Misstänker också att Olsson gick "den smala vägen", efter hemkomsten 1976. Det var nog ingen vidare trevlig upplevelse, i synnerhet som svensk, att hamna i amerikanskt fängelse för att avtjäna livstid för mord.

Utan att jag vet hur det förhöll sig så låter det troligt att Olsson när han väl var hemma blev frisläppt.

Dessa ca fem år inom det amerikanska fängelsesystemet kan han aldrig ha glömt. En upplevelse som han säkert velat ha haft ogjord.