2006-01-08, 17:23
#1
Ålder: Då 15
Vikt: Cirka 75
Kön: Kille
Substans: Tändargas
Dos 2x250 cl
Denna händelse utspelas för länge sedan i en förort där alla ungdomar hade tråkigt på sin fritid, så för att lätta på det trista i vardagen bestämde jag och en polare som vi kan kalla Nisse oss för att boffa tändargas.
Gick till den lokala turkaffären och inhandlade 2 ekonomiburkar med tändargas var och sedan bar det av till en park där vi kunde vara ifred. Nisse var nervös men jag lovade att han skulle få se saker han inte hade kunnat uppleva i sin vildaste fantasi.
Jag satte mig bekvämt under en lekställning och höll för näsan och andades ut all syre ur lungorna och satte piggen mellan tänderna och drog in så länge jag orkade. *Plopp* tro på fan att 15 st Ahlgrens bilar började att snurra runt runt i en sandlåda, dom hade alla en storlek av en vanlig personbil.
Och det gick så fort att jag drogs framåt av vindsuget som uppstod av dom, detta var jävligt häftigt. Men efter cirka 15 sek kanske så såg jag att min själ sprang nerför en backe och jag kutade runt ivrigt sugandes på burken och jagade min säl, för inte fan vill man vara själlös hela livet.
Fångade till slut min själ genom en underbar höfttackling alá Rugby och tog sedan en stunds paus. Med darriga händer tog jag fram en skrynklig cigg och begrundade vad jag hade sett och kom fram till att jag nu visste att min själ var rymmningsbenägen liten jävel.
Dags att insupa nya hallisar och mycket riktigt kom dom tillbaka. Denna gången i form utav körsbär som satt på grankvistar som låg på marken, så där gick man i sin inbillade korg och med burken i käften och skulle plocka körsbär och bjuda min polare.
Till mitt förtret försvann dom så fort jag skulle nypa ihop fingrarna och det gjorde mig full i skratt eftersom dom busade med mig dom små liven. Men jag var fullt övertygad om att dom skulle komma tillbaka....
Dags för ny paus då jag insåg att allt runt mig var lila, och det var underbart vackert med alla dessa vackra gröna prickar som snurrade runt i luften.
In med tuben för 3: e rundan av sköna hallisar, och efter en stund ser jag en hustomte bakom en sten, och vad hade han i famnen...Jo mina älskade körsbär hade han snott den jäveln!!. Han satt själviskt och åt av mina surt förvärvade körsbär!.
Jag bestämde mig för att jag skiter i om jag inte får några julklappar för att jag jagar tomten. Över stock och sten in i en skog men fick till slut ge upp jakten då tomten på ett mystiskt sätt försvann i tomma intet.
Burk 2 började att användas och nu fick bordet på lekplatsen orange taggar över hela sig, det visade sig att han var en sjöborre vid namn "taggis", jag reflekterade inte över att jag satt och lyssnade på hans livshistoria förrän jag insåg att burken började att ta slut.
Trött och glad begav man sig hem efter den upplevelsen för att softa och reflektera.
Summan av kardemumman: Livsfarligt men ack så härligt.
Vikt: Cirka 75
Kön: Kille
Substans: Tändargas
Dos 2x250 cl
Denna händelse utspelas för länge sedan i en förort där alla ungdomar hade tråkigt på sin fritid, så för att lätta på det trista i vardagen bestämde jag och en polare som vi kan kalla Nisse oss för att boffa tändargas.
Gick till den lokala turkaffären och inhandlade 2 ekonomiburkar med tändargas var och sedan bar det av till en park där vi kunde vara ifred. Nisse var nervös men jag lovade att han skulle få se saker han inte hade kunnat uppleva i sin vildaste fantasi.
Jag satte mig bekvämt under en lekställning och höll för näsan och andades ut all syre ur lungorna och satte piggen mellan tänderna och drog in så länge jag orkade. *Plopp* tro på fan att 15 st Ahlgrens bilar började att snurra runt runt i en sandlåda, dom hade alla en storlek av en vanlig personbil.
Och det gick så fort att jag drogs framåt av vindsuget som uppstod av dom, detta var jävligt häftigt. Men efter cirka 15 sek kanske så såg jag att min själ sprang nerför en backe och jag kutade runt ivrigt sugandes på burken och jagade min säl, för inte fan vill man vara själlös hela livet.
Fångade till slut min själ genom en underbar höfttackling alá Rugby och tog sedan en stunds paus. Med darriga händer tog jag fram en skrynklig cigg och begrundade vad jag hade sett och kom fram till att jag nu visste att min själ var rymmningsbenägen liten jävel.
Dags att insupa nya hallisar och mycket riktigt kom dom tillbaka. Denna gången i form utav körsbär som satt på grankvistar som låg på marken, så där gick man i sin inbillade korg och med burken i käften och skulle plocka körsbär och bjuda min polare.
Till mitt förtret försvann dom så fort jag skulle nypa ihop fingrarna och det gjorde mig full i skratt eftersom dom busade med mig dom små liven. Men jag var fullt övertygad om att dom skulle komma tillbaka....
Dags för ny paus då jag insåg att allt runt mig var lila, och det var underbart vackert med alla dessa vackra gröna prickar som snurrade runt i luften.
In med tuben för 3: e rundan av sköna hallisar, och efter en stund ser jag en hustomte bakom en sten, och vad hade han i famnen...Jo mina älskade körsbär hade han snott den jäveln!!. Han satt själviskt och åt av mina surt förvärvade körsbär!.
Jag bestämde mig för att jag skiter i om jag inte får några julklappar för att jag jagar tomten. Över stock och sten in i en skog men fick till slut ge upp jakten då tomten på ett mystiskt sätt försvann i tomma intet.
Burk 2 började att användas och nu fick bordet på lekplatsen orange taggar över hela sig, det visade sig att han var en sjöborre vid namn "taggis", jag reflekterade inte över att jag satt och lyssnade på hans livshistoria förrän jag insåg att burken började att ta slut.
Trött och glad begav man sig hem efter den upplevelsen för att softa och reflektera.
Summan av kardemumman: Livsfarligt men ack så härligt.
Tyvärr slutade det ibland med att jag "svimmade" och drömde bla. Att jag föll ner i mörker och landade på en stor klocka, klockan visade hur lång tid jag hade kvar att leva. För varje sekund kom självklart sekundvisaren närmare och närmare, sen plogade den ner mig till fortsatt mörker jag dog.Mirakulöst penetrerade en stor hand mörkret. Jag trodde det var gud som skulle rädda mig. Jag blev uppdragen till verkligheten igen, min polare tittade på mig som jag var dum i huvudet och sa "det är din tur" 