Hej där! Jag blev ganska nyligen singel, för fem månader sen efter fem år i en relation. Det tog knäcken på mig ganska hårt den första tiden. Så min tillit till kvinnor och kärlek försvann. Jag började nu för en månad sen träffa en annan tjej, en tjej som jag träffat då och då genom fester de senaste 6 åren. Vi har alltid haft attraktion för varandra, vi har hållit på med varandra sedan tidigare. Nu var det av en slump jag skrev till henne igen, nu hade hon flyttat till min stad, ska också börja studera på samma universitet till hösten och var nu singel, vad bra tänkte jag.
Vi har nu träffats fyra gånger och jag har börjat få känslor för henne, jag blir glad av att vara med henne samt så ger hon mig inviter och flirtar och man riktigt ser att hon är intresserad. Vi har hånglat och hållt hand. Jag hörde i början av henne att hon just nu inte var ute efter något seriöst. Okej tänkte jag, jag ska försöka att inte få mycket känslor. Det fick jag äta upp då jag nu fått det. Hon har alltid gett mig dubbla signaler, ibland massor intresse, ibland nästan som hon är frånvarande när vi skriver till varandra. Idag tog jag upp det, nu sa hon återigen att ett förhållande inte är något för henne just nu men att om det var för några år sedan hade hon antagligen slängt sig över mig.
Jag känner mig nu ledsen, förvirrad och samtidigt kan jag inte sluta känna mig lite uttnyttjad även fast jag igentligen borde vetat vad jag gav mig in på. Hur ska jag förhålla mig till henne? och hur ska jag gå tillväga? Kan samtidigt inte sluta tänka på henne.
tack för er hjälp!
Vi har nu träffats fyra gånger och jag har börjat få känslor för henne, jag blir glad av att vara med henne samt så ger hon mig inviter och flirtar och man riktigt ser att hon är intresserad. Vi har hånglat och hållt hand. Jag hörde i början av henne att hon just nu inte var ute efter något seriöst. Okej tänkte jag, jag ska försöka att inte få mycket känslor. Det fick jag äta upp då jag nu fått det. Hon har alltid gett mig dubbla signaler, ibland massor intresse, ibland nästan som hon är frånvarande när vi skriver till varandra. Idag tog jag upp det, nu sa hon återigen att ett förhållande inte är något för henne just nu men att om det var för några år sedan hade hon antagligen slängt sig över mig.
Jag känner mig nu ledsen, förvirrad och samtidigt kan jag inte sluta känna mig lite uttnyttjad även fast jag igentligen borde vetat vad jag gav mig in på. Hur ska jag förhålla mig till henne? och hur ska jag gå tillväga? Kan samtidigt inte sluta tänka på henne.
tack för er hjälp!