Fundamentala absoluta sanningar som påverkar våra liv i dess grundvalar!

Jag har funderat mycket på två frågeställningar..

1. Vad är absolut sant som dessutom har den karaktären att om vi kände till den skulle få en direkt påverkan på våra liv. Den skulle skaka oss i våra grundvalar.

Vi kanske inte känner till dessa sanningar pga av våra "blind spots" som kultur, hur våran hjärna "wired" etcetera!

2. Är dessa sanningar värda att finna från ett personligt perspektiv? Eller är det bättre att vi är naiva och inte känner till dem ur ett personligt lyckoperspektiv?

Jag tänker mig följande 2 "sanningar" är det som kan få störst påverkan hur vi förhåller oss till oss själva och omgivningen.

1. Sanningen om hur världen styrs! Att det är våld och pengar som styr världen, media och politik. Allt packetteras dock som att det ser förnuftigt, klokt och empatiskt ut. RED PILL

2. Sanningen om jaget! En spirituell insikt oftast, men även vetenskapen visar att det inte finns någon separat enhet som kan kallas "självet" eller "jaget". Undersöker man detta via meditation inser man att man inte är "tänkaren" tex, dvs, det finns ingen där som bestämmer vilka tankar som ska tänkas. Allt sker automatiskt! ENLIGHTENMENT aka "no one there"

Vad tänker ni om dessa två "sanningar" och finns det andra sanningar som kan skaka våra grundvalar? Och är det värt att undersöka dem och rent av integrera dem i sitt liv?

sanningen om utomjordingar, eller "utomdimensionella" varelser..(eller änglar etc om man vill).

Det är värt att undersöka dem och relatera till dem, men framförallt är det värt att i stundom söka dem och hitta sina egna "sanningar".

För mig är det inte några sanningar" som du presenterar. Du kommer tom att få svårt att få fram en sanning ens om att "världen styrs". Och vad gäller jaget så finns det väl flera varianter av "sanningar" än det finns frikyrkopastorer och självutnämnda filosofer.

Inte ens något så fundamentalt som "Du ska en dag dö och den dagen kanske är idag" är en sanning med omnipotent tyngd eftersom det för vissa enkelt bortförklaras med exempelvis att livet vi lever nu endast är förspelet inför ett liv i ett paradis eller att vi lever igen genom reinkarnation och döden då inte längre är slutet.

Men, som sagt, att själv leta efter sina sanningar håller jag som något inte bara intressant utan som en lisa för själen, även om den lans man drar inom sinom tid ofta förvandlas till ett kors man bär.

Vad då "sanningar"? Är de sanna bara för att just du råkar tro att de är sanna? Jag ifrågasätter speciellt 1 men även 2, fast lite beroende på vad man faktiskt menar.

Det FINNS alla möjliga drivkrafter för människor, bl a pengar och våld men absolut inte bara. Vad är det egentligen för sorts människor du umgås med och har erfarenhet av? Är det bara dig själv du beskriver?

Ang jaget finns det naturligtvis en enhet för det -- hjärnan! Finns så mycket dumt tyckande om detta, imho, och då tyvärr inte minst av neurologer. Man får höra rena idiotier som att mätningar av hjärnaktivitet "bevisar" att hjärnan redan har fattat beslut innan man själv vill det. Men "man själv" ÄR ju hjärnan. Det den neurologiska forskningen kan visa är bara HUR "man själv" = hjärnan fattar beslut. Och då naturligtvis (!) utan någon cartesisk teater.

Vi är alla en del av och bidrar till fjärilseffekten... kausaliteten, kaoset. Våra val vi har gjort i livet har indirekt i förlängningen räddat oräkneliga liv, och tagit oräkneliga liv. Att få se listan med människor vi indirekt och omedvetet har bidragit till att förlora sina liv och se sorgen hos deras familjemedlemmar vore något som nog hade skakat de flesta av oss i våra grundvalar.

Vi får trösta oss med att våra kausala avtryck kanske har räddat någorlunda lika många och som i detta nu bidrar till stor lycka för många familjer.

Guds icke-existens eller ödets ofrånkomlighet.



Bättre att vara naiv.

Om världen styrs utav rädsla kanske vi måste sluta upp att klamra oss fast vid livet. Det kanske leder till att världen styrs utav kärlek. Darwins "survival of the fittest" skulle alltså inte längre vara det rådande paradigmet.

Beträffande dina tankar om jaget så leder det väl till att allting är "ett" (oneness). Baserar man sin världsbild på detta så kan man ju tänka sig att kärlek blir den dominerande känslan inte rädsla.

Sådana tankar kan tänkas leda till en helt ny världsbild. En helt ny civilisation.