Behandling för Depersonalisation?

Har haft Depersonalisation i ungefär ett år nu, och undrade vilka mediciner som man kan få för att lätta till det?

Har hört talas om att man får olika lugnande, men vad får man egentligen?
Samt så finns det vissa saker som bara förvärrar det också. Någon erfaren inom detta?

Om jag vore dig så skulle jag hålla mig undan lugnande så mycket som det bara gick.

Jag varnar dig, var försiktig med att prova den vägen, den är lömsk och farlig, och man fattar inte att man gått fel förrän man sakta gått och sjunkit halvvägs ner i ett träsk i dimman. Toleransen kan lätt leda in på missbruk som blir större och större, och dessa droger är bland de få i världen där missbrukare faktiskt kan dö av att inte få drogen (ovanligt med så kraftigt missbruk, men jag säger detta för att du ska inse att det inte är någon lek att sluta med det om man råkar fastna på den djupare sidan)

Vet du vad detta beror på? Att du upplever depersionalition?

Jag är erfaren inom kraftiga men kortvariga (2-7 dygn) derealisationer (inte depersionalition). Berodde på stress och sömnbrist. Utbrändhet. Blev beroende av lugnande. Det är en lång historia men det slutade med att allt blev 100 gånger värre, många självmordstankar och med en mycket nära persons död.

Extremfall kanske, men jag har aldrig sett något gott komma ut ur regelbundet bruk av lugnande.

Det botades först när jag med stor möda kämpat mig ur skiten och med inrådan från psykolog gjorde livsstilsförändringar.

Edit: De lugnande jag varnar för är närmare bestämt benzodiazepiner och Z-analoger. Alla mediciner som påverkar GABA skulle jag hålla mig undan

Har du snackat med en psykolog?

Har träffat en psykolog i ungefär 4 månader nu utan vidare utveckling, fick DP / DR pga stark ångest samt lite depression, vet inte hur eller vad jag ska göra för att ta bort det. Undrar bara vad jag ska säga om min psykolog föreslår en lugnande.

En lugnande är ingen fara. Men det blir aldrig bara en. De botar ju inget. Du kommer att tycka att de fungerar jättebra, tills de slutar verka. Och varje gång de slutar verka blir det lite värre.

Men en del lyckas ta det sällan, bara någon gång i månaden, och det är givetvis inte lika farligt.

4 månader efter psykolog är inte så lång tid. Det tar lite tid att få bort vanor som präntats in under lång tid, men det hjälper.


Se lugnande som SMS-lån. Du lånar lite lugn, men du får betala tillbaka en hög ränta varje gång. Lånar du för mycket så blir det ohållbart. Och frågan är om det är vettigt att låna något alls. Vissa hade kanske sagt att det är okej i riktigt akuta nödsituationer. Men men, du vet vad jag tycker.

Låt oss säga att du tar en, bara för att se om det funkar. Och det funkar så länge du är påverkad. Happ. Sen då? Var det hela planen? Det kommer givetvis inte sluta där, för inget problem har ju lösts. Även nästa månads hyra måste ju också betalas liksom. Då är det bättre att ändra på vad som är fel och skaffa ny inkomst eller ny bostad.

En av de mest obehagliga biverkningarna lugnande, benso, är just depersonalisation. Den som tidigare inte har besvärats av det får så hemska besvär av detta så man tror att man håller på att bli galen. Dessa besvär kan börja redan vid toleransökningen, och den kan komma ganska så snart. Det är nog lika illa som att ge en person med kramper mediciner som kan framkalla just detta. Så jag skulle nog vara väldigt försiktig.

Dom brukar ju säga att samtal och motion är lika bra som piller... (Jävla påhitt )

Men nått SNRI borde du ju kunna få. Tar lite tid att trappa upp bara. (jag började på 37,5 mg Venlafaxin och jobbade mig upp till 225 innan jag blev som folk igen.) Dom fungerade verkligen men med en del biverkningar. Värst var svettningarna, men dom "livliga" drömmarna som gjorde att jag inte kunder skilja på dröm och verklighet var också spännande.

Utöver venlafaxinen så fick jag Mirtasapin att sova på. Funkade bra. Vid mitt första återfall fick jag Lyrica utskrivet, men bara för 1 månad så jag tog dom aldrig. Vad jag förstår så tar det ca 1 månad att fastna i dom och så tar det typ 3 att bli av med "utsättningssymtomen".

Akut så skrev läkaren ut sobril vilket är gött att ha men även attarax (som är mer som godis) funkar vid akut ångest. Min doktor har jobbat på sluten-psyk och talar om att allt blir bra, om vi så ska ta till elchocksterapi.

Krya på dig!

Standard inom psykiatrin brukar vara en kombination av SSRI/SNRI och neuroleptika. Åtminstone om du vänder dig till en öppenvårdspsykiater, så skulle han eller hon troligtvis föreslå den läkemedelskombinationen. Jag skulle undvika neuroleptika, då den läkemedelsgruppen är lite ''overkill'' mot din problematik, samt har en hel del obehagliga kort- och långsiktiga biverkningar (för att inte tala om in- och utsättningssymtom som kan vara jobbiga, dessutom finns det inte - mig veterligen - någon forskning som stödjer att neuroleptika skulle hjälpa vid den här sortens problematik; om någon är av motsatt åsikt, så får ni gärna länka till forskning som pekar på motsatsen).

Det finns en uppsjö av trådar i Psykologi med underforum om den här sortens problematik och jag har svarat mer utförligt i flertalet av dem, men kortfattat så tror jag att en kombination av SSRI/SNRI och psykoterapi är en tänkbar lösning. Samt tid. Att bli av med den här sortens symtom tar tid och kräver tålamod från patientens sida. Lugnande är ett väldigt otydligt begrepp, men inom psykiatrin brukar det vanligtvis syfta på bensodiazepiner (Oxazepam, Diazepam, Lorazepam, Alprazolam, Klonazepam). Som huvudsaklig behandling är bensodiazepiner ingen bra lösning, men i kombination med ovanstående behandlingsförslag, så kan de fungera för att ta bort åtminstone den värsta ångesten som är relaterad till dina symtom. Om du inte har någon betydande nivå av ångest i samband med dina dissociativa symtom, så ser jag ingen anledning att använda sig av bensodiazepiner alls. Värt att notera är att bensodiazepiner, om de skall användas, fungerar bäst som ett vid behovs-komplement till en stabil grundmedicinering i form av exempelvis SSRI.

Venlafaxin ska man absolut INTE ta om man vill bli av med Depersonalisation.

En av dom vanligaste biverkningarna när man tar Venlafaxin är just Depersonalisation. Bara att titta på FASS

Hjärnan är inte magisk och psykisk ohälsa beror inte på trollkonster och förbannelser.

Psykisk ohälsa brukar bero på att man inte lever som man borde. Piller kommer aldrig kunna att lösa det.

Dessutom så brukar dessa piller verka passiviserande, alltså raka motsatsen till vad man egentligen borde råka ut för.

Psykisk hälsa -> psykiatri och psykofarmaka. Tråden passar bättre här.

/Mod

Terapi, tveksamt att SSRI/SNRI kan hjälpa. Och definitivt inte benso som inte är menat som långtidsbehandling. Dina upplevelser är antagligen av kronisk natur och kan således inte remedieras med lugnande medel.

Mycket ovetenskapligt svammel i tråden - men jag orkar varken kommentera eller rätta, är för trött och sliten.

DP/DR beror på en motreaktion från extrema yttre stimuli: krig, PTSD, Drogmissbruk. Är kopplat till flera regioner i hjärnan - dom opioida och glutamaterga nätverken har funnits vara mest inblandade.

Följande medel hjälper:

SSRI-er
LAMOTRIGIN (glutamatmodulator)
Kappa-antagonister (experimentella mediciner - JDtic, CERC-501, et c)

Om du har uppmärksamhetsproblem kopplat till DP/DR, så tycks Modafinil hjälpa också.


Orkar inte visa referenserna, så ni får ta mig på orden eller googla - jag har postat åtskilligt om skiten på senaste tid, så ni lär kanske hitta mina poster då.