Hur ser ni konservativa på begereppet "höger"?

Hm... Jag är både nationalist och för en omhändertagande välfärdsstat.

Jo, jag skrev att det finns undantag. Och det finns förövrigt även konservativa som stödjer den omhändertagande välfärdsstaten. Vi andra har gjort en analys som säger att den omhändertagande marxiststaten utgör en stor del av förklaringen till att Sverige hamnat i nuvarande situation. Det är för det första en djupt omanlig konstruktion. För det andra har den passiviserat och korrumperat svenskarna. Man bör ställa sig frågan vad syftet med ett generellt välfärdssystem är. Socialdemokraterna som infört det gömmer sig givetvis bakom parollen "skydda de svaga" men det är enkelt att genomskåda. För hade man velat göra det så hade man haft ett behovsprövat eller selektivt välfärdssystem. Nej, det egentliga syftet är att förslava och utnyttja den starka delen av befolkningen. Vilket förstås är vad all marxism handlar om.

Nja, jag måste nog hålla med socialdemokraterna i detta. Jag må vara nationalist och konservativ i jämförelse med dem. Men jag tycker att ett samhälle visar sin största styrka i hur det behandlar sina svagaste. Den som kan dela med sig borde göra det.

Jag tror inte att du riktigt förstod det jag ville få fram. Om jag istället formulerar mig så här. Socialdemokratin eftersträvar att göra en så stor del av befolkningen som möjligt svaga och beroende. I syfte att uppnå kontroll. Det har alltså inget med att "hjälpa de svaga" att göra. Faktum är att verkligt utsatta får inte alls den hjälp de skulle behöva i ett socialdemokratiskt samhälle. Gör dig inga illusioner. Socialdemokratin är en marxistisk skapelse redan från början. Lenin och Trotskij var socialdemokrater.

Fast nej, sådana som Lenin och Trotskij var kommunister. Vilket betyder att de var mycket värre än vanliga sossar.

Dessutom vill jag hålla med den allmänna åsikten att Socialdemokraterna gjorde en del bra mellan 1932 och 1976, då de fick ha makten i fyrtiofyra års tid. Men det var då, det...

Det fanns inga kommunister innan 1917 utan både bolsjeviker och mensjeviker utgjorde en del av socialdemokratiska partier. När vänsterfalangen i den svenska socialdemokratin bröt sig ur 1917 så kallade de sitt nya parti för Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti och det gjorde de ända fram till långt in på 1920-talet. Skillnaden mellan socialdemokrater och kommunister är bara att de förstnämnda vill införa den marxistiska diktaturen via reformer och inte revolution. Innan WWII var socialdemokraterna starkt influerade av högermannen Rudolf Kjelléns folkhemsidéer. Men efter WWII började man sakta driva igenom bolsjevismen. Något som accelererade kraftigt efter 1968 när Olof Palme blev partiledare.

Folkhemmet är det mest lysande exemplet på konservatism i dess renaste form. Ett samhälle som långsamt och försiktigt rör sig åt ett håll som för ett flertal ter sig riktigt. Läget nu är inte så dumt heller. Världen försöker anpassa sig till automatisering och global ekonomi. Man positionerar om sig i sakta mak, försöker hitta positionerna rätt. Nyttigt. De få som försöker sälja in ett idealrike, typ Trump, misslyckas. Där man vill ha stora förändringar snabbt, typ Egypten, Irak och Syrien blir det helt fel. Medan Mandela, som gav amnesti åt de mer tuffa apartheidkillarna fick en mindre kaosartad utveckling. Nordkorea blir en utmaning att plocka isär.

En stor förändring på kort tid kan aldig kallas konservativ. Det finns lite tokhöger som definierat "konservativ" som "USA, småstad 1958", men det räknar jag, som verkligen vill kalla mig konservativ i ordets rätta bemärkelse, som en avart av begreppet.

Även de mest rabiata diktaturer mår bäst av en LÅNGSAM förändring mot ett mer normalt läge. Det är kärnan i det positivt konservativa. Man inser att det läge som är har växt fram, och man ändrar försiktigt.

Gillar egentligen termen "moderat" bättre än "konservativ". Man tillåter förändringar, men med ett motstånd. Vill man totalkonservera ett visst läge hamnar man i IS, konservativa Judar eller tokhögern i USA.

Det här är ju inte riktigt korrekt utan stämde bara när samhället inte var vänstervridet. Då var det organiska förändringar man eftersträvade. Men kärnan i konservatismen är egentligen att vissa värden ska konserveras. Vilket gör att de som är verkligt konservativa numer är radikalt konservativa. Eftersom samhället av idag helt bygger på vänstervärderingar som det inte finns någon poäng med att bevara utan de bör krossas. Och ju snabbare desto bättre.

"No enemies on the right".

Så ser jag som radikalkonservativ på begreppet höger.

Vänster och höger är förlegat. Men ur ett stort perspektiv är högern är ekonomisk och social liberalism.
I Sverige tror många felaktigt att SD är höger till exempel.

Är mer intressant att prata om Vänster-Höger, Auktoritär-Libertarian.

Emedan det nu gått en tid sedan tråden startades, har jag hunnit fundera en stund på denna problematik, som förvisso är intressant.

Den politiska höger-vänster-skalan är en för kraftig förenkling och därtill till stora delar felaktigt använd i Sverige. Det viktigaste felet är att den socialistiska vänstern har lyckats övertyga både väljarna och den liberala vänstern att den liberala vänstern är höger. S är givetvis inte fallet. Detta beror på två skäl, dels att den svensk höger-vänster-skalan enbart rör sig längs axeln höga skatter mot låga skatter, dels att socialisterna behöver en motståndare som man kan etikettera såsom "höger" och de alltid naiva liberalerna har blåögt gått på att fylla denna uppgift.

Verklig höger är däremot värdekonservativ, och omfattar i regel en marknadsekonomi med vissa restriktioner, men där ekonomin är underordnad de verkligt viktiga värdena i samhället såsom familjen, staten/nationen/folkstammen, Kyrkan, hävdvunna friheter osv.

Således är det korrekt att etikettera mig höger, men inte Moderata samlingspartiet.

Liberalism är egentligen inte höger alls. Historiskt är liberalism vänster faktiskt. Den ekonomiska dimensionen ingick från början inte i vänster-höger skalan förövrigt utan tillkom senare baserat på Hegels framställning.

Det finns inga riktiga högerpartier i Riksdagen utan samtliga utom SD är att betrakta som vänsterpartier. NYD var det närmaste ett riktigt högerparti som Sverige haft i Riksdagen på ca 100 år.