Citat:
Ursprungligen postat av
Macke070
Hej
Jag kanske är helt fel ute men det känns som att de flesta som inte har många vänner eller varit dåliga i skolan är de som tror på gud? T.ex min mamma som har varit sjukpensionär nästan hela livet + hela min familj från hennes sida, eller en som var jehovas vittne i grundskolan ( som förövrigt blev mobbad pga av det )
Har ni också upplevt detta?
Jag tror det finns olika aspekter i detta;
1. Tillhörighet.
Människor vill tillhöra något. Och ensamhet är ganska vanligt. Därmed är det skönt att kravlöst kunna bli accepterad i en viss grupp. Vissa blir nazister, vissa går med i kyrkan.
2. Tidig indoktrinering.
Man lär barn så tidigt som möjligt om sin religion. Och det är antagligen här de flesta religiösa "tillverkas". Klart man har lättare att fastna i något som man hela tiden fått matats med.
3. Svaghet.
Om man tappat allt, förlorat hoppet på livet, är oerhört deprimerad, hamnat i fängelse eller vad som helst - så kan det vara svårt att finna tröst, och då kan man bli desperat i arbetet att försöka att hitta saker och ting som lindrar det psykiska lidandet. Lyckas man då övertyga sig själv om att man alltid är älskad/förlåten av gud och att alla andra troende älskar en oavsett, så kan det säkerligen vara en tröst.
Att människor som är religiösa sedan är dumma i huvudet är ju självklart, med tanke på att religion är ett jävla påhitt!