Är det bara lågutbildade/ensamma personer som är religösa?

Hej

Jag kanske är helt fel ute men det känns som att de flesta som inte har många vänner eller varit dåliga i skolan är de som tror på gud? T.ex min mamma som har varit sjukpensionär nästan hela livet + hela min familj från hennes sida, eller en som var jehovas vittne i grundskolan ( som förövrigt blev mobbad pga av det )
Har ni också upplevt detta?

Dom vill inte ha akademiska personer i himmelriket, dom har lärt sig villfarelser och skulle aldrig passa in i ett allsmäktigt kungarike, med andra ord förnekad tillträdde!

Nej, det har jag aldrig tänkt på. Känner många som är troende och har bra jobb och utbildning. Så jag tror inte att det bara är lågutbildade och ensamma människor som tror på gud. Det är nog väldigt blandat.

OT borttaget. Ateism och politik är INTE trådens topic.

/Moderator

Absolut inte. Jag har träffat på många Jehovas vittnen och Mormoner i olika sammanhang och det har funnits såna som är kirurger, psykiatrer, överläkare, sjuksköterskor, socionomer, etc. dvs många med högskoleutbildning, så det stämmer inte alls att det bara är outnildade och ensamma personer. Dessa personer skyltar dock inte med sin tro oftast, så du har säkert träffst någon utsn stt veta om det. Det har ju tyvärr blivit väldigt kontroversiellt att vara troende i Sverige ibland, om man inte är muslim då förstås...

<---- Civilingenjör.

Visst finns vi kristna akademiker. Däremot är svaga och socialt utstötta överrepresenterade i församlingen, och det har en anledning. Gud väljer medvetet ut sådana personer i större utsträckning, se t ex 1 kor 1:18 och framåt (fortsätter en bra bit).

Eftersom man träffas i ofta stora grupper varje vecka om man går till kyrkan, moskén o.s.v så bygger man upp ett stort kontaktnät med en oftast god gemenskap. Så när någon är arbetssökande så finns det ganska god chans att få tag i ett jobb via kyrkgruppen. De är nog väldigt hjälpsamma eftersom de har en jäkla god gemenskap och de tar hand om varandra.

Så tenderar det att kunna vara, även om man fortfarande förväntas ta ansvar för sitt liv själv, så finns det en anda av syskonskap i församlingen (om inte något står väldigt fel till).

Jag är kristen. Kan kanske redogöra för mig själv.

Högutbildad är ett relativt begrepp, men jag har en kandidat. Jag jobbar dock inte med det jag är utbildad till. Jag jobbar inom skogsbruket igen efter ett uppehåll då jag studerat och drivit eget som skribent. Är också litteraturkritiker på en rätt så ansedd tidskrift, vilken dock betalar dåligt.

Trivs mycket bra med mina jobb. Gallrar skog om dagarna och bedömer skönlitteratur på kvällarna. Jag hade nästan inte velat ha det annorlunda. Bor på landet i Mellansverige efter några år i Göteborg.

Jag är gift sedan sex år. Inga barn. Har få men nära vänner. Uppskattar ensamheten när den kommer och går i mitt liv, snarare än lider av den.

Jag är troende sedan två år cirka. Innan dess var jag ateist. Träffar inte så många andra troende. Går i kyrkan på söndagarna och snackar skit med folk. Gud kommer sällan på tapeten i vår lilla församling, tyvärr.

Ja, det tror jag också även väldigt många "lyckade" människor till troende kan skriva under på i sina egna liv, att frälsningen tog vägen via svårigheterna i livet. Lyckad i en yttre mening är ju inte lika med att man är världens starkaste precis.

Du kanske har varit kristen sen blöjåldern, men som nyfrälst har man dött på ett plan och återuppstått, och det sker oftast inte via en räkmacka.

usa är väl ett bra exempel

Jag tror inte det är lågt IQ som gör att folk blir troende, även om det säkert är så i många fall. Man kan vara en högutbildad kemist eller whatever och ändå vara troende. Jag tror att den största anledningen till att folk blir religiösa, om man inte föds in i det, är en existentiell rädsla. Utan en gud blir världen meningslös och obegriplig och många människor pallar inte det.