Bästa regissör - Årtionde för årtionde

Introduktion: Här tänkte jag mig en tråd fylld av diskussioner om vilken regissör som är bäst inom tidsrymden av ett årtionde. Vem gjorde absolut bäst filmer mellan 1960-1969? Sergio Leone? Jean-Luc Godard? David Lean? Ingmar Bergman? Vem var bäst under sjuttiotalet? Coppola? Tarkovsky? Scorsese? Ni förstår säkert vad jag är ute efter. Frågeställningen är simpel men borde öppna för roliga och intressanta diskussioner. Se bara till att motivera varför du tycker så som du gör så vi slipper simpelt rabblande som det annars tenderar att bli.

Förhållningsregler: För enkelhetens skull begränsar man sig åt ett årtionde per inlägg. Bör leda till mer givande diskussioner och mindre namedroppande.

En frågeställning man kan leka med när man är i tur att göra sitt val är hur man väger kvantitet kontra kvalitet. Väger exempelvis två mästerverk à la Kubricks sjuttiotal tyngre än, låt säga, än de tiotalet uppskattade titlar Robert Altman gjorde under samma årtionde? Det tål att tänkas över.

Syfte: Helt enkelt att skapa en intressant/rolig diskussion. Ingenting ska gemensamt koras utan tanken är att vi ska föra diskussioner utifrån varandras val.

För att sätta igång diskussionen så väger Francis Ford Coppola tyngst under sjuttiotalet enligt min mening. Någon annan dag skulle valet kunna falla på någon annan. Det som väger över är hur fläckfritt hans årtionde är. I de fyra filmerna som han gjorde under decenniet (The Godfather, The Godfather: Part II, The Conversation och Apocalypse Now) är knappt en enda scen svag. Alla fyra filmerna är av absolut högsta märke och Coppola bjuder även på en del variation. Filmerna är i olika genrer, olika miljöer och berör olika teman. Gemensamt för alla är ingående karaktärsporträtt och klinisk precision i regin. Därför väljer jag honom för sjuttiotalet.

Närmast bakom ligger Bergman som har högre toppar, Viskningar och Rop är en av mina absoluta favoritfilmer, men har en hel del mindre betydande filmer under decenniet som drar ner. Andra regissörer som utmanade om benämningen: Robert Altman, Rainer Werner Fassbinder och Chantal Akerman.

Ok, trådens frågeställning är förvisso rätt knepig, och jag skulle egentligen kunna säga Kubrick eller Bergman för både 70- och 80-tal. Men vafan, för att spela med, så att säga, säger jag:

80-tal: Brian de Palma.

Scarface (83)
The Untouchables (87)
Casualties of War (89)

The Untouchables är egentligen rätt meh. Men med Scarface och Casuallites of War har han trots allt två odödliga mästerverk. Den senare är enligt mig den överlägset bästa Vietnamfilmen, och kriminellt undervärderad. Vida bättre än den patetiska och töntigt pretentiösa Apocalypse Now eller den mer renodlade actionrullen The Platoon. Den enda som är av samma klass är Full Metal Jacket. Men Casuallites of War är mycket mer emotionell och mindre stilistisk.

Ok, fuck it, en till:

90-tal: Paul Verhoeven

Total Recall (1990)
Basic Instinct (1992)
Starship Troopers (1997)
Hollow Man (2000) ok, ok, den får inte vara med, den är heller inte så bra.

Som med Brian de Palma är dock detta något av en outsider, för att spica upp sakerna lite. Verhoeven har såklart sina brister. Men Total Recall, Basic Instinct, och Starship Troopers är trots allt jävligt episka och epokskapande mästerverk. Också dessa är ofta underskattade; som om Starship Troopers bara vore en halvlöjlig actionrulle. Jävligt bra musik i både denna och Basic Instinct. Total Recall är kanske ingen superhöjdare, men "consider that a divorce" är trots allt renodlad Bergman-klass.

Är frågeställningen otydlig tycker du? Tanken är att bara begränsa sig till ett årtionde, sen kan du såklart tycka att Kubrick var bäst under alla sina aktiva årtionden.

Roliga val från dig. Jag är överlag positiv till De Palma men då främst hans sjuttiotal. Hans sleaze passar finfint med skitiga sjuttiotalsmiljöer och den filmepokens gottande i cynism. Håller man sig till åttiotalet är nog Blow Out hans bästa skulle jag säga.

Verhoeven känns ju i linje med De Palma som sleazy satiriker. Högt underhållningsvärde och någorlunda intressant tematik av det jag sett från den karln. Den typen av film tilltalar inte mig tillräckligt för att vara bland de bästa dock. Ska fundera på båda dessa decennier och återkommer med min åsikt.

Frågeställningen är klar som korvspad. Menar bara att det blir svåra val, men det är ju tanken också. Och med De Palma hade jag typ sett Carlito's Way -- också den ett mästerverk -- i samma sammanhang som Scarface (1993). Den tillhör så att säga hans storhetstid, liksom också den rätt ok Raising Cain (1992).

Blow Out får jag ta och se om. Vet inte ens om jag såg klart den. Intressant.

Jo, Verhoeven är en outsider. Men som sagt, tycker ändå just Starship Troopers och Basic Instinct är rejält episka. Tröttnar aldrig på att se om dem. Har ännu inte sett hans Elle. Han la ju typ av i något årtionde att göra film. Liksom Kubrick är han bra på sexualitet.

Hade för övrigt kunnat sagt Kubrick för 70-talet, men killen gjorde fan bara två filmer A Clockwork Orange och Barry Lyndon, så det känns lite svårt att ranka honom över Coppola då.

Som sagt var detta något av ett medvetet provocerande -- eller "kaxigt" -- val, då jag tycker Verhoeven trots allt är underskattad. Men vid närmare eftertanke är det klart inte helt lätt att motivera att han skulle placeras framför Scorsese, vars 90-tal nog var hans starkaste:

Goodfellas (1990)
Cape Fear (1991)
The Age of Innocence (1993)
Casino (1995)
Kundun (1997)

Alla storfilmer (Kundun möjligtvis undantagen, men gillar Philip Glass soundtrack). Han hade ett starkt 80-tal också (The King of Comedy, The Color of Money, The Last Temptation of Christ, och Raging Bull (den sista dock ej min favorit)), men 90-talet var nog bättre. I synnerhet i jämförelse med det ganska mediokra (The Gangs of New York) 2000-talet, med undantag av The Departed.

Bidrar till diskussionen med att utnämna Billy Wilder till 1950-talets konung, där han gjorde enligt mig både den bästa drama filmen (Sunset Boulevard) och den bästa komedien, (Some Like it Hot). Utöver det så är Ace in the Hole, Stalag 17, Sabrina och Witness for the Prosecution utmärkta filmer i min bok.

under första årtiondet under 2000-talet måste väl vara Clintan


Blood Work (2002)
Mystic River (2003)
Million Dollar Baby (2004)
Flags of Our Fathers (2006)
Letter from Iwo Jima (2006)
Changeling (2008)
Gran Torino (2008)
Invictus (2009)
Hereafter (2010)

Billy Wilder är definitivt en vettig kandidat för 50-talet men för egen del nominerar jag Yasujirô Ozu som hade ett nästan fläckfritt 50-tal. Inget han släppte var dåligt men Early*Summer (1951), Tôkyô boshoku (1957), Floating Weeds (1959) och han mest kända film, Tokyo Story (1953), bör belysas i synnerhet.

Problemet med Bergmans 70-tal är bara att det är ganska hit-or-miss även om topparna är sjukt höga. För varje Viskningar och Rop (1972) har du en Beröringen (1971) och för varje Höstsonaten (1978) finns en Ormens Ägg (1977). Hade jag nominerat honom för ett decennium hade det blivit 60-talet med favoritfilmen Persona (1966), gudstrilogin, Jungrukällan (1960), Vargtimmen (1968), En Passion (1969) och Riten (1969) med egentligen bara För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964) som ett botten-napp.

1960 talet. Utan tvekan Ingmar Bergman tycker jag. Mästerverk på mästerverk.

Allan Edwall i små biroller i olika filmer, och dom alltid strålande Ingrid Thulin, Liv Ullmann, Bibi Andersson, Max von Sydow, Gunnar Björnstrand, Erland Josephson och Harriet Andersson som jag tycker är den "sämsta" skådespelerskan av nämnda kvinnor. Även Hans Alfredsson av alla skådespelare gör en fantastisk liten biroll i Skammen.

1960. Jungfrukällan som jag personligen tycker är ett mästerverk, men som Ingmar Bergman hade svårt för. Eller har pratade väldigt sällan om just den filmen.

1960. Djävulens Öga. En mycket märklig film som jag personligen verkligen inte tycker är någon av Ingmars bättre filmer

Dom tre liknande filmerna Såsom i en Spegel, Nattvardsgästerna och Tystnaden. Ingmar Bergman kallade dessa 3 mästerverk, där jag personligen tycker Nattvardsgästerna är den bästa filmen, eller jag är lite osäker om han använde ordet. Men han hade tänkt använda trilogin om Guds tystnad. Där alla filmer brottas med mer eller mindre existentiella frågor.

Han var riktigt produktiv under 1960 talet då jag tycker han gjorde sina bästa filmer. Persona rankas ju fruktansvärt högt, även om det inte är någon personlig favorit så är det ändå en väldigt väldigt bra film.

Vargtimmen från 1968 som närmast kan liknas vid en psykologisk skräckfilm. Också en väldigt bra film.

Sedan kommer Skammen också från 1968. Den handlar om ett krig. Den enda krigsfilm som Ingmar Bergman har gjort och en fantastisk sådan. Med fantastiska skådespelarinsatser.

Och sista filmen som han gjorde på 60 talet. En Passion. En oerhört dyster film likt många andra av Ingmar Bergmans filmer. Men den här tycker jag är en av hans absolut mörkaste.

Sedan får man självklart inte glömma Scener ur ett äktenskap som producerades både som långfilm och TV-Serie.

Så Ingmar Bergman är solklar 1a när det gäller bästa regissörer på 60 talet enligt mig.