Jag lyckades visst med en anglicism där...
Visst, de är ute efter en reaktion men inte vilken reaktion som helst. De vill ju se sitt offer upprört, argt och ledset antar jag. Att offret konfronterar lugnt och sansat och inte visar på mer känslor än "undrande" blir säkert ofta en helt annan sak. Det senare är dock inte en reaktion utan ett agerande, vilket gör skillnaden i det hela.
Man kan ju dock aldrig veta vilka som tänker sluta bara för att de blir ignorerade av offret tror jag. Även om det skulle fungera så är ju inte situationen utredd. Jag tror att det skulle kännas bättre för egen del att ha agerat istället för att ha tigit ihjäl det. Kan bero på nivån av mobbningen/retandet visserligen, och vem den mobbande personen är.
Jag har inte varit "mobbad" men vi hade ett rövhål i klassen som typ mobbade alla. Eller i alla fall många, typ varvade mellan olika personer. När jag tittat på det i efterhand tror jag att det var vi som hade en bra familj som han hatade. Hans pappa var lite känd att vara väldigt sträng och jag börjar misstänka att han fick kuk i arslet under uppväxten, eller åtminstone misshandlades fysiskt och/eller psykiskt. Hans syster blev mycket tidigt sjuk i anorexia, så svårt sjuk att hela familjen fick bo på sjukhuset ett tag. Tidig anorexia har jag läst ofta beror på problem i familjen vilket stärker min tes.
När man utsattes gjorde man väl ungefär som du, dvs ignorerade vilket fungerade på det sättet att han bytte offer men det är ju egentligen rätt poänglöst för det löste ju inget på det stora hela. Jag fick veta att han mobbat folk ända upp i gymnasiet. Han var ömsom vän, ömsom mobbare till samma personer. En av dem tror jag tog skada på riktigt. Det ryktades om att han funderade på självmord och så. Detta hade kanske kunnat undvikas om någon hade tagit tag i skiten på riktigt redan på mellanstadiet.
Intressant är att mobbaren bytt efternamn åtminstone sedan några år tillbaka och det utan att ha gift sig, inte till något "fancy" heller. Måhända började det ramla in bajsbrev sådär lite i efterhand...
.
Nu får man lust att skicka iväg ett i alla fall, kanske med en dildo mitt i hundskiten med texten "Do u remember the times?". Inte så mycket för egen del utan mer pga sympatier för den killen som mobbades av honom i gymnasiet. Och för att jag helt enkelt garvar rakt ut när jag tänker på hur han mottar och öppnar sin gåva inför sina barn och fru
.
Det stämmer inte att de bara går på de svaga eller annorlunda, AVUND kan vara en lika fet trigger. Man har undersökt vuxenmobbing på arbetsplatser och kommit fram till att det oftare är de starka snarare än de svaga som blir utsatta. Och bevisligen gäller det inte bara vuxna.