Förblindar forskare/naturfotografer djuphavsdjur?

När ubåtar går på djupt vatten med strålkastare, för att forska, filma, eller bägge delar, med strålkastare för att kunna se i mörkret.

Från 200 meter och djupare är det jävligt mörkt, och nästan alla djur där är anpassade till detta konstanta mörker. Många har ögon, som är anpassade för detta mörker, och nästan inga har ögonlock för att ljusmängden är konstant...och de lever i havet och inte behöver fuktas.

När de då får en strålkastare i ögonen måste skillnaden i ljusmängd/ljusstyrka vara större än om en människa tittar rakt in i en kärnvapenexplosion.


Så förblindas djuren? När vi tittar och förundras av ett djur så skadar vi den samtidig så allvarligt att dömmer den till svältdöd eller i bästa fall att snabbt bli uppäten.

Intressant tanke. Det starka ljuset borde ju absolut kunna blända eller smärta så ljuskänsliga ögon eller andra fotosensorer...

Ögonen kompenseras ju av annat så dör gör dom knappast om synen sabbas. Dom kan ju simma uppåt också och kollar säkert in havsytan ibland, så dom vet nog vad ljus är.

Kanske, kanske inte.

Ögon är väldigt annorlunda byggd från djur till djur.
Just dessa som är van att leva i helt totalt mörker kan möjligen fånga in visst ljus som inte vi landlevande varelser är vana vid att se, och tvärtom för dem. Kanske de inte reagerar på ljus på samma sätt som för oss. Vi blir bländad av att få en strålkastare i ögat, kanske inte de djuren blir det. Men jag gissar på att det skulle märkas om de blir chockad eller irriterad.

Jag har sett folk ta med sig sin hund till rockkonserter, något jag reagerat starkt på men de har då hävdar deras hund är van och inte bryr sig något.

Nej, vissa arter har väldigt högt spann i djup de kan leva i, men väldigt många är anpassade för ett visst djup. Det är väldigt stor skillnad i tryck på 1000 meter och 1 meters djup. Helt olika faror också så många har anpassat sig helt till ett visst djup.

Kan ju sticka ut ögonen på ett lejon, den dör inte direkt, men kommer vara död ganska snart. Samma med nattdjur med ögon.
Samma med människor om vi inte haft en så kollektivistisk natur.

Har havsdjur mörkerseende? Ersätter dom inte synen med andra sinnen och förmågor? Tar du bort ögonen så kommer dom köra på som vanligt och knappt märka att något ens hände.

Ja, dom som har ögon har mörkerseende. Vissa djur har under miljontals år av evolution inga ögon, utan andra specialiserade sinnen. Så de behöver inga ögon.
Men tar man ut ögonen på ett djur som har ögon så förvandlas inte deras andra sinnen till motsvarande djuret med miljontals år av evolution utan ögon. Den blir handikappad.

Handikappad i naturens värld = döden i 9 fall av 10.


Frågan är om de blir blinda eller inte.

Nu ska vi resonera vilt:
Jag skulle kunna tänka mig att de flesta djuphavsdjuren faktiskt inte har så jättebra mörkerseende eftersom de faktiskt inte skulle ha någon större nytta av det.

Inga djuphavsfiskar jagar med hjälp av synen, det finns det alldeles för lite ljus för (om vi pratar djup >1000m). I princip det enda du kan använda dina ögon till på riktigt stora djup är att se saker som lyser. Och för att se något som lyser i en kolsvart omgivning behövs inte speciellt bra syn. Om man ser bilder på diverse "djuphavsmonster" så kan man också se att de flesta faktiskt har ganska små ögon.

Djur som framförallt lever på grundare där det är mörkt men inte kolsvart däremot (några hundra meter), kan jag tänka mig skulle ha nytta av ett bra mörkerseende.

Många havsodjur har ju egna ljus som de ståtar med.

Det är ljus som de använder sig av på flera olika sätt.
Vissa använder sina ljus för att locka till sig damer tex.
Men andra djur använder sina ljus för mer sinistra motiv - att locka till sig intet ont anande bytesdjur (som alltså simmar fram till ljuset för att kolla läget).

Vissa djur har Väldigt, Väldigt starka ljus.
Så starka att det syns t.o.m. mitt på blanka förmiddagen uppe vid havets yta.

Så även om det är kolsvart nere i havsdjupen, så finns det saker som lyser därnere.
Det betyder att det finns Ögon därnere också - som kan upptäcka det.
Tänk då på att de flesta av dessa lysande djur inte lyser så särskilt skarpt, eller stark.
Men avstånden är långa.

Fast trots att det alltså är kolsvart därnere, så är det även så att (på vissa platser) är väldigt, väldigt kart.
Vattnet är inte grumligt med andra ord, utan det går att se klart på långa avstånd.

Det är då ögonen kommer till användning, och det blir en fördel av att kunna upptäcka vagt lysande krabater på avstånd - i en i övrigt nattsvart omgivning.


---

Jag vet inte hur havsodjuren reagerar på starka ficklampor i deras ögon.

Men en sak de inte gillar är iaf att bli uppfiskade till ytan allt för fort.
Deras kroppar tål det inte, så de mer eller mindre exploderar. Deras ögon poppar ut osv av tryckförändringen.

Men andra djuphavsarter simmar upp å ner hela tiden. Varje natt stiger tex Humboltbläckfisken upp till ytan från mer än tusen meters djup.
Kaskelottvalar simmar ju också regelbundet mer till tusentals meters djup för att äta sig mätta.
och de har ju stora ögon, som de kan spana över vattenytan med (tex titta rakt in i solen).
och de klarar ju sig.

Jag vet ingen som verkligen gjort något försök men jag tror inte deras ögon får några permanenta skador. Även vi människor (och många andra djur) har ett väldigt brett omfång i ljusintensitet som våra ögon klarar av. Om du sitter och läser en tidning som belyses av direkt solljus så tänk på att du klarar av (om än med viss ansträngning och lite långsammare kanske) att läsa samma text i månljus som är ungefär en tiomiljontedel så starkt som direkt solljus. En faktor 1:10 000 000 fixar vi alltså utan problem att läsa text i. Sedan klarar ju ögonen mycket ljusare än så också och även att se lite större grejer i svagare belysning än månljus. Jag skulle säga att ögonen klarar minst en variation i ljusintensitet på en faktor en till en miljard från då vi nätt och jämnt kan se tills det börjar bli farligt starkt ljus.

Ugglor som har bättre mörkerseende än vi får det genom dels stora pupiller som släpper in mycket ljus i ögat men även att stavcellerna på deras näthinna sitter tätare packade än hos oss.

Man skulle kunna angripa frågan rent fysiologiskt/geometriskt och se hur stora pupiller och näthinnor djuphavsfiskarna har och därmed räkna ut hur mycket ljuset koncentreras och om det då teoretiskt skulle kunna uppnå sådan intensitet vid näthinnan att det exempelvis kan bränna några synceller. Jag tror inte det är någon fara utan att de bara blir tillfälligt bländade och sedan kan simma vidare på nya äventyr.

Här finns lite läsning om synen hos djuphavsfiskar: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/art...f/11079389.pdf

Djupare ner än 1000 m under havsytan finns naturligt bara ljus från självlysande organismer, inget solljus och firrarna kan se andra fiskar, räckor etc. på några få tiotals meters avstånd, inte mer. Förmodligen det Ambelain menade med långa avstånd, allt är ju relativt. Evolutionen har inte funnit det meningsfullt att göra deras syn bättre än så (alltså, den är ju rätt bra men tiotalet meter kanske inte låter jätteimponerande men det är också svaga ljusglimtar vi snackar om) eftersom fiskarna lever på en tight energibudget (inte så mycket mat) och klarar ändå inte att simma så fort att de har nytta av att se så mycket längre.