Hur finkulturell konstsmak har du?

Varför skulle du inte förstå allt?


Jag tycker om modern abstrakt konst, men jag tycker det är extremt efterblivet när abstrakta konstverk har officiella "budskap", eftersom det är ungefär lika meningslöst som att jag skapar ett konstverk där gjort en ljudupptagning av min prutt och den ska symbolisera "det post-koloniala samhällets patriarkala vithetsnorm". Det blir liksom bara löjligt och patetiskt, för abstrakta konstverk har inga egentliga budskap, för dess budskap är abstrakt (och det spelar fan ingen roll vad konstnären har för intention). Det är dock en annan sak med konceptuell konst, men i allt för abstrakta fall det kan bli lika löjligt även där om man konstnären kräver att man ska förstå konstverket budskap eller någon betraktare ska förklara vad den tror det går ut på. Givetvis kan verken ha ett budskap, men att det ska vara något man måste lista ut för att uppskatta verket är för mig fullkomligt nonsens. Jag skiter fullständigt i vad konstnären eller någon annan säger, uppskattar jag det moderna konstverket så gör jag det.


Det gör inte jag heller generellt, men det är snarare att man märker symboler och budskap när man har stirrat på en tavla en väldigt lång period. Det viktigaste för mig i första hand är förnimmelsen och vad för typ av känslor man får, och det gäller precis alla andra konstuttryck som musik och litteratur. Får jag inga känslor överhuvudtaget och tycker något är tomt eller dåligt så är det ett dåligt konstverk för mig. När du kollar på konst, får du inga känslor eller sitter du bara och tänker på " föreställer mig platsen den målades på, vädret och tiden när den blev till."? För mig personligen låter det extremt ytligt om man samtidigt inte får någon form av känslorespons, utan endast bara sitter och fokuserar på sådant. Givetvis kan man tänka sådana tankar, men om man inte känner något så känns det bara tomt.

Samma sak med modern konst och det är vad man får för intryck och känslor. Jag skiter väl fullständigt ifall något är tekniskt skickligt eller "fyndigt" om jag känner mig helt tom inombords av verket.


Ja, alltså väldigt ytligt och det är förmodligen en av anledningarna varför du varken förstår dig på eller gillar modern konst. Detta är en av de största anledningarna varför modern konst inte har en populistisk dragningskraft bland människor som generellt sett inte är intresserade av finkultur, för de uppskattar konst ur en väldigt artificiellt och ytligt perspektiv. Det ser på konst i princip som om att det är "brukskonst" (Industridesign, Grafisk formgivning, Modedesign och Inredning) för dem, och det är därför jag i princip aldrig respekterar eller tar till mig deras konstsyn i vare sig klassiska eller moderna sammanhang.


Ja, så länge det inte är något olagligt eller extremt moraliskt fördärvat. Jag håller på med mina intressen och du håller på med dina. Problemet är bara att väldigt mycket människor har väldigt mycket synpunkter på vad som är och inte är konst och blir alltid väldigt provocerade när man försöker "sätta dem på plats" eller talar ur en "snobbig" synvinkel. Jag blir inte irriterad om någon tycker jag borde hålla käften om jag sitter och uttalar mig om vad som är en bra bilmotor eller hur man spelar fotboll på bästa vis, men givetvis är man ett jävla as om man exempelvis offentligt skulle ifrågasätta någon om de tycker om Camilla Läckberg (för det är så jävla känsligt eftersom de innerst inne vet att jag har rätt). Skulle faktiskt vilja påstå att jag är fullkomligt allergisk mot folklig populism när det kommer till kultur och det värsta jag vet är när folk sitter och säger: "Den där deckaren är mycket bättre än blablablalba för den där boken säljer inte bra!" och det är i princip som att någon säger "Jag är en idiot som inte vet vad som är bra och dålig kultur". Det är på samma nivå för mig som om någon skulle säga: "McDonalds är en bättre restaurang än den där restaurangen som fått 3 stjärnor i michelinguiden, för de har fler kunder och säljer fler hamburgare".


Fnyser och fnyser, det är ju liksom på samma vis som när sådana som du föraktar och fnyser åt kulturbögar som inte kan mecka med bilen eller inte vet hur man jagar älg?


Jo, men det är för att de är elitister på samma vis som fotbollssupportrar skulle himla med ögonen och sucka ifall det kom fram att du var på din första fotbollsmatch. Det är ju liksom inte så konstigt, själv skulle jag aldrig göra det medvetet, kanske att det skulle ske som en impuls om jag var på fittigt humör, men tvivlar starkt på det för jag behöver inte hävda mig på det viset (även fast det kanske framstår som det i denna tråd). Det är ju liksom första gången för alla, och skulle snarare tycka det var kul att du bestämde dig för att gå och se, men möjligtvis skulle jag kunna börja himla med ögonen ifall du kom med dina populistiska och ytliga skitåsikter, men jag skulle inte direkt vara otrevlig och berätta vad jag tycker om dina synpunkter på riktigt.


I "min" värld är det så annorlunda, kommer jag till fiket med en gammal Bergmanfilm på DVD som blänker och är fin så får jag inte alls många leenden, och svarar jag glatt med att lära upp folk lite om vad filmen handlar om så kommer jag bli utskrattad eller i värsta fall åka på stryk. Det verkar som alla (eller många) populistiska och folkliga människor inte är positivt inställda till "bögiga" och "fjolliga" konstsnobbar, och vill gärna att det ska bli svårt att komma in i deras "gemenskap". Man blir tittat på med avsmak.

Varför tror du att finkulturella människor är elitistiska och vill hålla saker exklusivt för sig själva? Det är inte direkt något mysterium, med tanke på att de har lärt sig att det inte är någon idé att försöka få "vanligt folk" att bli intresserade av sina "bögiga" och "pretentiösa" intressen.

Bra fråga. Jag gillar liksom kultur rakt av. Jag är mest intresserad av modern populärkultur men det berör vare sig mer eller mindre. En modern poplåt (jag använder ordet "poplåt" väldigt liberalt här" kan ge mig samma typ av känslomässig reaktion som säg, Air ger. Det finns helt enkelt två sorters kultur: den jag uppskattar och den jag inte uppskattar.

Vad för modern populärkultur tycker du om? Det är ju väldigt svårt att avgöra hur pass finkulturell konstsmak du har ifall man inte får veta lite om vad för typ av populärkultur du tycker om, för det finns ju populärkultur som är mer finkulturell än annan. Exempelvis är Pulp Fiction mer finkulturell än Scary Movie 5, och Pink Floyd är mer finkulturellt än Nickleback.

Vad för typ av poplåt? Syftar du på vad fan som helst, menar du att du exempelvis får samma reaktion av Nicki Minaj som du får av Bach?

Kan du även förklara mer vad för typ av känslor du får av Air och respektive poplåt?

Jag gillar ju som sagt kultur i sig. Scary Movie-serien tycker jag visserligen är skit men Pulp Fiction är en fantastisk rulle. Jag lyssnar nog dock hellre på Nickelback än Pink Floyd om jag måste välja men dom är ungefär lika representerade i mina spellistor. Jag delar helst inte in kultur i fin eller ful utan bara i den jag gillar och den jag inte gillar.

En poplåt som jag gillar kanske jag skulle ha förtydligat med. Jag gillar helt enkelt inte Nicki Minaj men det finns ju liksom stycken av Bach som jag inte heller uppskattar. Tror du har missuppfattat mig lite. Jag menar att jag inte på något sätt tycker att Air är bättre än... Säg Euskefeurats Mer och Mer och Mer utan det är helt enkelt två musikstycken som jag uppskattar. Mer och Mer är ju inte bra av samma anledning som Air är bra.

Det beror så klart på vilken låt vi pratar om. Jag får ju heller inte samma typ av känslor av Air som jag får av säg.. Les Toreadors. Air gör mig... lugn, harmonisk, lite fuktig i ögonen faktiskt... Medans en poplåt som.. Suedes Saturday Night ger mig en viss känsla av melankoli, längtan men ändå visst hopp.

Jag menar bara att jag inte tycker att "fin" kultur i sig är värd mer än "ful" populärkultur.

Låt sedvanliga uttalanden om det tveksamma kring att dela upp kultur i finkultur och icke-finkultur ("fulkultur"?) vara avklarade. Jag konsumerar i variernade grad flera av de ting TS beskriver som de sköna konsterna. Brukskonsterna är jag i stort apatisk inför; låt andra där gotta sig.

Det "mest finkulturella" jag konsumerar regelbundet och i kvantitet torde vara klassisk musik/opera. Här skulle jag säga att jag har dessa som faktiska intressen i den mening att om någon frågade mig om mina intressen finns en risk att dessa kan nämnas i den lista som skulle erbjudas som svar. Jag försöker gå någorlunda regelbundet både på konsert och opera, vilket även kan ske när jag är ute och reser. Även om Kungliga Operan i Stockholm nog erbjuder kvalitetsproduktioner så vet jag inte om man okontroversiellt skulle kunna påstå att det är en världsscen; de större stjärnorna verkar sällan lockas till Stockholm (om de inte är svenskar, och händer gör det ju just att Nina Stemme, Katarina Dalayman eller Peter Mattei sjunger där).

De större operascenerna ute i Europa/USA kan här erbjuda desto större chans att få se de mer namnkunniga sångarna skina. Undertecknad passade på med ett besök vid Opera Bastille tidgare under sommaren i Paris. Prislappen kan vara något högre än man är van vid här i Sverige, men nog är det värt det med tanke på de fina, stora produktionerna och den efterföljande promenaden genom ett himmelskt vackert Paris över vilket natten nu har börjat falla, vilket ger väl behövd tid (för den som bor på gott avstånd från Operan, alltså!) för reflektion över föreställningen och upplevelsen.

Om vi för stunden använder populärmudsik som atnonym till klassisk musik uppskattar jag även det förstnämnda, men om frågan om intressen kom upp skulle jag nog inte nämna det i svarslistan.

Vad för typ av kompositörer/tenorer uppskattar du?

Det finns klassisk musik som är underhållning, och sedan finns det klassisk musik som är ren och skär fin konst.

Vad för typ av populärmusik tycker du också om?

Om kompositörer så uppskattar jag många. Från renässansen är jag särskilt svag för den franko-flamländska skolan, med Josquin, Ockeghem och Gombert som exempel på favoritkompositörer. Viss svaghet för musik från det franska hovet under Ludvig XVI får jag också erkänna, och här finns Lully, Charpentier, Francois Couperin, och Marais.

Låt oss dock ej glömma mer konventionella perioder i klassisk musik: här skulle jag nog föredra senromantik, och kompositörer som Wagner, Mahler och Richard Strauss. Men det finns många fler som har skrivit musik jag tycker om.

Om tenorer skulle jag vilja nämna Franco Corelli, Carlo Bergonzi och Giuseppe Giacomini som exempel på personligen uppskattade tenorer i italiensk opera. Jonas Kaufmann bland levande tenorer får även nämnas, liksom Juan Diego Florez, även om den sistnämnda specialiserar sig på bel canto, vilket inte kan påstås vara en repertoar undertecknad är särskilt förtjust i. I tysk opera gäller ofta andra spelregler, och här skulle jag vilja nämna Siegfried Jerusalem. Någorlunda nyligen bortgångne Jon Vickers är ett annat exempel.

Om typer av poppulärmusik kan jag var lite spretig. Elektroniskt, rock, singer-songwriter; lite allt möjligt skulle nog slinka ned, men här tror jag inte att det finns så mycket jag tycker om som skulle klassas som finkultur.