Hej,
Det är inte lätt att vara människa när man har "fel" föräldrar och fel förutsättningar. Det är så extremt svårt att födas in i en familj där föräldrarna inte har det bra på olika sätt så som pengar, kontakter, bra tankesätt osv.
Jag kommer ihåg skoltrötta och lata personer som tog studenten samtidigt som mig och vissa efter mig, alla dessa har jobb nu för tiden. De har pappas och mammas kontakter att tacka annars hade dessa lata rövar aldrig blivit anställda. Själv har jag så mycket energi och vilja att jag skulle klara 2 st heltidsjobb om jag kunde få det, men nu är det så att jag sällan ens får nej-svar på alla jobb jag söker. Fri vilja är mänsklighetens största lögn, hur kan jag ha fri vilja när arbetsgivarna inte ens vill träffa mig över en intervju? De som pratar fri vilja och skit är de som redan befinner sig i rätt omständigheter.
Redan som barn såg jag hur äckligt världen fungerar, när fint folk kom för att hämta sina barn så behandlades de som kungar medan mina föräldrar behandlades som luft. Det har följt med mig också, jag är luft för hela samhället när bortskämda lata idioter slickas röven på av t.o.m. människor i deras föräldrars ålder.
Det jag måste slita mig för i evigheter får en annan genom att bara peka, utmaningar och tävlingar är inte alls roliga när de bygger på alltför orättvisa förutsättningar mellan deltagarna. Det tär på krafterna , psyket och drivkraften så oerhört.
Ni vet den där bilden på en blå strand från semestern, att vara på en sån plats är för mig en stor dröm när lata skitungar är där minst en gång om året för att pappa betalar eller åtminstone så att pappas status och kontakter har gett anställning vilket innebär möjligheten att göra saker man vill. Inte alls roligt att år efter år vara tacksam bara man får pengar till räkningarna och maten. Det är inte ett liv om man bara andas,
På det så är man också ful som fan. Fattiga föräldrar som lever i utanförskap har sällan ett snyggt yttre och stackars barnen får föräldrarnas defekter mer eller mindre.
Om du inte har det bra, snälla skaffa bara ett enda barn så du kan satsa på ditt barn så pass att hans eller hennes förutsättningar blir åtminstone 25% av de bortskämda skitungarnas alla oräkneliga förutsättningar.
Fråga mig, livet är helt värdelöst när du är så utanför att allt runt omkring dig känns helt overklig. Att ha ork till 2 st heltidsjobb och aldrig ens få komma på intervju när skolkaren har fastjobb är inte roligt.
Jag förstår verkligen inte varför vi inte har assisterat självmord i Sverige, ett liv i utanförskap är så deprimerande och så tungt att det är bättre att bli av med det.
Snälla ni alla, tänkt länge och skapa så många bra förutsättningar som möjligt innan ni skaffar barn. Det är egoistiskt att skaffa barn bara för att man gillar det. Idag struntar jag fullständigt i att mina föräldrar gillade att ha barn, den här grymma världen är för svårt att leva i när man saknar precis allt.
Det är inte lätt att vara människa när man har "fel" föräldrar och fel förutsättningar. Det är så extremt svårt att födas in i en familj där föräldrarna inte har det bra på olika sätt så som pengar, kontakter, bra tankesätt osv.
Jag kommer ihåg skoltrötta och lata personer som tog studenten samtidigt som mig och vissa efter mig, alla dessa har jobb nu för tiden. De har pappas och mammas kontakter att tacka annars hade dessa lata rövar aldrig blivit anställda. Själv har jag så mycket energi och vilja att jag skulle klara 2 st heltidsjobb om jag kunde få det, men nu är det så att jag sällan ens får nej-svar på alla jobb jag söker. Fri vilja är mänsklighetens största lögn, hur kan jag ha fri vilja när arbetsgivarna inte ens vill träffa mig över en intervju? De som pratar fri vilja och skit är de som redan befinner sig i rätt omständigheter.
Redan som barn såg jag hur äckligt världen fungerar, när fint folk kom för att hämta sina barn så behandlades de som kungar medan mina föräldrar behandlades som luft. Det har följt med mig också, jag är luft för hela samhället när bortskämda lata idioter slickas röven på av t.o.m. människor i deras föräldrars ålder.
Det jag måste slita mig för i evigheter får en annan genom att bara peka, utmaningar och tävlingar är inte alls roliga när de bygger på alltför orättvisa förutsättningar mellan deltagarna. Det tär på krafterna , psyket och drivkraften så oerhört.
Ni vet den där bilden på en blå strand från semestern, att vara på en sån plats är för mig en stor dröm när lata skitungar är där minst en gång om året för att pappa betalar eller åtminstone så att pappas status och kontakter har gett anställning vilket innebär möjligheten att göra saker man vill. Inte alls roligt att år efter år vara tacksam bara man får pengar till räkningarna och maten. Det är inte ett liv om man bara andas,
På det så är man också ful som fan. Fattiga föräldrar som lever i utanförskap har sällan ett snyggt yttre och stackars barnen får föräldrarnas defekter mer eller mindre.
Om du inte har det bra, snälla skaffa bara ett enda barn så du kan satsa på ditt barn så pass att hans eller hennes förutsättningar blir åtminstone 25% av de bortskämda skitungarnas alla oräkneliga förutsättningar.
Fråga mig, livet är helt värdelöst när du är så utanför att allt runt omkring dig känns helt overklig. Att ha ork till 2 st heltidsjobb och aldrig ens få komma på intervju när skolkaren har fastjobb är inte roligt.
Jag förstår verkligen inte varför vi inte har assisterat självmord i Sverige, ett liv i utanförskap är så deprimerande och så tungt att det är bättre att bli av med det.
Snälla ni alla, tänkt länge och skapa så många bra förutsättningar som möjligt innan ni skaffar barn. Det är egoistiskt att skaffa barn bara för att man gillar det. Idag struntar jag fullständigt i att mina föräldrar gillade att ha barn, den här grymma världen är för svårt att leva i när man saknar precis allt.
