Magdalena Andersson beskriver för Di den svenska ekonomin som "urstark".

Vi lånar sisådär 200 miljoner under en högkonjuktur och har en historiskt låg BNP-ökning (ja, t.o.m. det heliga BNP har fått sig en törn). Det kommer bli åka av framöver. Redan idag är det i princip omöjligt komma i kontakt med en polis eller sjukvårdare vid lägre/ eller högre åkommor.

Sverige skenar. Ekonomin för utlåning har spårat ur många nivåer högre än ekonomin vid kraschen -93, kommuners ekonomi har aldrig sett sämre ut, landstingen går i sank, svenska arbetares löner i förhållande till företagens produktivitet har inte varit lägre sedan industrialiseringens början, ungefär hälften av alla invandrare kommer någonsin i arbete, det är brist på kvalificerade arbetare i princip alla branscher med högre utbildning av samhällelig signifikans... behöver jag fortsätta?

Det ser ganska nattsvart ut, på lång sikt. Men Sverige ekonomi - dvs näringslivet - går bra. De skyfflar ut pengar ur landet för glatta livet, eller bygger upp det för alla aktieägare på börsen. Sveriges kapitalägare har det alldeles förträffligt. Det svenska samhället går mot misär. Precis som kapitalismen ville ha det från första början. Det är såhär systemet vill att länder - och befolkningar - ska "utvecklas".

Det ÄR den. I alla fall stora delar av den. Du kan ju kolla hur reallöneutvecklignen sett ut i ekonomiskt tunga länder som USA och Tyskland dom senaste 20 åren. Kolla på medel och median... Företagen och börsen går dock bra.

I huvudsak redovisar jag data. Och efterfrågar data/redogörelser från de som påstår. Och där brukar det inte gå så bra.
De som påstår brukar mest ägna sig åt blint tyckande och fria fantasier. Någon enstaka gång är det någon som kan leverera. Det är positivt.
Men i huvudsak blir det data jag hittar som då kan diskuteras.

Jag har inget emot att någon lyckas t ex påvisa en bostadsbubbla som överlever min granskning. Det skulle jag tvärtom tycka var intressant. Men det är inte ens i närheten av att inträffa.

Fraser i en blaska har nästan aldrig något förklaringsvärde. Och är därmed värdelösa.

Det är helt ointressant om Ingves eller Borg blir citerad på någon fras i en blaska. Det har inget värde. Det som skulle ha värde är om Ingves eller Borg kommer med en matematisk/ekonomisk redogörelse där dom har räknat ut något. Men när får jag se det?

Det är intressant för bolånefrågan att titta på de stresstester som Finansinspektionen räknat på. Det har oändligt mer värde än någon citerad fras i en blaska.

Jag bryr mig om data och uträkningar. (Och de behöver absolut inte komma från mig). Och ignorerar fritt fabulerande. Det skulle jag inte kalla tolkningsföreträde, även om jag kan förstå att någon annan upplever det så.
Men det ska inte råda något tvivel om varför jag bryr mig om data och jag ignorerar fantasierna.
(Den som blir provocerad här får väl byta fantasier mot grundlösa påståenden).

Här kan du se: https://sebgroup.com/siteassets/hugi...2114240xml.pdf
på sid 11 kan du se hur skuldkvoten ändrats under åren. (Notera att detta är just skuldkvoten, och inte skuld/inkomst).
Som synes har den minskat sedan 2012. Att den steg 2009 beror på att företagsrelaterade tillgångar minskade i värde.

Sedan kan du kika på sid 6 och se hur fastighetstillgångarna påverkades under finanskrisen. (övre kurvan).

Sidan 9 är också lite intressant. Där ser man att skuldökningstakten var högre 2007 vid högre ränta, innan finanskrisen, än var den är idag med lägre ränta.

Vi talar då om ett BNP-tapp på ca 5%. Tja, det blir väl ungefär som vid 2008-2009.

Visst kan man tänka sig andra mått. Men inget sådant har lyckats slå sig fram. Och då finns det ändå ganska gott om saker man mäter.

SVaMP ökar på statsskulden nominellt med ca 0.5% enligt prognos. Det är alltså mindre än vad KPI ökar. Dvs en real minskning.

Snälla, lär dig stava till matematik innan du försöker lyfta fram diverse argument.

OT: Det Magdalena borde svara på istället är om statens ekonomi (den hon ansvarar för) är "urstark"

Jag har kollegor som under det senaste halvåret råkat ut för hjärtinfarkt och stroke.
I båda fallen kom ambulansen fort. Vi talar om inom 15 minuter.
Infarktpatienten rullades direkt från ambulansen in i operationssalen där ett team stod beredd med skalpellen.
Strokepatienten har talat sig varm över hur bra rehabiliteringen fungerar.

Låter som vi bor i olika länder.

Alla vet att det är kris på landets sjukhus, vårdcentraler osv det är självklart att de prioriterar akutfall först men det betyder inte att det inte finns en kris. Mången vårdpersonal är underbetald. Detta i ett land som lägger 2x landets försvar på asylmottagning inklusive fake-bostäder (jo jag tackar till att vara medborgare här).

Nej, det låter som du upprätthåller din världsbild med anekdoter. Om du tror dina erfarenheter representerar landet så vet jag inte vad jag ska säga.

Om du vill ha anekdoter som beskriver motsatsen, så kan jag berätta om jag själv som fick vänta 8 år på en viktig knäoperation, om en åldring som skulle ha blivit hemskickad med bruten ryggrad om hon inte hade turen att en försynt läkare protesterade, om en annan åldring som haft svåra magbesvär som gick över i akuta som bara blev hemskickad från vårdcentralen och en annan människa som dog i cancer för att sjukvården negligerade hennes symptom.

Sedan har vi officiella protester i form av räddningstjänsten som i princip aldrig får hjälp av polisen längre vid trafikolyckor, där brandmännen via en telefonkonversation ska kunna framföra om någon av förarna var alkoholpåverkade eller inte och sköta polisens arbete. Nu bor ju jag i ett kolonisationslän och inte i den fina huvudstaden, så det kanske inte har relevans för landets välmående? Jag kan berätta om en kvinna som fick vänta 3 timmar på en ambulans i en tätort, med en bruten höftled, därför att antalet verksamma ambulanser skurits ned väldigt drastiskt.

Behöver du mer? Jag kan ge 15 fler historier om det svenska samhället som helt enkelt inte fungerar längre. Jag kan ge dig 35 om så önskas.
Ja. så kan man ju resonera om man bara talar kring anekdoter. För de som faktiskt arbetar på sjukhus (som i min släkt) så är läget precis lika kaosartat och vansinnigt som tidningarna för en gångs skull rapporterat sanningsenligt kring. Det är som en krigszon där man får välja vilka som ska få hjälp och vilka som får vänta 12 timmar med ett finger ur led (vilket ger permanenta men för individen i fråga).

När man stänger avdelningar och måste frakta patienter till andra länder för behandling, så har sjukvården upphört att fungera. Man kan beskriva den särskilt så när vi betalar bland de högsta skatterna i världen? Hur svårt ska det vara att förstå att sjukvården i Sverige inte fungerar? Ska man ha sjukvård i Sverige idag ska man betala skatten och betala privat sjukvårdsförsäkring. Hur svårt ska det vara att förstå att en betydande andel av alla lärare idag inte är utbildade lärare? Det behöver inte betyda katastrof, men det säger något om hur det går för landets strategiska planering.

Jag baserar inte vad jag ser på anekdoter. Jag baserar vad jag ser på statistik, historia och nyhetsförmedling. Såväl statistiken, historien och nyhetsförmedlingen bekräftar att den nuvarande situationen inte på något sätt kommer bli bättre.

Vänligen upphör med dina anekdoter kring hur det går i världen, för vad du ser framför näsan är inte värd ett piss. Det kanske är det främsta problemet de flesta andra debattörer har med din debatteknik. Du kan prata om (förhoppningarna kring) ditt villalån, dina släktingars sjukvård och Sveriges BNP, sedan är resten dina åsikter och det är jävligt, jävligt tunt, för resten begriper att det här ser jävligt illa ut om inget revolutionärt händer.

Jag menar att det allra viktigaste är, att skulder tenderar att vara oförändrade eller tom. öka i kristider, särskilt för små länder om deras valuta sjunker i värde, då banker oftast även kompletterar med lån i utländsk valuta. Riktigt stora länder kan klara sig bättre, då ingen ser nån reell möjlighet att försätta landet i kk på ett sätt som kan lyckas i slutänden utan oförutsägbara konsekvenser. Men ett mindre land som Sverige kommer att hamna i liknande läge som Grekland. Tillgångar som aktier och fastigheter är däremot i regel kraftigt övervärderade, då dagens höga aktiekurser orsakas av att få vill sälja men fler vill köpa! Men om en så stor försäljning ska ske, att stora skulder ska betalas med dessa tillgångar samtidigt som många fler tvingas sälja och få har råd att köpa, då faller priserna snabbt och rejält, och dessa tillgångar visar sig då inte vara tillnärmelsevis så mycket värda att de kan användas att betala några större skulder! Sverige är då, inte minst pga höga privata skulder pga bostadsköp, men även offentliga skulder, synnerligen illa ute...
Beträffande reallönerna, så kanske du har rätt, då en högkonjunktur också för med sig möjligheter att byta upp sig till bättre/mer välbetalda jobb, eller att hota med detta..
Beträffande bostadspriserna, så är det ett stort problem att inte ta med de höga ökningarna av bostadspriser särskilt i ett läge där riksbanken genomför experimentet med minusränta. Minusränta ihop med att kommunerna köper boende till de många som väller in, ger en extra skjuts åt boendepriserna där vi själva betalar extra via kommunalskatten för att öka bostädernas pris! Synnerligen riskabelt! Allt betalat via lån. Att sen reavinsterna inte egentligen minskar skuldsättningen fullt ut, då prishöjningen delvis betalas via skattsedeln (kommunalskatten) samtidigt som reavinstskatten går tillbaka till staten som ändå lånar samtidigt som kommunerna ändå lånar för att bygga och köpa mer boende (byggen men även köp/hyra via sociala, boenden som ändå inte räcker till...Orsaken till de ekonomiska krascherna och deras relativa oförutsägbarhet ligger ju delvis i att de ekonomiska teorierna har brister....
Beträffande Schweiz, så är det ju de som väller i i Sverige och som har låg eller ingen utbildning som är den största kärnan i problemet, samt vissa skillnader orsakade av religion (synen på kvinnor, det är ju också viktigt att kvinnor kommer i arbeten med goda reallöner och inte bidragsfinansierade jobb), inte om de är födda i Sverige eller ej. Tvivlar på att Schweiz har lika stor andel folk från MENA-länderna som vi, har dock ingen statistik, däremot har de en hel del välbeställt folk som har flyttat dit...Och deras hyror betalas nog sällan via skattsedeln....Visst, jag gillar inte heller de stora bidragen till flyktingar, då dessa utgör den faktiska orsaken till att så många omkommer på medelhavet på sin väg hit, både genom lockelsen från det penninggivande landet, men även genom att en hel del av de bidrag vi delar ut går till att finansiera flyktingsmuggling så att de kan hämta hit anhöriga/klanmedlemmar. Nog inte så många som kan finansiera resan hit enbart med pengar intjänade i hemlandet...

Ja och har medborgarna det dåligt så beror det på att ekonomin INTE är bra såvida vi inte har psykopater till politiker. Det saknas medel och istället för att dela ut det så lägger man det i kassan. Sedan låter man stormännen låna ut pengar till pöbeln så att dom kan konsumera. Mätningen görs sedan på kassan och konsumptionen på lånade pengar. Vilket är total dårskap så klart.

Med skuldkvot menas normalt skuld/inkomst. Naturligtvis kan man räkna ut en kvot mellan skuld och något annat men det blir väldigt förvirrande att kalla detta skuldkvot utan att specificera att man menar något annat än det som normalt menas.

Att din typ av "skuldkvot" inte ökar ligger väl i sakens natur när vi har stigande bostadspriser...

Vad dina ögonblicksdata har för värde när det gäller att förutsäga framtiden vet jag inte riktigt. De allra flesta som är skeptiska menar väl att det är ett problem att man bygger upp skuldbubblan alltmer.

Man menar att den tillväxt man ser sker på fel områden och är artificiellt skapad av stimulansåtgärderna. Denna hypotes kan vara rätt eller fel men man kan alltså inte motbevisa den genom att hänvisa till en viss generell indikator eftersom denna indikator förväntas vara positiv i bubblans uppbyggnadsfas.


Vad gäller vilken indikator som är den bästa anser nog många att det är en irrelevant fråga eftersom de tror att ekonomin är ett väldigt komplext system där framtiden inte kan förutsägas genom en extrem reduktionism.

Att titta på BNP utan att titta på vilka sektorer som bidrar till BNP-ökningen blir ganska meningslöst.

Likadant kan man resonera om hushållens skuldkvot (skuld/inkomst). Även om hushållen som kollektiv har ganska goda tillgångar och inkomst så hjälper inte detta när en icke föraktlig andel av hushållen har en extrem skuldkvot.

"Subprime"-krisen berodde inte på att hushållen som kollektiv inte skulle ha klarat att betala hushållens sammanlagda räntor. Den berodde på att en hyfsat stor del av hushållen inte klarade det.

Det finns ett ganska stort antal hushåll utan några skulder alls eller med låga skulder. De kommer ju inte att plötsligt ställa upp och betala räntorna åt de mest skuldsatta hushållen.

Statsskuldkvoten är väl knappast särskilt hög idag.
Bör den sänkas ytterligare så mycket mer? Ungefär vad bör en optimal statsskuldkvot ligga på?