Under de sista åren så har det varit en mycket kraftig ökning av grova våldtäkter.
Det verkar finnas hos politiker en stark vilja att vilja gömma den statistiken i annan statistik så att den inte pekar så tydligt på orsaken. Vid domar de senaste 3 åren är gärningsmännen i över 90 % av fallen av icke-europeiskt ursprung, något som man absolut inte vill tala om. Det finns även statistik här i Flashback refererande till invandrare och brott.
Denna diskussion har kommit upp på några chattforum och då har dessa stängts ner eller dessa chattrådar raderats, dvs. självcensur av rädslan för att dra på sig uppmärksamhet. Samtidigt är ju detta sanningen….Varför är media så rädda för sanningen?
De flickor och kvinnor råkar illa ut får uppleva övergrepp och så tappar de (och deras anhöriga) totalt tilltron till samhället och viljan att göra rätt saker. De som lider är ju inte bara kvinnorna själva utan även deras anhöriga som känner sig hjälplösa och även rättslösa. Jag har hört många säga att det är fel på Svensk lagstiftning men att ingen gör något åt det.
De av gärningsmännen som är papperslösa har i Sverige en fläckfri kriminell historia och i domstolen så jämförs gärningsmannens fläckfria historia med offrets fläckfria historia.
Flera av dessa har begått brott tidigare i hemlandet innan de kom hit och svenska myndigheter är för lata, pressade eller underbemannade för att orka ta reda på sanningen. Sedan finns det även bristande samarbetsvilja hos immigrantens födelseland vilket förstås gör det svårare. Med lite större ansträngning från svenska myndigheter så hade domstolsförfarandet sett annorlunda ut och det hade visat sig att flera är återfallsförbrytare.
Att tillägga är att gärningsmannen/männen fått instruktioner att ljuga om sin ålder och att de trots att de t.ex. är 22 eller 23 år så går domstolen med på att det är minderåriga, dvs. 17 år i brist på annan säker information.
Domstolen har även en vilja att döma milda domar, en våldtäkt är normalt 2-6 års fängelse men ingen ens vid Sveriges grövsta våldtäkt fick mer än 4 år. Nu var det visserligen flera gärningsmän och 4 år tillämpas nästan aldrig.
Typiskt är att en gärningsman som skulle få 2-3 års fängelse får 2-3 månader istället "som minderårig" och offret kommer att möta gärningsmannen på gatan mycket snart igen och det har i flera fall visat sig att offret blivit trakasserat av gärningsmannen efter frigivning och även av dennes invandrarkamrater. Här har samhället totalt brustit i stöd eftersom det ju inte skett något nytt brott och det gamla är ju redan avklarat i domstol. Minst en av dessa brottsoffer begick efter trakasserier självmord.
Det finns även en aspekt när det gäller upplysning om svensk lag. Många nyanlända tror att det precis som i deras hemland att våldtäkter inte bestraffas och att man som gärningsman lätt kan gå fri genom att bara förneka brottet och att ord står mot ord. I t.ex. Kabul är det sällan att DNA används för bevisning i brist på resurser varför det finns nyanlända som har begått brott som är dokumenterade i hemlandet men blivit frikända i brist på bevisning. Svenska myndigheter är inte ett dugg intresserade av detta trots att vi ju fått ta över denna person och vad det för med sig, som kommit som nyanländ till vårt land. Man skulle elakt kunna kalla detta för ignorans.
OBS! Alla nyanlända borde topsas när de anländer Sverige, men i trötta lilla Sverige är det ingen som orkar vilket bl.a. drabbar kvinnorna helt i onödan.
Vad händer när en kvinna våldtas?
Det blir förhör och hon (och ev. vittnen) får ge signalement på gärningsmannen/männen sedan tas hon in för läkarundersökning.
Hon får tunga bromsmediciner eftersom flera av gärningmännen bär på smitta. Biverkningarna av dessa är inte heller att leka med och spär på traumat.
Sedan sker domstolsprocessen och alla domare har en tendens att inte utnyttja den övre skalan gällande domar och fängelsetid vid våldtäkt varför en dom ofta blir mild och över 2-3 års fängelse av möjliga 2-6 aldrig används, dock med med mycket få undantag.
Våldtäktsoffret misstänkliggörs i domstolen för att försvarsadvokaten skall kunna rädda sin klient från att få en allvarlig dom.
Gärningsmannen ljuger om åldern och får några månaders dom istället för 2-3 år som även det är för lågt enligt den ursprungliga tanken med domar på 2- 6 år.
Efter domstolsprocessen skickas offret hem och skall fortsätta sitt liv som vanligt, ofta utan stöd av samhället. Domstolsprocessen är ju klar och gärningsmannen dömd. ...Vad mer kan det finnas att göra?? Man behandlar offret som om det gäller lätt misshandel och en blåtira.
Offret lever i sitt trauma och vad folk inte vill prata om är att unga flickor ofta missar hela eller delar av sin skolgång vilket påverkar hela deras karriär och möjligheter att välja ett yrke som de vill ha. I flera fall uteblir skolgången helt. Här står samhället helt tafatt och tittar på och ingen vill ens prata om detta….inte politiker….inte tidningar och media.
Den här typen av kvinnlig ohälsa är ju oacceptabel….Varför skall de behöva betala för att Sverige har en invandring. Politiker säger att de kan inte göra något...Det är klart att de kan...men de vill inte.
Politikerna bor ju inte heller själva nära flykting förläggningar, så de behöver sällan själva vara oroliga.
Är det så att man inte får väljare genom att prata om detta och då skiter man helt i denna del av kvinnlig ohälsa. Jag har själv svårt att förstå det massiva ointresset från politiker samtidigt som detta är ett ökande problem.
Vad tycker ni? Vad kan man göra?
Det verkar finnas hos politiker en stark vilja att vilja gömma den statistiken i annan statistik så att den inte pekar så tydligt på orsaken. Vid domar de senaste 3 åren är gärningsmännen i över 90 % av fallen av icke-europeiskt ursprung, något som man absolut inte vill tala om. Det finns även statistik här i Flashback refererande till invandrare och brott.
Denna diskussion har kommit upp på några chattforum och då har dessa stängts ner eller dessa chattrådar raderats, dvs. självcensur av rädslan för att dra på sig uppmärksamhet. Samtidigt är ju detta sanningen….Varför är media så rädda för sanningen?
De flickor och kvinnor råkar illa ut får uppleva övergrepp och så tappar de (och deras anhöriga) totalt tilltron till samhället och viljan att göra rätt saker. De som lider är ju inte bara kvinnorna själva utan även deras anhöriga som känner sig hjälplösa och även rättslösa. Jag har hört många säga att det är fel på Svensk lagstiftning men att ingen gör något åt det.
De av gärningsmännen som är papperslösa har i Sverige en fläckfri kriminell historia och i domstolen så jämförs gärningsmannens fläckfria historia med offrets fläckfria historia.
Flera av dessa har begått brott tidigare i hemlandet innan de kom hit och svenska myndigheter är för lata, pressade eller underbemannade för att orka ta reda på sanningen. Sedan finns det även bristande samarbetsvilja hos immigrantens födelseland vilket förstås gör det svårare. Med lite större ansträngning från svenska myndigheter så hade domstolsförfarandet sett annorlunda ut och det hade visat sig att flera är återfallsförbrytare.
Att tillägga är att gärningsmannen/männen fått instruktioner att ljuga om sin ålder och att de trots att de t.ex. är 22 eller 23 år så går domstolen med på att det är minderåriga, dvs. 17 år i brist på annan säker information.
Domstolen har även en vilja att döma milda domar, en våldtäkt är normalt 2-6 års fängelse men ingen ens vid Sveriges grövsta våldtäkt fick mer än 4 år. Nu var det visserligen flera gärningsmän och 4 år tillämpas nästan aldrig.
Typiskt är att en gärningsman som skulle få 2-3 års fängelse får 2-3 månader istället "som minderårig" och offret kommer att möta gärningsmannen på gatan mycket snart igen och det har i flera fall visat sig att offret blivit trakasserat av gärningsmannen efter frigivning och även av dennes invandrarkamrater. Här har samhället totalt brustit i stöd eftersom det ju inte skett något nytt brott och det gamla är ju redan avklarat i domstol. Minst en av dessa brottsoffer begick efter trakasserier självmord.
Det finns även en aspekt när det gäller upplysning om svensk lag. Många nyanlända tror att det precis som i deras hemland att våldtäkter inte bestraffas och att man som gärningsman lätt kan gå fri genom att bara förneka brottet och att ord står mot ord. I t.ex. Kabul är det sällan att DNA används för bevisning i brist på resurser varför det finns nyanlända som har begått brott som är dokumenterade i hemlandet men blivit frikända i brist på bevisning. Svenska myndigheter är inte ett dugg intresserade av detta trots att vi ju fått ta över denna person och vad det för med sig, som kommit som nyanländ till vårt land. Man skulle elakt kunna kalla detta för ignorans.
OBS! Alla nyanlända borde topsas när de anländer Sverige, men i trötta lilla Sverige är det ingen som orkar vilket bl.a. drabbar kvinnorna helt i onödan.
Vad händer när en kvinna våldtas?
Det blir förhör och hon (och ev. vittnen) får ge signalement på gärningsmannen/männen sedan tas hon in för läkarundersökning.
Hon får tunga bromsmediciner eftersom flera av gärningmännen bär på smitta. Biverkningarna av dessa är inte heller att leka med och spär på traumat.
Sedan sker domstolsprocessen och alla domare har en tendens att inte utnyttja den övre skalan gällande domar och fängelsetid vid våldtäkt varför en dom ofta blir mild och över 2-3 års fängelse av möjliga 2-6 aldrig används, dock med med mycket få undantag.
Våldtäktsoffret misstänkliggörs i domstolen för att försvarsadvokaten skall kunna rädda sin klient från att få en allvarlig dom.
Gärningsmannen ljuger om åldern och får några månaders dom istället för 2-3 år som även det är för lågt enligt den ursprungliga tanken med domar på 2- 6 år.
Efter domstolsprocessen skickas offret hem och skall fortsätta sitt liv som vanligt, ofta utan stöd av samhället. Domstolsprocessen är ju klar och gärningsmannen dömd. ...Vad mer kan det finnas att göra?? Man behandlar offret som om det gäller lätt misshandel och en blåtira.
Offret lever i sitt trauma och vad folk inte vill prata om är att unga flickor ofta missar hela eller delar av sin skolgång vilket påverkar hela deras karriär och möjligheter att välja ett yrke som de vill ha. I flera fall uteblir skolgången helt. Här står samhället helt tafatt och tittar på och ingen vill ens prata om detta….inte politiker….inte tidningar och media.
Den här typen av kvinnlig ohälsa är ju oacceptabel….Varför skall de behöva betala för att Sverige har en invandring. Politiker säger att de kan inte göra något...Det är klart att de kan...men de vill inte.
Politikerna bor ju inte heller själva nära flykting förläggningar, så de behöver sällan själva vara oroliga.
Är det så att man inte får väljare genom att prata om detta och då skiter man helt i denna del av kvinnlig ohälsa. Jag har själv svårt att förstå det massiva ointresset från politiker samtidigt som detta är ett ökande problem.
Vad tycker ni? Vad kan man göra?